Cerdrica

Äldre 10 May 20:14

110 svar

Frågor om att adoptera SN-barn

Vilken diagnos hade ditt barn eller hur formulerades hans/hennes särskilda behov?
Svar: LKG, dvs läpp, gom och käkspalt.

Vilket land adopterade du från?
Svar: Kina

Hur fungerade det när ni kom hem, dvs vilka extra behov, insatser eller kanske operationer fick barnet?
Svar: LKG åtgärdas, dvs opereras i omgångar. Först sluter man läppen (samt korrigerar näsan om det behövs), sedan mjuka gomen, senare hårda gomen och därefter följer ev operationer för talförbättring, tänder osv. Läs mer här www.cleft2001.gu.se/lkg%20foldern%20till%20hemsidan/index.htm
Vår son var delvis opererad i Kina men har ett par operationer framför sig upp till åldern 9 år i alla fall. Förutom detta kommer han gå regelbundet hos logoped för att lära om ljud han som lkg-barn har haft svårt att uttala. LKG-barn talar ofta nasalt och det kan vara så att de alltid har svårt att uttala vissa ljud (men det är långt ifrån alltid så). Ganska många LKG-barn behöver rör i öronen då det samlas vätska bakom trumhinnan (vilket påverkar hörseln), dock inte vår son. Man får räkna med en hel del tandreglering också då tandanlaget ofta inte är som det ska där spalten varit. Vi tycker inte detta är något speciellt betungande alls och har blivit bra bemötta i Sverige även om det ibland är väntetider vill vissa instanser.

Har du något råd till mig, vad ska jag tänka på när det gäller att adoptera SN-barn?
Svar: Tänk dig att du väntar barn på biologisk väg. Skulle du älska din nyfödda bebis om den hade ett hjärtfel? LKG? Epilepsi? Dysmeli (avsaknad av tex en hand)? Om svaret är ja så är det bara att meddela er organisation att ni funderar på sn. När man får förfrågan eller anmäler intresse för ett barn får man kort information om det. Blir man utvald får man tillgång till medicinska rapporter och annat innan man säger ja.
För oss var det självklart att välja sn. Man har inga garantier när man föder barn och faktum är att många av sn-barnen blir mer omhändertagna om kontrollerade än de "vanliga" barnen.
Vår grundtanke var att vi ville bli föräldrar, inte vårdare, och kunna ha en normal vardag. Om man ser sig om i bekantskapskretsen så inser man att många av de saker som länderna klassar som sn inte är något stort och svårt, speciellt inte när man är beredd på det.

Man har som adoptivförälder en stor fördel när man väljer sn, man är förberedd.
När jag var med vår son på en kontroll för ett tag sedan träffade vi ett par med sin pyttebebis. Bebisen hade LKG och man kunde tydligt se att de inte riktigt kommit över chocken över detta ännu. Vår son ville titta på bebisen och konstaterade glatt att så såg han också ut som bebis och vi började prata med paret. För dem var det en stor hjälp att se vår glade, pigge treåring och hans alldeles normala utseende. Det var också en stor grej för dem när de insåg att vi valt att adoptera ett barn med LKG. Vi pratade om hur det var att få ett barn med LKG, de som fick sin efterlängtade dotter och blev chockade över att se hennes mun, vi som fick vår son i Kina och inte ens funderade på LKGn den dagen. Vi fick ett barn, LKGn visst vi om och den var väldigt sekundär. De fick ett barn men LKGn överskuggade det i början. Hoppas du förstår hur jag menar.

Lycka till med ert val!

Cerdrica

Äldre 11 May 22:03

#15

bebis ja tack skrev 2008-05-11 13:30:12 följande:

Tack för alla era svar! Vilket fantastiskt ställe FL är när det funkar så här! Vi ska ta oss en rejäl funderare och läsa allt vi kommer över och prata noga med organisationerna om detta. Hur funkar det på AC med SN? Har man ett samtal inledningsvis där man går igenom vilka SN man kan tänka sig eller görs det ingen avgränsning alls? Vi har redan haft en träff med BFA och där funkar det ju så att vi direkt efter att utredningen skickats in tillsammans går igenom vilka sorters SN vi kan tänka oss. Jag vill helst slippa hamna i den situationen att organisationen skickar en bild på ett barn med väldigt allvarliga skador som vi egentligen från början inte är beredda att ta emot. Hur väljer man bort ett sånt barn? Jag vet inte hur jag skulle kunna leva med mig själv om jag tackade nej till ett barn som "erbjudits" mig. Tänk om vi avstår från ett barn pga en allvarlig diagnos och sen inte får nåt nytt erbjudande. Pga mannens ålder vet vi inte hur nämnden skulle ställa sig till att ge oss förlängt medgivande om vi inte kommit nånstans i processen. Missförstå mig rätt, det är ju barn vi vill ha men samtidigt måste det ju kännas okej. Vet inte om vi är beredda att välja ett alltför funktionshindrat barn. Riktigt svåra etiska dilemman det här... Bättre då att det är som på BFA, att vi går igenom hur vi tänker och sen matchar de barnet med oss om de tror att vi skulle säga ja. Hoppas det är så på AC också.

Fast är det inte så att man skickar ut info om sn-barn till alla som har papper i det aktuella landet? Alltså, info om ett eller flera barn man söker föräldrar till skickas till alla med papper i landet alt alla som anmält intresse för sn och som har papper i landet. Sen får man anmäla intresse och AC väljer ut den familj som är bäst lämpad. Det är alltså inte riktigt så att man får barnbesked på ett barn med sn och sedan måste tacka ja eller nej, i alla fall inte i de flesta länder. Så har jag fattat det men jag kan ha fel och det ser säkert olika ut i olika länder.

Självklart ska det kännas rätt!

Cerdrica

Äldre 18 May 11:09

#34

Angla skrev 2008-05-18 11:01:25 följande:

Ja SN eller ej är en oerhört viktig fråga vid ett aktivt val ...Jag ser det så som att om jag hade varit gravid så hade jag gjort det som står i min makt för att minimera risken av skada för barnet. Genom att äta folsyra, undvika alkohol, på UL, ta blodprover osv osv Det vill jag även göra nu vid adoption. Jag vill göra allt jag kan för att vårt barn skall få ett så bra liv som möjligt dvs helst utan läkarbesök och operationer. Det kan jag påverka genom att inte aktivt välja SN och genom att studera lite forskning runt länderna.

Men det är ju inte samma sak! Att du äter folsyra och sköter dig under en graviditet betyder kanske att ett barn föds utan sn men att du undviker att adoptera ett barn med sn betyder ju inte att de inte föds i sina hemländer! Det betyder bara att DU inte vill ha besväret att gå till läkare med ditt barn. Barnen finns redan och behöver föräldrar. Jag tycker alltså att du pratar om två saker som inte alls är jämförbara.

Cerdrica

Äldre 18 May 21:53

#40

Fast jag sa inte att Angla på något sätt borde adoptera ett barn med sn. Jag tycker att det är ett val var och en måste göra.
Men att när man adopterar säga att man inte väljer sn för att man inte vill att barnet ska behöva gå till läkare och jämför det med förebyggande insatser under graviditeten tycker jag att det blir fel. Adopterade barn finns redan. Om man väljer bort att adoptera sn barn måste fortfarande sn-barnet till läkare, oavsett om Angla och hennes man blir dess föräldrar eller inte. Det är helt enkelt inte jämförtbart att jämnställa att tacka nej till sn-barn med att äta folsyra och sköta sig under graviditeten. Inga beslut man som blivande adoptivförälder tar förhindrar att sn-barnen föds, lämnas och behöver nya föräldrar. Det var bara det jag opponerade mig mot.

Jag håller med om till 100% att man ska fundera mycket på detta och fatta det beslut som känns rätt. Sen kan jag helt ärligt inte förstå hur man kan vänta på adoptivbarn i åratal och gnälla över väntetiderna om man har ett lågt medgivande och/eller inte kan tänka sig sn (och därmed, som Manchester säger, menar jag inte att man måste vara öppen för precis alla sn). Men det är en annan sak.

Cerdrica

Äldre 19 May 07:19

#48

Angla skrev 2008-05-18 22:29:37 följande:

Fast Cerdrica jag pratar ju utifrån mig och mina val inte vilka barn som finns. De barn som föds med SN finns ju alltid oavsätt allt som sker. Om jag blir gravid så vill jag göra allt jag kan för att barnet ska vara friskt och få bli friskt oavsätt hur många andra som föder barn med skador så är det mitt val att försöka undvika det. Om jag adopterar vill JAG göra allt jag kan för att barnet skall vara friskt och få bli friskt oavsätt hur många andra som väljer att adoptera barn med SN så är det mitt val att inte aktivt göra det. Jag kan inte i min barnönskan ta ansvar för världens alla barn och dess öde. Då jag adopterar av ren och skär egoism och geuin önskan om att bli förälder och oavsätt på vilket sätt jag blir det så när jag en önskan om att mitt barn ska få vara så friskt det går livet ut.Manchster, precis så som du beskriver det i dina två stycken menar jag. Vi vill inte aktivt skada ett biologiskt barn för att det skall födas med SN. Likväl som vi ej aktivt vill leta efter ett barn via adoption med SN. Men om vårt barn oavsätt hur det kommer till oss visar sig ha ett SN så är det så som Gud vill och då må det så vara. Men jag vill inte i vår ansökan skriva SN, ja tack! Utan helt enkelt maximera oddsen och låta ödet ha sin gång. Jag har aldrig skrivit att vi har/kommer att tacka nej till ett barn pga ett SN i sig. Det jag skrev är att vi inte AKTIVT söker efter ett SN-barn likväl som vi inte när vi var gravida aktivt försökte skada barnet.Fru Hemlig, precis! Vi vill helt enkelt låta ödet jobba och föra oss dit vi ska utan att påverka för mycket!

Jag förstår hur du menar men tyckte bara jämförelsen haltar. Man ska självklart adoptera för att man vill ha barn och inte för att "rädda" ett barn. I vårt fall var det bara så att vi ansåg att för oss är barnet lika mycket barn och kommer bli lika älskat även om det råkar ha LKG, epilepsi, dysmeli, astma eller dyl. Detta är så pass små saker i Sverige att nej, jag tycker inte riktigt det är motiverat att gnälla över de långa köerna om man inte kan tänka sig ett barn med dessa små skavanker. Men det är min uppfattning. Och Angla har aldrig gnällt över väntetiderna.

Var och en gör sitt val och det tycker jag är helt rätt. Men det känns mycket märkligt för mig att någon kan vänta fem (sex?)år på ett barn från Kina (och gnälla jävligt mycket längs vägen) men inte skulle kunna tänka sig adoptera vår kärnfriske, underbare lille kille för att han behöver en operation eller två samt gå till logoped. Sorry, men jag kan liksom inte riktigt tycka synd om dem, speciellt inte efter att ha sett alla dessa barn med liknande defekter på barnhemmet, som med all sannolikhet kommer bli kvar där då de, pga folks ointresse, blivit "för gamla" för att få föräldrar.

Cerdrica

Äldre 19 May 16:19

#53

bebis ja tack skrev 2008-05-19 08:33:30 följande:

Det är ju en vansinnigt intressant diskussion detta! Så många etiska ställningstaganden man måste göra under denna process. Tack för alla era inlägg, mycket tankeväckande!Jag vill inte riktigt jämföra en graviditet med att adoptera, det är så otroligt olika förutsättningar, samtidigt är det svårt att inte göra det. En av mina vänner är gravid nu och jag kan inte tänka mej att hon sitter och går igenom eventuella sjukdomar och handikapp som barnet kanske kan komma att utveckla och sen lusläser på nätet för att få reda på vilka behandlingar och operationer som krävs. Och om hon skulle få reda på att barnet hade nåt mindre handikapp eller skada, skulle det förändra nåt för henne? Troligen inte. Hon skulle iaf inte lämna bort barnet för adoption... Nu får hon ju inte reda på det förrän barnet är fött, och allt visar ju sig inte direkt heller.Men jag kan ju välja. Och det händer något med en som person när man hamnar i den här situationen tycker jag. Man måste göra helt nya ställningstaganden och vända och vrida på alla sina tankar och farhågor. Jag var inne på en LKG-sida igår och tyckte det verkade jättehemskt, min spontana känsla var att jag inte ville vara med om det. Försökte hitta info om klumpfot och fick samma känsla då. Min man menar att barnet redan, iom att det är adopterat, från början kommer att vara annorlunda, h*n kommer att sticka ut oavsett ursprungsland eller utseende. Han vill, som det känns nu, därför inte välja ett barn som har okorrigerbara skador eller sjukdomar som inte relativt enkelt går att hålla under kontroll. Vi ska prata med organisationens läkare och få lite information om vad olika diagnoser och skador egentligen innebär. Sen får vi ta ett snack och även prata med släkt och vänner, bra med så många infallsvinklar som möjligt i såna här lägen tycker jag. Viktigt att vara rejält påläst och veta vad det är man tackar ja eller nej till!

Jag har bara personlig erfarenhet av LKG men har bekanta och/eller släktingar med barn som har dysmeli, epilepsi, astma (ja, det räknas som sn i vissa länder), klumpfot och VDS (hjärtfel). Säkert något mer jag glömt. Samtliga barn och deras familjer lever ett helt normalt liv så jag undrar ibland vad det är man som förälder inte tror sig klara?!
Jag tycker det är ok om man är rädd för att inte kunna älska ett barn med tex LKG eller dysmeli (även om jag är rätt säker på att ni hade gjort det) men att man inte skulle "klara av det", det köper jag liksom inte. Vi är absolut inte bättre, mer erfarna eller något än nån annan förälder och vi "klarar" ju det. Man behöver absolut inte vara någon superförälder för att gå till en läkare eller för att bli mamma (eller pappa) till ett barn på 3-4 år. Att man inte VILL är en sak men klarar det, det är jag rätt övertygad om att alla här skulle göra så länge det är sådana sn som vi pratar om här barnet har. Sedan finns det annat så så klart påverkar familjen jättemycket men det är en annan sak.

Jag tror faktiskt inte heller att speciellt många familjer kastar sig in i något de inte klarar av när de väljer sn. Ofta är det en process som växter fram. Man tror man ska bli gravid så man ser sig själv med en baby. Alltså vill man ha lågt medgivande. Sen får man tid att fundera på varför man vill ha barn och inser att ett lite högre medgivande är ok. Tänker man sedan något varv till kanske man kan tänka sig ett ännu lite äldre barn med något lättare sn. Mognad och utveckling liksom.
Vi bestämde oss för sn redan innan vi gjorde hemutredningen, bekanta till oss bestämde sig sedan de skickat papper och inte är de sämre rustade att ta hand om sitt barn än vi är.
Jag tycker det är skitcoolt att fler och fler bestämmer sig för sn och att fler vågar sig på medgivanden över 24 månader. Det är en win-win situation helt enkelt.

Cerdrica

Äldre 19 May 17:44

#56

bebis ja tack skrev 2008-05-19 08:33:30 följande:

Min man menar att barnet redan, iom att det är adopterat, från början kommer att vara annorlunda, h*n kommer att sticka ut oavsett ursprungsland eller utseende. Han vill, som det känns nu, därför inte välja ett barn som har okorrigerbara skador eller sjukdomar som inte relativt enkelt går att hålla under kontroll.

Måste bara kommentera detta också.
Detta är ju ett bra argument om man känner att man själv inte riktigt orkar med att vara en adoptivförälder som redan sticker ut pga ett barn med "exotiskt" utseende, alltså inte dessutom vill ha ett barn med ett synbart sn.
MEN, använder man detta argument för att det är dubbelt synd om barnet; adopterad + LKG tex så håller det inte alls. Om alla tänker så blir ju barnet kvar på barnhemmet! Och jag tror alla tycker att en kärleksfull familj, ett hem och den läkarvård barnet faktiskt behöver är bättre än ett liv på barnhem i tex Kina...
Nu är det säkert någon som invänder att idag är ju intresset så stort att nån annan kommer adotpera den lilla flickan med LKG. Ja, troligen och hon kommer kanske till och med till en familj i Sverige! Alltså är hon fortfarande adopterad, med LKG, i Sverige. På vilket sätt skulle hennes liv bli lättare för att hon kom till familjen Svensson i stället för familjen Larsson liksom?
Nej, helt okej argument om man själv känner att man inte vill ha ett barn med avvikande utseende (fast det kanske man får även om man inte väljer sn...) men inte ok om man "skyller" på barnens bästa.

Men självklart ska man vara påläst och ha pratat igenom olika tänkbara sn innan, både som par och med sin organisation.

Cerdrica

Äldre 19 May 19:15

#62

Fru hemlig skrev 2008-05-19 18:11:28 följande:

Mamma till viktor och Cedrika det jag säger är att jag som så många andra drömmer om ett så friskt barn som möjligt och jag säger att jag inte tror att jag klarar av det AKTIVA VALET att välja att adoptera ett barn med hanidkapp. Om jag inte gör det ser jag det som att det blir mer som en graviditet jag kan hoppas att barnet är friskt är det inte det fixar jag så klart det! Jag är rädd att jag ska känna att varför tog jag frivilligt på mig att ta hand om ett barn med ex vis autism. Men som jag skrivit i flera inlägg visas sig barnet sedan ha en sjukdom eller ett handikapp kommer jag att fixa det så klart. De flesta föräldrar bio- som adoptiv tror jag blir ledsna om de upptäcker att deras barn har ett handikapp eller ngn alvarlig sjukdom. Sen klarar man det så klart ändå. Men jag kan inte förstå hur man kan tycka det är fel att inte välja att adoptera ett barn med ett diagnostiserat sn. Alla gör sina egna val. Jag köper inte heller logiken i att det oftast heter att det ska vara en egoistisk handling att adoptera men detta gäller ofta inte i diskussioner vad gäller barn med kända sn. Sen reagerar jag alltid lite på det här med att många säger att fatta beslut om sn har med mognad att göra. Det tycker jag låter lite som att om man inte fattar det beslutet så är man inte mogen. För oss var det tvärt om vi ville ha barn så snabbt och trodde så gott och mycket om oss själva att vi var beredda på en massa sn. Rätt länge faktiskt. Sedan tycker jag att vi mognade när vi insåg att vi faktiskt inte riktigt ville göra ett aktivt val att välja ett svårt sjukt eller handikappat barn bara för att vi ville ha barn snabbt. Vi tänkte igenom beslutet bättre och såg på oss själva med nyktra ögon och inte som de supermänniskor vi trodde/inbillade oss att vi var

Nej, men jag tycker ju detta är ok. Det är konstiga jämförelser och "bortförklaringar" (det är synd om barnet redan för att det är adopterat, tänk då att komma till Sverige, se asiatisk ut OCH ha klumpfot...)jag skriver om. Och ja, det är kanske fel att använda ordet mogna. Men för många är det ett beslut som mognar, eller kanske snarast växer fram. Och jag tycker inte det är fel, inte heller tror jag att de som sent bestämmer sig för sn blir sämre föräldrar till barnen än de som bestämt sig från början.

Jag tycker inte att alla måste adotpera sn-barn, jag tycker det är helt ok att stå för att man inte vill. Men jag tycker det rimmar illa med att klaga över väntetiderna och sucka över att det finns så få barn som behöver föräldrar. För det är inte sant. Dessutom hoppas jag att Kina (och förhoppningsvis andra länder) gör allvar av ryktena om att korrigerade handikapp som åtgärdade hjärtfel, opererad LKG och dyl inte längre kommer räknas som sn utan att dessa barn kommer få föräldrar den vanliga vägen. Detta är ju inte något som man "inte klarar av", tycker jag. Och jag tror verkligen att detta är framtiden inom adoptionsvärlden då fler och fler av de "friska" (gillar inte uttrycket, vår son är helt frisk trots LKG!) barnen får inhemska föräldrar.

Cerdrica

Äldre 19 May 19:37

#64

Fru hemlig skrev 2008-05-19 19:33:08 följande:

OK då förstår jag. Men jag tror att det som du tolkar som bortförklaringar tolkar jag som att det vill jag undvika i mitt föräldraskap. Som jag ser det är det det aktiva valet som är det svåra. Jag håller med dig om att det vore bra om de saker du nämner inte går som sn då slipper man det aktiva valet. Sen kan jag som du vet tänka mig LKG, i alla fall opererat, men blivande pappan vill inte börja föräldraskapet med en "massa" operationer. Sen läste han ngn stans att det kan vara ett symptom som kan vara orsakat av ngt syndrom som kan innebära utvecklingsstörning... Ja vad ska man göra man kan inte övertala ngn till ngt så viktigt om det käns fel. Sen håller jag med dig ang frisk, jag försker skilja på sjukdom och handikapp och ev andra saker. Sen förstår jag inte att astma som exempel kan gå som sn, det är inget jag skulle bry mig om det minsta. Väldigt många svenksfödda barn utvecklar astma förr eller senare i livet. Vietnammamma skrev ngt om ett födelsemärke, om det går som sn idag blir jag mkt förvånad/upprörd. Kankse hamnar vi med ett sn barn en dag när vi fått reda på mer vad som går som sn. Jag skulle verkligen uppskatta om organisationerna kunde ta fram ngn form av skriftligt material detta.

Jag tror faktiskt att AC har en skrift på gång om den inte redan är ute. De har nyligen haft en liten infodag om detta i Sthlm där bla en familj med som adopterat ett barn med dysmeli berättade.

Födelsemärken är nog inte sn idag, om det inte är så att de måste opereras. Lika så är ju sällan ålder sn nu, om barnet inte hunnit bli uppåt 6 år eller mer. Däremot astma kan ju vara dödligt om man inte har rätt mediciner tillgängliga.

Hoppas andra här också förstår vad jag menar med mina inlägg ovan.

Cerdrica

Äldre 19 May 20:25

#66

Det finns nog bara exempel på sn i skriften då det skiftar från land till land och fall till fall. Just nu har FFIA en omgång barn från Kina de inte lyckats hitta föräldrar till (pga åldern antar jag då de yngsta barnen är 4 år), kika på deras infosida, där finns ett par olika sn representerade.

Är det inte så att små barn ofta har förkylningsastma? Har inte riktigt koll men vår gudson fick andas i mask varenda kväll när han var kring året, kunde knappt andas när han skulle sova utan att ha gjort det. Nu är han fem och har inga besvär men det kanske inte hade varit så om han inte fått hjälp som liten? Har faktiskt ingen koll på just astma men skulle inte tveka att adoptera ett barn med astma. Inte heller epilepsi då man kan leva ett normalt liv med medicinering. Faktum är att massor av sn, tex VSD (hjärtfel som åtgärdas med enkel operation eller helt enkelt växer ihop av sig själv) är så enkelt åtgärdade här i Sverige så att det inte är klokt men kan betyda döden i barnets ursprungsland där en operation kanske kostar tio årslöner.

Cerdrica

Äldre 20 May 09:04

#76

Angla skrev 2008-05-19 22:29:47 följande:

Tusan vad FL strular ... hade ett långt inlägg men jag ids inte lägga tid på att skriva det igen. Summasumarium är dock att jag önskar mitt barn allt gott. Och gott för mig är inte sjukdom, handikapp eller någon diagnos. Men kanske är det gott för många andra.

Fast Angla, jag önskar mitt barn allt gott; kärlek, kompisar, utbildning, lycka i små vardagssaker osv. Det har absolut inget med hans sk LKG att göra.
Man kan önska att ett ofött barn ska slippa födas med ett sn och göra allt för att förhindra det, med tex folsyra, avstå från alkohol och rökning osv.
Men när man adopterar står man i en annan situation, man har, hur hemskt det än är, ett val. Man kan inte påverka vilka barn som föds och i vilket skick de är när de föds för de finns redan. Om man säger att jag önskar det bästa för mitt barn som vi ska adoptera, dvs att han/hon är frisk så säger man, i mitt (och tydligen Manchesters) tycke att nej, vi vill ha ett friskt barn. Och det är ok! Men det är inte för barnet man önskar det utan för sig själv. Både det friska barnet och barnet med tex VSD finns redan. När man väljer det ena väljer man bort det andra. Inget är rätt eller fel men jag tycker inte dina argument håller, jag tycker helt enkelt att du snärjer in dig i konstiga förklaringar. Och du behöver egentligen inte förklara alls, det är inte det.
Om det är så att du och din man tror att ett sn och läkarbesök kring det skulle hämma er anknytning till barnet och tvärtom, ja det är en sak. Då kan du skriva att vi vill ha ett icke-sn-barn för att vi känner att det är redan så mycket att barnet är si och så gammalt när det kommer till oss så vi vill inte ha en massa läkarbesök ovapå det utan kunna fokusera på anknytningen.
Det är helt ok.
Men att prata om att du önskar ett friskt barn för barnets skulle fungerar inte för barnet finns redan, både det friska och det med sn. Du kan inte påverka det hur du än önskar, bara göra ett val. Stå för det helt enkelt.

Cerdrica

Äldre 20 May 09:23

#77

Fru hemlig skrev 2008-05-20 07:20:58 följande:

Manschester, jag förstår inte det här argumentet att det är ok att välja bort vissa sn och men inte adra, jag tolkar i alla fall dina inlägga så. Det är ok att välja bort hiv, och utvecklingsstörning men inte vissa andra sn? Vad gäller LKG har jag läst på ganska väl. Om den blivande pappan inte vill så vill han inte. Jag tror inte att ngn här är ilvillig och önskar sintt barn en massa eleände med sjukdomar eller handikapp. Men alla gör val, vissa drar gränsen vid hiv och utvecklingsstörning andra kanske sätter sin gräns vid prematura barn medan andra sätter sin gräns vid sn. Som du skriver till angla att detta inte är "för barnets bästa, utan ditt eget" jag förutsätter att ni alla har gjort era val kring adoption för erat eget bästa och inte för barnets skull! Om ngn i andra trådar råkar dryfta att det är bra för barnet att bli adopterat eller att man kan adoptera både för sin egen skull och för barnets skull brukar det bli ramaskri i det här forumet. Men om man diskuterar sn verkar det inte vara ok att tänka egoistiskt längre. Som jag skrivit tidigare jag förstår inte den logiken. Vad gäller att sn barn förmodligen har färre dolda handikapp. Måhända är det så det vet jag inte. Däremot finns det många handikapp som inte visar sig förens långt upp i åldrarna som ex autsism. Som jag skrivit i nästan alla inlägg i den här tråden så vet jag att jag klarar om det visar sig att mitt barn har ngt handikapp eller utvecklingsstörning. Jag tror dock att jag som de flesta föräldrar som råkar ut för det kommer att gå igenom en sorgeprocess. Detta är jättevanligt när man upptäcker att ens barn inte här fullt friskt eller har handikapp tysiskt eller mentalt. Det är det akriva valet att välja att adoptera ett barn som jag vet har ett sn som jag har svårt att göra eftersom jag drömmer om ett barn som är så friskt som möjligt och utan handikapp mentala eller fysiska. I den här tråden låter det som att det är osunt att drömma om det. Jag tror att det är mkt vanligt att man drömmer om det och jag vet att många föräldrar går in i en sorgeprocess när deras barn visar sig ha ex en utvecklingsstörning. Jag har full förståelse för att man väljer att adoptera barn med sn och önskar att de som valt att göra det inte ser på folk som väljer att inte göra som om de vore kalla människor som tror att de kan skaffa sig ett "perfekt" barn utan skavanker. (Vem är utan skavanker??) Jag tycker inte att man ska behöva försvara om man väljer att inte adoptera barn med sn det är min åsikt och den kommer jag att stå fast vid oavsett om jag själv adopterar med sn eller inte! Jag förstår inte heller logiken, om jag tolkar dig rätt Manchester, att det är ok att välja bort vissa sn men inte andra. Även banren med hiv behöver familj, väljer man bort dem är det inte heller för deras bästa.

Jag tror Manchester menar att de sn vi pratat om här är så små att alla här skulle klara det utan problem. Faktiskt. Medan att vara förälder till ett utveckingsstört barn eller ett barn med HIV är en annan sak. Det är ju, utan tvekan, helt klart tungt i alla fall stundvis och det kräver ju väldigt starkt psyke av föräldrarna och dessutom påverkar det vardagen mycket. De sn jag pratat om påverkar faktiskt inte vardagen nämnvärt, det är mest det jag vill belysa. Och det är ju pga det som Kina funderar på att helt enkelt inte kalla det sn längre.

Jag står fullt fast vid att jag tycker var och en ska välja som de känner för, sn eller inte sn och medgivandegräns som man är bekväm med. I de flesta fall är man två om besluten och då måste man vara överens. Min man ville ha högre medgivande än vad jag ville från första början, vi valde det lägre och när jag kom i kapp i tanken några månader senare höjde vi det. Belutet om sn kan tas när som helst i processen om man ändrar sig.

Det jag opponerar mig mot är när man påstår att beslutet att INTE välja sn är för att man önskar sitt barn det bästa. Jag tycker inte man kan säga så när det gäller adoption eftersom det är ett aktivt val man gör. Barns bästa är alltid att få en familj och den eventuella läkarvård de behöver. Jag tycker att du står för varför ni inte väljer sn och det är helt ok. Man behöver inte ens förklara sig (men den här tråden handlar ju om varför man valt sn och hur det varit vilket är anledningen till att jag skrev från början). Men om man lindar in det i en massa konstiga bortförklaringar känner jag att man inte riktigt står för sitt val. Så enkelt är det.

Cerdrica

Äldre 20 May 14:22

#79

Bra skrivet, Xinyun!

Här kan man beställa ACs skrift om barn med särskilda behov: www.adoptionscentrum.com/portal/page/portal/Adoptionscentrum/14_Utbildning/2_Litteratur/TAB411808

Cerdrica

Äldre 20 May 15:29

#84

Jag kan bara svara för mig själv, jag tycker INTE det är fel mot barnet att inte välja sn. Jag tycker det är fel att säga att man inte väljer sn för det är synd om barnet att vara adopterat OCH ha tex klumpfot. Eller att påstå att man önskar sitt barn det bästa och därför inte vill att det ska ha LKG för det man menar med den meningen är att man själv inte vill ha ett barn med LKG. Vilket är ok.

För övrigt så är adoption överlag en win-winsituation, föräldrar får barn och barn får föräldrar. Nästan alla barn får det bättre i sina nya familjer än i hemlandet (det finns ett par tragiska fall där saker gått riktigt snett man annars menar jag). Så på sätt och vis "räddar" man ett barn. Det opponerar jag mig aldrig mot om det är någon som vill ta upp det till en diskussion på den nivån. Men jag protesterar när folk säger att vår son ska vara sååå tacksam över att få ha kommit till oss. Det ska han aldrig behöva vara då han inte bett om att adopteras. Men vi är oändligt tacksamma däremot över att fått chansen att bli just hans föräldrar.

Cerdrica

Äldre 20 May 20:08

#93

Angla skrev 2008-05-20 20:01:32 följande:

Ja, precis ang det första stycket! Vi har inte sagt till organisationen att vi enbart är intresserade av vissa barn. Däremot så söker vi inte aktivt efter SN barn. Och jag hoppas vårt barn är och får vara friskt just för att det är mitt barn som jag älskar högt och vill det bästa.Ang det andra stycket så hmmm ja. Nä man har ju då sagt eller.

Tack, då förstår jag precis hur du menar!

Cerdrica

Äldre 20 May 20:18

#95

Angla skrev 2008-05-20 20:13:22 följande:

Tack, då känns det mycket bättre. Och det är ju ok att ni ändå tycker att ja gär "idiot". Bara ni vet hur jag menade, så jag är "idiot" på rätt sätt .Tack!

Jag tycker absolut inte att någon är idiot för att man inte väljer sn! Har hela tiden påpekat att det är ett val var och en måste göra från vad som känns rätt för just dem.

Cerdrica

Äldre 20 May 23:08

#98

mimpen skrev 2008-05-20 22:28:20 följande:

Jag vill bara säga att skriften "Barn i behov av särskilda föräldrar" var riktigt läsvärd. Vi åker i morgon och hämtar hem vår lilla sn-tös. Hon har dysmeli. Vi hade som sagt inte alls tänkt sn tidigare, inte ens liksom tänkt på det. Men sen fanns hon bara där, och vi följde våra hjärtan. För mig (oss) var sn-tanken så svår för att den var så "stor". Vi kunde ju inte begrunda varje möjligt fall, så vi struntade i det helt. Så här i efterhand kan jag inte riktigt förstå att vi inte tänkt på det. Visst, jag gruvar mig lite inför kommande läkarbesök. Men jag förstår inte varför vi liksom inte trodde oss kunna klara det. Det är klart att vi gör. Jag hade kunnat få ett barn med dysmeli om jag fött det själv, och då hade jag ju klarat det. Det ska i sanning bli en spännande resa det här...

Oh så härligt, ha en underbar resa!

Cerdrica

Äldre 21 May 09:21

#100

Engel och Noels mamma skrev 2008-05-21 07:10:09 följande:

Hur väljer organisationerna ut familjerna till sn-barn? Hur lång tid brukar det ta?

Det är olika från land till land så det går inte riktigt att svara på. Oftast får de som har papper i det aktuella landet förfrågan. Ibland går förfrågan bara ut till de som har anmält intresse för sn-barn. De barn som ligger på organisationernas barn-söker-föräldrar-sidor har man inte hittat föräldrar till bland dem som har papper i landet.

Vi blev utvalda som sn-föräldrar efter att haft papper i landet (Kina) i fem månader. Då hade vi anmält intresse redan innan vi skickade papper (till och med redan innan vi var klara med hemutredningen). vi kom hem lite mer än fem månader efter att vi blev utvlada.

Cerdrica

Äldre 27 May 20:46

#105

Turnit skrev 2008-05-27 14:58:36 följande:

Får man erbjudande om mer än ett SN barn och måste välja? Eller får man ett? Vi har ju inte fått vårat medgivande än, men jag är öppen för SN barn.

Det är olika i olika länder och även mellan de olika organisationerna.

Frågor om att adoptera SN-barn

INNEHÅLL