Är så trött på alla som säger att det är väl bara att sluta. Att det är mitt val osv. Okej, jag valde en gång att ta flaskan och jag är fast. Jag vill inte ta mer, men hjärnan protesterar mot min vilja. Går på en KBT behandling som heter väckarklockan och där jämför de alkoholism vid diabetes, att vårdar man inte sin kropp på rätt sätt så kan man dö. Och likt diabetes så är alkoholism en sjukdom.
Undrar vad det är som gör att vara alkoholist räknas som en sjukdom? Alla andra beroenden då?
Om man inte klarar sig utan att ta till lugnande mediciner för att känna sig "normal" dygnet runt? Då är man bara en simpel missbrukare.
Är allt som hänger ihop med hjärnans belöningssystem när man intar olika substanser som tillslut kan göra att man hamnar i ett beroende är det också sjukdom då?
Förstår inte alls varför just att dricka för mycket, vara beroende av alkohol räknas som en sjukdom men någon kanske kan förklara?
Egentligen är det väl mer "missbrukspersonligheten" som är "sjukdomen" eller beteendestörning el vad man nu kallar det?
Jag har inte tagit ställning i frågan ännu.
Vad skiljer alkoholmissbruk från andra tvångsbeteenden?
(Och: är alkoholism och alkoholmissbruk samma sak?)
Med mycket välvilja kanske man kan säga en del är "offer".
Men faktumet är att en som blir alkoholist, har trots allt gjort en hel radda utav val som leder till alkoholismen.
Kort och gott så är det bullskit, alkoholism är ingen sjukdom per se men det kan orsaka en lång rada av verkliga sjukdomar.
Du har själv satt dig i den sitsen ocv endast du kan ta dig ut ur den, skylla däremot på sjukdom och skit tyder på att du inte riktigt har beslutat dig att sluta.
Kort och gott så är det bullskit, alkoholism är ingen sjukdom per se men det kan orsaka en lång rada av verkliga sjukdomar.
Du har själv satt dig i den sitsen ocv endast du kan ta dig ut ur den, skylla däremot på sjukdom och skit tyder på att du inte riktigt har beslutat dig att sluta.
När man är i tillståndet alkoholism, så kan man säga det är en sjukdom och ska behandlas som en sådan.
Men alkoholism i sig är ingen sjukdom, utan en serie av val som ledde dom dit.
Köper inte att det är en sjukdom. Har alkoholism i släkten som även tagit livet av dem. Jag själv har problemet att jag dricker för mycket när jag väl dricker. Jag är VÄL medveten om min familjs historia och har lagt av att dricka helt. Vet man att fler i släkten har problem känns det bäst att bara skita i att dricka, även fast jag aldrig druckit ofta så ser jag ju ändå att jag har problem att hantera alkohol eftersom jag oftast blir för full. Så jag tar mitt ansvar för mig själv och avstår.
Eftersom man kan göra det valet (innan man blivit beroende) så kan det inte vara en sjukdom utan dålig karaktär anser jag.
Jag håller med dig ts. Alkoholism är en sjukdom. Det tog mig dock några år att acceptera detta faktum, då min pappa är alkoholist och jag i många år skyllt hans beteende på enbart honom och inte velat inse att han är sjuk. Jag tycker det är jävligt tråkigt att många inte ser det som en sjukdom, då synen på alkoholism som "ett val" gör skammen större, och innebär att många gömmer sjukdomen.
För varför skulle en frisk person välja att dricka sig sanslöst full, fördärva sitt liv och sin kropp?
Hm ni som säger att det inte är en sjukdom tycker ni att om man är psykisktsjuk är man sjuk då eller inte?
Ni förstår inte att en alkoholist är sjuk i sin kropp och i sin hjärna? man kan faktiskt jämställa det med nån som är psykisktsjuk, de väljer tusan inte det själva utan de blir så pass sjuka utan det att det är för svårt att stå emot, jag lovar att 99% av alla som har dessa problem skulle vilja gå tillbaka i tiden och stoppa sig själva i från att börja använda alkohol i fall de kunde.
dessutom är det så lätt tillgängligt att det är svårt att undvika det helt, tänk att ha det suget de har hela tiden efter det och hela tiden bli utsatt för det, inte många skulle kunna avstå i från det om de kände det som de gör, det är jag helt övertygad om.