Inlägg från: Anonym (bullskit.) |Visa alla inlägg
  • Anonym (bullskit.)

    Alkoholism ÄR en sjukdom.

    Kort och gott så är det bullskit, alkoholism är ingen sjukdom per se men det kan orsaka en lång rada av verkliga sjukdomar.


    Du har själv satt dig i den sitsen ocv endast du kan ta dig ut ur den, skylla däremot på sjukdom och skit tyder på att du inte riktigt har beslutat dig att sluta.


     

  • Anonym (bullskit.)
    Litet My skrev 2014-02-01 02:22:20 följande:
    Fast Nej.

    Ta fenomenet depression där allt hopp och all livsglädje bara försvinner och allt blir motigt och livet går i svart och man ifrågasätter sin egen existens, då kan man ju säga att den personen faktiskt har ett val att "kamma till sig" tänka positivt, träffa vänner, motionera och laga bra mat och motionera istället för att sitta isolerad i hemmet och ha självmordstankar och tro att alla tycker illa om en och man är värdelös. Det borde ju också vara ett val i så fall? Med tanke på att personen ifråga är fysiskt frisk och "bara" får rycka upp sig och ta tag i sig.

    Men vad har depression med saken att göra?


    Man kan drabbas av depression hur som helst beroende vad som händer i ens liv, det är inget man styr över, man kan däremot inte drabbas av alkoholism, många medvetna beslut föregår och många medvetna beslut är nödvändiga för att upprätthålla "tillståndet".


    Sedan har du delvis rätt, man kan "rycka upp sig" ur depression, då med medvetna beslut jobba sig genom tillståndet och bli bättre.

  • Anonym (bullskit.)
    Anonym (jo) skrev 2014-02-01 10:08:50 följande:
    Man kan visst "drabbas" av alkoholism. Första gången jag drack alkohol drabbades jag och suget har alltid funnits efter det. Sedan att jag insåg det själv och har lyckats hålla det i schack känns mer som tur än karaktär.

    Du gjorde nått du tyckte om, du ville göra det igen, det är en naturlig händelseförlopp.


    Hur menar du att du drabbades av alkoholism som jag tolkar som beroende/missbruk?


     

  • Anonym (bullskit.)
    Anonym (jo) skrev 2014-02-01 10:41:23 följande:
    Jag menar ett totalt onormalt sug efter något. Ett sug som gjort att jag varit tvungen att sätta upp regler för mig själv för att inte dricka alla dagar i veckan. Ett sug som gör att jag kan ägna timmar åt att planera hur jag ska dricka på lördag, vad jag ska dricka, när jag kan börja och sluta för att få i mig maximalt dricka inom mina tillåtna "drickatimmar". Från första fyllan när jag var 16 tills idag 25 år senare har det varit så. Det "drabbade" mig och försvann aldrig och kommer troligen aldrig att göra det heller. Något som för mig tyder på att alkoholism till viss del är ärftlig eftersom den drabbade mig redan från början.

    Då "lider" du av beroendepersonlighet, du saknar spärrar normala människor har och har lätt att falla in i ohälsosamma rutiner, det kvittar om det är sprit eller annat, du får hålla koll på dina handlingar innan du begraver dig i nått.


    Men som du ser, du väljer att inte dricka,, hade du valt att dricka så efter hand hade du kunnat leva upp till namnet alkoholist.


     

  • Anonym (bullskit.)
    Litet My skrev 2014-02-01 14:24:06 följande:
    Jodå det kan man. Ingen har valt att bli alkoholist.

    Nej, inte valt, det är ett långt och ansträngande jobb att komma dit.


    Inte ett val, en lång radda av medvetna såna innan man når mål.


     

Svar på tråden Alkoholism ÄR en sjukdom.