Är så trött på alla som säger att det är väl bara att sluta. Att det är mitt val osv. Okej, jag valde en gång att ta flaskan och jag är fast. Jag vill inte ta mer, men hjärnan protesterar mot min vilja. Går på en KBT behandling som heter väckarklockan och där jämför de alkoholism vid diabetes, att vårdar man inte sin kropp på rätt sätt så kan man dö. Och likt diabetes så är alkoholism en sjukdom.
Men vad har depression med saken att göra?
Man kan drabbas av depression hur som helst beroende vad som händer i ens liv, det är inget man styr över, man kan däremot inte drabbas av alkoholism, många medvetna beslut föregår och många medvetna beslut är nödvändiga för att upprätthålla "tillståndet".
Sedan har du delvis rätt, man kan "rycka upp sig" ur depression, då med medvetna beslut jobba sig genom tillståndet och bli bättre.
Du gjorde nått du tyckte om, du ville göra det igen, det är en naturlig händelseförlopp.
Hur menar du att du drabbades av alkoholism som jag tolkar som beroende/missbruk?
Du gjorde nått du tyckte om, du ville göra det igen, det är en naturlig händelseförlopp.
Hur menar du att du drabbades av alkoholism som jag tolkar som beroende/missbruk?
Nej det är ingen sjukdom det är ett beroende!
Tyder på svaghet!
Så om du vill kan du sluta ha diabetes, det visste inte jag. *ironi*
Man väljer att fortsätta dricka, det kommer man inte ifrån. Visst kan man få hjälp att sluta, men att fortsätta är ändå ett val, ingen tvingar dig att dricka.
Då "lider" du av beroendepersonlighet, du saknar spärrar normala människor har och har lätt att falla in i ohälsosamma rutiner, det kvittar om det är sprit eller annat, du får hålla koll på dina handlingar innan du begraver dig i nått.
Men som du ser, du väljer att inte dricka,, hade du valt att dricka så efter hand hade du kunnat leva upp till namnet alkoholist.