Alkoholism ÄR en sjukdom.

Första gången jag rökte valde jag att göra det, så också den andra, tredje... gången. 
Men till slut signalerade min hjärna att jag hade brist på nikotin om jag inte rökte under en viss tid. Min hjärna sa till mig att jag behövde nikotinet, och utan det var jag inte normal eller mig själv.
Det var exakt som hunger.

Alkoholism klassas enligt WHO som en sjukdom.

http://www.rikslankarna.se/alkoholism-en-sjukdom-77339

Psykisk ohälsa och missbruk går hand i hand. Jag tycker Sverige har en vård som är under all kritik när det gäller detta.
I USA frågar de alltid vad ditt val av drog är och det behandlas samtidigt som ev psykiska besvär. 
Men att kalla det en sjukdom är inte korrekt heller. En sjukdom händer en, man kan kalla det en gentisk desposition för en känsligt nöjescentrum i hjärnan. ( genetisk defekt kanske) Det är detta som går igång och skaparbehovet.
Oavsett om det är röking, sprit, mat eller vad det är.

Fast det är svårt att välja när hjärnan och kroppen skriker efter mer, varje dag. Man gör valet varje dag, inte en gång och sen är det klart. Och det är förbannat lätt att en enstaka dag göra ett felaktigt val och därmed trilla dit. Det förtar inte det egna ansvaret, men att säga att "det är bara låta bli" är väldigt fel.

Det är ingen personlig ståndpunkt, det är sexuella läggningar som är allmänt kända och accepterade att de existerar.

Sen accepterar man kanske inte vissa av dessa sexuella läggningar, dock en helt annan sak.

Du vet detta själv, så varför du tjafsar är svårt att förstå.

Faan, där kröp du lite närmare att det inte är en sjukdom igen ;)

Nä, men en serie av val gör en till alkoholist.

Om man hade tänkt efter före, så hade man nog även insett det själv.

Vad har det med saken att göra att han kämpar?
Hans val han gjorde tidigare i livet, ledde till den plats han är idag.

Där han fortfarande kämpar emot suget.

Att det klassas som en sjukdom är inte samma sak som att det är en sjukdom.