Anonym (beroende)

Äldre 20 Nov 17:44

222 svar

Alkoholism ÄR en sjukdom.

Är så trött på alla som säger att det är väl bara att sluta. Att det är mitt val osv. Okej, jag valde en gång att ta flaskan och jag är fast. Jag vill inte ta mer, men hjärnan protesterar mot min vilja. Går på en KBT behandling som heter väckarklockan och där jämför de alkoholism vid diabetes, att vårdar man inte sin kropp på rätt sätt så kan man dö. Och likt diabetes så är alkoholism en sjukdom.

Anonym (I2)

Äldre 1 Feb 18:27

#171

Anonym (tråkigt) skrev 2014-02-01 18:18:07 följande:

Nej, det stämmer inte. Jag är inte en alkoholist, men min pappa är.

Jag har växt upp med hans drickande, och trodde äntligen vändpunkten kommit för drygt ett år sedan då jag fann honom efter ett misslyckat självmordsförsök. Han har fått behandling, och vi trodde allt var på bättringsvägen. Idag fick jag reda på att han tog sig ett återfall i förmiddags.

Kul att du skrattar, men trots att det är svårt att inte lägga all skuld på honom så har jag insett att detta är en sjukdom, för min pappa skulle aldrig göra såhär mot mig annars. Aldrig. Han föddes inte med detta, men han föddes med en benägenhet att falla dit. Liksom att jag, eftersom jag är hans dotter, har större risk än andra att också drabbas. Idag känns det omöjligt, för varför skulle jag "välja" att ta till flaskan? Men jag vet att det finns saker som kan driva en människa dit, och det enda som är sorgligare än det är väl i så fall att folk tänker som du gör.

Jag har också en pappa som är multimissbrukare däremot och tyvärr har kommit till insikten att de tycker för mycket synd om sig själva för att se andra. Tråkigt att höra att han föll dit dock.
Efter 3 år i psykoterapi kom vi fram till att han är för självupptagen att se någon annans smärta än sin egen.
Jag vägrar att se det som sjukdom eftersom han hade kunnat välja en annan väg..men detta var den lättaste verklighetsflykten.
Han skulle välja sina missbruk över sin familj på en sek och har gjort hela mitt liv, trots han har förlorat både mig, sin fru och sin familj. Sanning gjorde ont att inse men så är det.

Anonym (Fd)

Äldre 1 Feb 18:34

#172

Människan gör allt för att slippa ha ont och konfrontera sina egna bekymmer. Tyvärr hjälper andra gärna till genom att sjukdomsförklara, offerrolls-skyllande och förnekande. Tänk om folk bara kunde ta att sluta ljuga, både för andra men allra helst för sig själva. Att alla tar ansvar över sina egna handlingar om inte så tar man konsekvenserna utan att gnälla. Det bästa är i längden att bita i det sura äpplet med en gång, ingen säger att det kommer att bli lätt, men det är ej heller meningen om man vill bli fri från sitt beroende. Grunden till alkoholismen ligger inte i själva spriten utan bottnar i känslor, konflikter eller trauman tidigare i livet. Ligger sådant kvar och gror blir man aldrig fri vare sig med eller utan sprit. Man får komma underfund med exakt vad det är som stör en och så får man bryta helt med det. Man måste förlåta och/men gå vidare.

Har själv flera beroenden bakom mig (alkohol, antidepressiva, cigg) så jag vet hur jobbigt det kan vara. Att andra dömer gör inte saken lättare, inte heller det motsatta, att de stöttar genom att gå på det ofta manipulerande "det är så synd om mig beteende" en missbrukare ofta kör med. Ett missbruk är något man måste ta sig ur själv, finns inte en kotte som kan göra det åt dig!

Inte att förglömma kan man missbruka det mesta, allt som går till överdrift, får en själv eller de man har omkring sig att ta skada. Låter kanske hårt att säga, men ultimatum är det enda som funkar här. Kort och gott- Kämpa för livet eller lägg dig ner och dö i din ensamhet, valet är ditt eget!

Anonym (tråkigt)

Äldre 1 Feb 18:39

#173

Anonym (I2) skrev 2014-02-01 18:27:15 följande:

Jag har också en pappa som är multimissbrukare däremot och tyvärr har kommit till insikten att de tycker för mycket synd om sig själva för att se andra. Tråkigt att höra att han föll dit dock.
Efter 3 år i psykoterapi kom vi fram till att han är för självupptagen att se någon annans smärta än sin egen.
Jag vägrar att se det som sjukdom eftersom han hade kunnat välja en annan väg..men detta var den lättaste verklighetsflykten.
Han skulle välja sina missbruk över sin familj på en sek och har gjort hela mitt liv, trots han har förlorat både mig, sin fru och sin familj. Sanning gjorde ont att inse men så är det.

Vad tråkigt för er, jag förstår att det gjorde ont att komma till den sanningen.

Jag ser inte riktigt det på samma sätt, men förstår dig. Jag har också genomgått terapi, men jag kom ut med en annan sanning. Min pappa är sjuk, men han försöker bli frisk. Han har tidigare försökt begå självmord 3 gånger, varav den sista gången (för drygt ett år) sedan så kom han mycket nära att lyckas. Han har kämpat nu, för att ta tag i sitt liv och försöka leva igen. Han har en ny lägenhet, ett nytt jobb, han har ändrat på mycket. Men så gjorde han det igen. Varför skulle han göra det valet? Om han är helt frisk i huvudet, så varför kasta bort allt?

frappa

Äldre 1 Feb 18:40

#174

Anonym (tråkigt) skrev 2014-02-01 18:18:07 följande:

Nej, det stämmer inte. Jag är inte en alkoholist, men min pappa är.

Jag har växt upp med hans drickande, och trodde äntligen vändpunkten kommit för drygt ett år sedan då jag fann honom efter ett misslyckat självmordsförsök. Han har fått behandling, och vi trodde allt var på bättringsvägen. Idag fick jag reda på att han tog sig ett återfall i förmiddags.

Kul att du skrattar, men trots att det är svårt att inte lägga all skuld på honom så har jag insett att detta är en sjukdom, för min pappa skulle aldrig göra såhär mot mig annars. Aldrig. Han föddes inte med detta, men han föddes med en benägenhet att falla dit. Liksom att jag, eftersom jag är hans dotter, har större risk än andra att också drabbas. Idag känns det omöjligt, för varför skulle jag "välja" att ta till flaskan? Men jag vet att det finns saker som kan driva en människa dit, och det enda som är sorgligare än det är väl i så fall att folk tänker som du gör.

Om du läst mina inlägg i ämnet, så anser jag att när man är väl en alkoholist.

Så ska man se och behandla det som en sjukdom.

Men det gör det inte till en sjukdom som inte går att värja sig ifrån.

Utan det är en lång serie av val som gör dig till alkoholist.

frappa

Äldre 1 Feb 18:42

#175

jeanette02 skrev 2014-02-01 18:13:54 följande:

Nej jag missar inte poängen, skrev att användning av benzo,opiater m.m måste inte vara ett missbruk bara för att man är beroende av det. Att man faktiskt utvecklat ett beroende där man äter angiven dos under lång tid ger oftast uppkomst till ett så kallat lågdosberoende. Därmed inte alls sagt att man missbrukar det.

Dock finns ju gruppen som märker andra "mysiga" effekter av läkemedel de får och kanske så småningom sitter fast i ett missbruk av tabletter de inte längre tar p g a smärta utan för att få en "lugn stund"

Dock tror jag att har man den här missbrukspersonligheten så kan man fastna mycket snabbt. Vare sig det är alkohol eller något annat som påverkar belöningssystemet i hjärnan.
Som en annan skrev i tråden, det räckte med första gången den tog alkohol så uppkom ett starkt sug efter detta. Att bli medveten om att man kanske hör till riskgruppen är ju positivt.

Ja många självmedicinerar med alkohol mot diverse psykiska sjukdomar.

Okey, håller med i sak.

Och visst är det så att vissa är mer benägna att hamna i missbruk.
Och än mer om man har någon psykisk sjukdom/åkomma.

Men då ser jag missbruket som en symtom av ens psykiska sjukdom/åkomma.

Anonym (I2)

Äldre 1 Feb 18:43

#176

Anonym (tråkigt) skrev 2014-02-01 18:39:35 följande:

Vad tråkigt för er, jag förstår att det gjorde ont att komma till den sanningen.

Jag ser inte riktigt det på samma sätt, men förstår dig. Jag har också genomgått terapi, men jag kom ut med en annan sanning. Min pappa är sjuk, men han försöker bli frisk. Han har tidigare försökt begå självmord 3 gånger, varav den sista gången (för drygt ett år) sedan så kom han mycket nära att lyckas. Han har kämpat nu, för att ta tag i sitt liv och försöka leva igen. Han har en ny lägenhet, ett nytt jobb, han har ändrat på mycket. Men så gjorde han det igen. Varför skulle han göra det valet? Om han är helt frisk i huvudet, så varför kasta bort allt?

Jag skulle säga att han mår inte bra i själen. Vad huvudet säger och känslor är två olika saker. Det kanske ligger saker så djupt att han inte är färdig med sitt tillfrisknande. Eller ja, de blir aldrig helt återställda. De kommer alltid vara missbrukare men inte aktiva och varje dag är en kamp. Ibland trillar de dit, de är vanligare än man tror.

jeanette02

Äldre 1 Feb 18:44

#177

Anonym (Fd) skrev 2014-02-01 18:34:56 följande:

Människan gör allt för att slippa ha ont och konfrontera sina egna bekymmer. Tyvärr hjälper andra gärna till genom att sjukdomsförklara, offerrolls-skyllande och förnekande. Tänk om folk bara kunde ta att sluta ljuga, både för andra men allra helst för sig själva. Att alla tar ansvar över sina egna handlingar om inte så tar man konsekvenserna utan att gnälla. Det bästa är i längden att bita i det sura äpplet med en gång, ingen säger att det kommer att bli lätt, men det är ej heller meningen om man vill bli fri från sitt beroende. Grunden till alkoholismen ligger inte i själva spriten utan bottnar i känslor, konflikter eller trauman tidigare i livet. Ligger sådant kvar och gror blir man aldrig fri vare sig med eller utan sprit. Man får komma underfund med exakt vad det är som stör en och så får man bryta helt med det. Man måste förlåta och/men gå vidare.

Har själv flera beroenden bakom mig (alkohol, antidepressiva, cigg) så jag vet hur jobbigt det kan vara. Att andra dömer gör inte saken lättare, inte heller det motsatta, att de stöttar genom att gå på det ofta manipulerande "det är så synd om mig beteende" en missbrukare ofta kör med. Ett missbruk är något man måste ta sig ur själv, finns inte en kotte som kan göra det åt dig!

Inte att förglömma kan man missbruka det mesta, allt som går till överdrift, får en själv eller de man har omkring sig att ta skada. Låter kanske hårt att säga, men ultimatum är det enda som funkar här. Kort och gott- Kämpa för livet eller lägg dig ner och dö i din ensamhet, valet är ditt eget!

Anonym (Fd)

Äldre 1 Feb 18:52

#178

Anonym (I2) skrev 2014-02-01 18:27:15 följande:

Jag har också en pappa som är multimissbrukare däremot och tyvärr har kommit till insikten att de tycker för mycket synd om sig själva för att se andra. Tråkigt att höra att han föll dit dock.
Efter 3 år i psykoterapi kom vi fram till att han är för självupptagen att se någon annans smärta än sin egen.
Jag vägrar att se det som sjukdom eftersom han hade kunnat välja en annan väg..men detta var den lättaste verklighetsflykten.
Han skulle välja sina missbruk över sin familj på en sek och har gjort hela mitt liv, trots han har förlorat både mig, sin fru och sin familj. Sanning gjorde ont att inse men så är det.

Visst är det så. Var likadan själv, fast jag valde min familj och de förlät mig. Var helt ensam och övergiven under hela avvänjningstiden dock, vilket såhär i efterhand var helt korrekt. Ärvde mitt missbruk hemifrån och idag har jag brutit helt med min mamma som tyvärr inte gjorde samma val som jag själv. Kan inte vara arg på henne eftersom jag varit där själv, men klart man är ledsen att barnen inte kommer först för alla föräldrar. Det blir så lätt att det hamnar på barnen som sedan får ett likadant liv och det ville jag inte ge mitt eget barn. Nånstans måste man bryta ett dåligt mönster.

Anonym (I2)

Äldre 1 Feb 18:58

#179

Anonym (Fd) skrev 2014-02-01 18:52:59 följande:

Visst är det så. Var likadan själv, fast jag valde min familj och de förlät mig. Var helt ensam och övergiven under hela avvänjningstiden dock, vilket såhär i efterhand var helt korrekt. Ärvde mitt missbruk hemifrån och idag har jag brutit helt med min mamma som tyvärr inte gjorde samma val som jag själv. Kan inte vara arg på henne eftersom jag varit där själv, men klart man är ledsen att barnen inte kommer först för alla föräldrar. Det blir så lätt att det hamnar på barnen som sedan får ett likadant liv och det ville jag inte ge mitt eget barn. Nånstans måste man bryta ett dåligt mönster.

Du ska vara stolt över dina val. Jag önskar att min pappa hade kunnat komma till den insikten.

pyssel

Äldre 1 Feb 22:11

#180

frappa skrev 2014-02-01 18:42:27 följande:

Okey, håller med i sak. Och visst är det så att vissa är mer benägna att hamna i missbruk. Och än mer om man har någon psykisk sjukdom/åkomma. Men då ser jag missbruket som en symtom av ens psykiska sjukdom/åkomma.

Det är väl ändå en bedömningsfråga för behandlade instans i varje enskilt fall om man har en eller flera primärsjukdomar? Inte en svart/vit tyckarfråga?

Alkoholism ÄR en sjukdom.

INNEHÅLL