Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

OloveO - men vad spännande! nu e det dags snart! och vad skönt att du inte känner ngt vid 3 cm  - när jag födde dottern tog det 15 timmar m smärta o kräkningar att nå 3 cm och du sa oxå att du haft ont m dina tidigare vad jag förstår - det är väl ngt positivt med det här då?! lycka till!!!!

pulmones: jag grinar inte heller när jag ser andra gravida längre. Det var bara första året efter förlossningen och så när vi började tänka på syskon också.
Men nåt facit lär du nog inte få.

Love: vad coolt att du redan är öppen så mycket utan ont! Jag har så ont i tappen att igår kunde jag knappt gå alls. Hoppas att det faktiskt betyder att det händer nåt. Blir sååå knäckt om jag inte får min igångsättning om två veckor!
Jättestort lycka till nu och hoppas att du kommer att få en fin förlossning!!!

Krickelina: skönt att du kunde känna lite inspiration av DrottGirls bra erfarenheter. Tråkigt att höra att det är så himla länge kvar tills du får träffa Aurora-bm. Jag tycker bara att få det där första samtalet var så otroligt skönt, veta att man kommer att få hjälp och så.

Kattöga: jag har haft mina förvärkar sen v. 23-24 nånting så som tur är har jag vant mig litegrann nu. Och samtidigt inte, för nu har jag ju mest blivit rädd att livmodern inte ska orka med riktiga förlossningsvärkar så jag blir värksvag igen + att ajg oroar mig hela tiden för att det ska dra igång på allvar nu. Psykologen sa att det kallas "förväntansoro" och att det troligtvis gör mig mer orolig nu i förhand än vad det kommer att göra när det väl är förlossningsdags. Hoppas att hon har rätt!
Jag försöker öva jättemycket på att slappna av och inte tänka mellan förvärkarna när dom kommer tätt. Tänker på det som nån sorts mental träning inför förlossningen. Vissa gånger funkar det och andra gånger är man ju spänd från topp till tå så det känns som om man måste bända isär käkmusklerna om man skulle vilja öppna munnen.

Angelzezzan: precis så sa mvc-psykologen igår också. När jag väl är på förlossningen så kommer jag nog att fokusera precis som en som sportar.

pulmones: jag grinar inte heller när jag ser andra gravida längre. Det var bara första året efter förlossningen och så när vi började tänka på syskon också.
Men nåt facit lär du nog inte få.

tror du inte? !!!

Tack för alla kramar och omtanke! och visst är det så att jag måste gå på min intiution (som egentligen är väl utvecklad men jag är oxå realist och analyserar allt så den får stå i skymundan för mer praktiska tankar ibland

har prata m maken och lite jobbarkompsiar o så och det lutar verkligen mot snitt för min del, de flesta förstår inte ens att jag vill försöka vaginalt för att det sen ska sluta m snitt iaf och visst låter det dumt när man ser det så - men det e ju just det att ingen vet och att chansen för att  få en positiv förlossning finns där...

jaja, på tisdag ska jag ge ett bestämt besked till allt o alla

Hon tyckte verkligen jag skulle använda mig av de jag använde mig av inom sporten och hon sa att de var en stor fördel att jag e bra på att focosera och gå helt in i något så som man gör där samt att jag e så himla envis. Hon sa att en vaginal fåorlossning klarar jag nog galant. Kände mig faktiskt lite lugnare efter de samtalet. Hon  kanske faktiskt har rätt. Hmmm

.........ibland vore det lättare om någon kunde bestämma över än!, att ha valmöjligheter är inte alltid så kul

vi kan bestämma åt varandra gumman.

Du bestämmer hur jag ska göra och jag bestämmer hur du ska göra

Jag hade ju en liten dröm när vi kom på rutin UL de var att min miderkaka skulle ligga i vägen så att jag ej skulle kunna föda vaginalt. Men nej nej den låg så fint på riktig plats så. Nu har jag ett litet hopp om att grodan ej ska vända på sig. Allt för att slippa ta belutet själv

det låter ju sunt ......OM du spricker från öra till öra kommer du ju vara lite putt på mig och jag kommer vara lite tvär om mitt barn dör......

är du säker på det här nu?

hmmmm kanske inte