IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

Nizen:
Åhhh vad skönt att ni nu kan pusta ut ordentligt - är ju skönt att få det på papper.

Här händer mycket lite. Jag käkar mina ppiller och räknar ner tills det är dags att börja spraya.

Här är det väl fortfarande ruta i. Cysta på 3 cm konstaterad idag på vul. Ska fortsätta spraya, sedan blir det nytt vul på tisdag - och troligtvis också punktion av cystan. Så ja.. så ser det ut för mig.

annhan:
Känner så väl igen mig men om det kan vara någon tröst så fick jag ju punktera senast men fick iallafall ut 15 ägg! Så det behöver inte betyda något annat än att du får en lite besvärligare väg framt ill ÄP. Men jag vet ju hur det känns som att allt skall bråka med en. och kan inte något få gå lite smidigt Så jag kramar om dig och håller tummen för att det rett ut sig tills nästa besök.

Tack Malla & Kyoko!!
Vad vore man utan er? Ni som vet hur det är, hur det känns att vara i en sån här situation.. usch, har inte orkat berätta för så många vänner att vi är på gång nu. Orkar inte med frågorna, de förstår ändå inte. Kanske fel av mig att tänka så..

Kyoko: Jag är rädd inför punktionen. Får man bedövning? Läkaren som gjorde vul på mig idag sa att det är som ÄP. Fast utan bedövning, eller? Hoppas att min man kan komma loss från sitt jobb och vara med mig i så fall..
Låter ändå hoppfullt att du fick ut 15 ägg ändå, trots cystan!

Kram!

Mer gnäll från mig.. sorry tjejer!

Alltså. Idag har jag haft NOLL motivation att plugga. Läser en kurs i javaprogrammering nu, och har en hyfsat maffig uppgift att ta mig an. Borde ha börjat idag, men ja.. jag hade ingen ork alls. Ingen drivkraft. Hur peppar man sig själv sådana här dagar? Nu är det inte hela världen - hinner ju plugga imorgon och resten av veckan. Men ändå. Blir så arg på mig själv när jag blir helt "lamslagen" och apatisk - nästan.
Sen ringer jag min man och förklarar läget. "Vad jobbigt" säger han.. Då blir jag nästan förbannad. Han vet ju inte hur det känns! Han har ju inte sprayat 6 veckor (eller mer, har nästan tappat räkningen ) och han har ju inte gjort vul och fått dessa motgångar... åh.. Visst han är ju "inblandad" också förstås. Men det är ju jag som genomgår allt detta jobbiga nu. Det enda han behöver göra är ju att lämna sitt bidrag i burken, när/om det blir dags för plock....

Nej nu ska jag skärpa mig. TÄNK POSITIVT, ANNA!! Hmmpf..

Tack för att jag fick gnälla..

annhan;
Så väl jag känner igen mig i ditt resonemang. Fick ju även jag spraya massor av veckor för jag inte ville nedregleras och sedan blev det cycstor och man kände sig som världens besvärligaste kvinna Men jag kan ärligt säga ang. att tömma cystan att jag fick bestämma mig vid ett besök, på plats och var ensam när jag gjorde det eftersom Mike var borta. Jag frågade läkaren om det skulle göra ont? Han sa självsäker...nej inte när jag gör det! Och faktiskt, tror inte jag fick någon bedövning (om de inte satte någon i livmoderstappen) men det var inget morfin och det gjorde inte ont alls! Han sög ur vätskan ur de 2 cystorna som bråkade. Och det kändes inte ens - hann liksom aldrig fatta att han var färdig innan han visade mig en full spruta och sa:
- kolla här är din cysta!
Kändes inte heller något efteråt. Man tack vare detta så så kom de andra blåsorna igång och jag kunde plockas enligt planen. Om det händer samma sak igen så kommer jag utan tvekan be dem att tömma de bråkiga cystorna!

Visst får man gnälla ur sig här Det är ju det vi är till för. Jag har heller inte berättat att vi är på G igen för jag orkar inte förklara för en omgivning som inte förstår eller ens orkar bry sig. När man själv hanterar kris på kris. Så forts'tt du att komma hit och gnäll av dig så är det lättare att vistas i verkligeheten

kram tjejen!

Kyoko: Åh, det känns som en lättnad att läsa ditt svar, din upplevelse av punktionen. Jag ska tänka framåt nu, och inte bekymra mig för det som komma skall. Det känns bra att vi fortfarande "får vara med" i leken, trots dessa motgångar. Jag känner mig - precis som du skrev - som en besvärlig patient. Men, det är ju deras jobb. Jag kan bara fortsätta spraya nu, och invänta tisdag.

Jag läser vad ni skriver och försöker samla på mig kunskap om vad som kan hända på vägen. Det är annars så lätt att ha en fantasibild av den raka vägen genom behandlingarna som slutar med en liten bäbis. I förnuftet vet jag ju att vägen inte är så lätt. Men jag har inte varit där än, och vet inte hur jag kommer må av sprayer och sprutor. De enda jag har fått prova i hormonväg är pergotime, innan vi visste nåt om sambons få spermier.

Annhan, jag blir nervös åt dig för cystan. Tur att Kyoko har så bra erfarenhet av det och kan lugna lite. Hoppas att det känns lika lite när de tömmer din.

Annhan och Kyoko, fyyyy va tradigt!! Den där väntan inför nästa steg är ju så jobbig. Och inte blir det bättre när det ska krångla heller! Tur i oturen att någon annan gått igenom det du nu ( annhan ) går igenom, så att du kan få lite stöd!