Morula skriver: "Jag håller med dig om att det är en moralisk skyldighet att rädda ett drunknande barn, skydda ett spädbarn osv. En moralisk skyldighet inget annat"
Mats: men den moralisak skyldigheten vilar på att barn och spädbarn har människovärde. Hade de inte det skulle vi inte ha någon moralisk skyldighet att rädda dem (eller så skulle skulle skyldigheten vara avsevärt mindre eller svagare). Du separerar människovärde från moraliska skyldigheter på ett för mig godtyckligt och märkligt sätt.
Morula skriver: "Jag likställer inte en graviditet med ett sjukdomstillstånd- utan jag utgår ifrån ditt sätt att tolka "människovärdesprincipen" och utifrån det så hävdar jag att donationsteorin vs graviditetsteorin är fullt jämförbara. Eftersom det handlar om vår moraliska skyldighet att rädda liv."
Mats: du tar fasta på likheten mellan donation och graviditet: en persons liv hänger på en annan persons kroppsliga insats. Jag förnekar inte den likheten. Det behöver jag inte göra. Men det räcker med ett antal moraliskt relevanta skillnader för att omintetgöra ett analogiargument. Beroende på relationen mellan de båda personerna i fråga kommer den förpliktelsen se olika ut. Som jag sa är jag beredd att gå långt i det moraliska kravet att ställa upp för människor (främlingar, och lidande i andra länder). Men detta står på intet sätt i kontrast till det särskilda ansvar vi har till våra närstående. Vi har starkare moraliska förpliktelser till våra barn än vi har till främlingar. Det kan väl även du hålla med om. Jag kan gå med på att vi inte behöver ställa upp med vår njure till en vilt främmande person. Men om det är vår egen son/dotter, om vi själva är upphovet till både personens existes och unika behov (i detta fall av moders livmoder), ja då ändras bilden drastiskt. Vi har ett särskilt ansvar till våra barn.
Dessutom, och detta har du inte berört vad jag minns, så är abort en handling som aktivt dödar det ofödda barnet. Det är inte analogt med att avstå från att ge den njursjuke sin njure. Dessutom SYFTAR de allra flesta aborter just till barnets död. Jag kan vägra avstå från min njure utan att förden skull önska den njursjukes död. Men barnets död är faktiskt själva poängen med aborten. Än en gång: analogin håller inte, och detta har majoriteten av alla filosofer jag läst hållt med om.