Vilja ta över mammans plats?

Fast du blandar äpplen och päron. Ingen har pratat om bristande omsorg. Däremot om att båda vårdnadshavarna enlig lag ska vara delaktiga i större beslut som rör barnet. Att ge barnet en ytterligare förälder är ett väldigt stort beslut. Har aldrig sett att det prövats i någon rätt dock. Men en tanke är just att umgänget med pappan går först just för rätten till båda föräldrarna men om den nya tar en föräldraroll I STÄLLET för pappan, att det skulle kunna prövas i rätten.

Fast du blandar äpplen och päron. Ingen har pratat om bristande omsorg. Däremot om att båda vårdnadshavarna enlig lag ska vara delaktiga i större beslut som rör barnet. Att ge barnet en ytterligare förälder är ett väldigt stort beslut. Har aldrig sett att det prövats i någon rätt dock. Men en tanke är just att umgänget med pappan går först just för rätten till båda föräldrarna men om den nya tar en föräldraroll I STÄLLET för pappan, att det skulle kunna prövas i rätten.

Naturligtvis inte.

Men min åsikt är att om man begränsar sina barn pga SVARTSJUKA ser man inte till barnets bästa.

Men vart drar man annars gränsen.

Är det ok att sitta barnvakt åt partnerns barn en kväll?

Är det ok att en vh förälder bestämmer att boendeförälderns partner absolut inte får varken laga mat eller ens vistas ensam med barnet?

Jag anser inte att det går att detaljstyra den andras hem och val.

Återigen tar du dig tolkningsföreträde. Du säger att det handlar om svartsjuka men det är ju något du hittar på och inte har en aning om.

Det kan också vara så att man vill ha tiden att bygga relationen med sitt eget barn. Eller menar du att om man inte låter barnet göra allt den vill kopplat till intressen så begränsar man? Du har aldrig prioriterat släktkalas framför fritidsintressen till exempel?

På din beskrivning lät det som svartsjuka- barnet delar ett intresse som mamman inte har möjlighet att delta i.

Vill man bygga relationen med sitt barn kan man göra det utan att begränsa barnets tid med sin andra familj.

Jag menar inte att man begränsar barnet för att barnet inte för göra som barnet vill. Jag menar att man begränsar barnet för att man förbjuder en aktivitet och ett intresse barnet har möjlighet att utöva och redan utövar, tillsammans med ngn i sin andra familj. Ja, jag har prioriterat bort saker men inte för att jag inte vill att barnet skall vara med sin pappa.

Nu är detta förstås min högst personliga åsikt och det beror förstås på situation men ja, mamman kan ha mer rätt än barnet. Vet en familj där pappan har gift om sig med en kvinna som har en stor familjegård med hästar, hundar och katter. Man har involverat bonusdottern i hästsport och ridning vilket kräver hästar, stora pengar och i stort sett all fritid och inget av detta kan mamman på något sätt vara delaktig i. Mammans och barnets relations har försämrats påtagligt av detta. Men pappans och styvmamman relation med barnet är hur bra som helst. Så visst, barnet får utöva ett intresse och utvecklas i det vilket nog alla skulle säga är jättebra. Men är det bra när det sker på bekostnad av relationen med mamman? Jag tycker inte det. Samtidigt förstår jag dilemmat. Går ju inte heller exkludera bonusbarnen så klart. Hade inte ens varit lämpligt. Men i det fallet hade jag dragit gränsen just vid att den andra föräldern skulle vara närvarande.

Jag tycker att föräldrarna i första hand ska ta hand om barnet. Alltså ska den ena föräldern iväg så tillfrågas den andra föräldern.

Jag tycker att det du nämner med att vara ensam med barnet, laga mat osv. bygger på förtroende från båda föräldrarna. Att när man tar in en ny partner i barnets liv så presenterar man givetsvis den för sitt ex, barnets andra förälder och låter den godkänna att vara delaktig i barnets liv. Men då utgår jag ifrån att båda är sunda föräldrar och att ingen just på grund av svartsjuka hindrar delaktighet.

Fast i ditt exempel så var det ju inte pappan barnet skulle vara med utan dig? Alltså har mamman gjort samma som du, prioriterat bort en aktivitet för något hon tyckte var viktigare UTAN att hindra barnets umgänge med sin pappa eftersom han ändå inte skulle vara närvarande. För att möjligen göra en egen aktivitet med barnet för att vårda den relationen.

Mönsterexempel på hur alla predikar för att det ska gå till. Att man inkluderar alla barn och stimulerar deras intressen. Ändå duger det inte. Hur är det ett dilemma? Det är väl mammans ansvar att ordna så att hon har en bra relation med sin dotter. Hur kan det på något sätt vara pappan och den nyas "fel" att dottern trivs bra hos dem? Låter sjukt.

Det är inte fel att inkludera alla barn och stimulera deras intressen. Det skriver jag också. MEN det är så klart ett dilemma när det finns så mycket mer som lockar hos den ena föräldern. Jag har heller inte skrivit att det är någons "fel".

Men ska då mamman kunna vårda sin relation med sitt barn utan allt det där som barnet tycker är roligt vill hon så klart ta de möjligheterna om nu ändå inte pappan kan vara med barnet. Det är väl att ta ansvar för relationen om något. Det är inte alltid så att barnets vilja är det bästa för barnet.

Det är inte fel att inkludera alla barn och stimulera deras intressen. Det skriver jag också. MEN det är så klart ett dilemma när det finns så mycket mer som lockar hos den ena föräldern. Jag har heller inte skrivit att det är någons "fel".

Men ska då mamman kunna vårda sin relation med sitt barn utan allt det där som barnet tycker är roligt vill hon så klart ta de möjligheterna om nu ändå inte pappan kan vara med barnet. Det är väl att ta ansvar för relationen om något. Det är inte alltid så att barnets vilja är det bästa för barnet.

Det är inte fel att inkludera alla barn och stimulera deras intressen. Det skriver jag också. MEN det är så klart ett dilemma när det finns så mycket mer som lockar hos den ena föräldern. Jag har heller inte skrivit att det är någons "fel".

Men ska då mamman kunna vårda sin relation med sitt barn utan allt det där som barnet tycker är roligt vill hon så klart ta de möjligheterna om nu ändå inte pappan kan vara med barnet. Det är väl att ta ansvar för relationen om något. Det är inte alltid så att barnets vilja är det bästa för barnet.

Det är inte fel att inkludera alla barn och stimulera deras intressen. Det skriver jag också. MEN det är så klart ett dilemma när det finns så mycket mer som lockar hos den ena föräldern. Jag har heller inte skrivit att det är någons "fel".

Men ska då mamman kunna vårda sin relation med sitt barn utan allt det där som barnet tycker är roligt vill hon så klart ta de möjligheterna om nu ändå inte pappan kan vara med barnet. Det är väl att ta ansvar för relationen om något. Det är inte alltid så att barnets vilja är det bästa för barnet.

Jag tycker att föräldrarna i första hand ska ta hand om barnet. Alltså ska den ena föräldern iväg så tillfrågas den andra föräldern.

Jag tycker att det du nämner med att vara ensam med barnet, laga mat osv. bygger på förtroende från båda föräldrarna. Att när man tar in en ny partner i barnets liv så presenterar man givetsvis den för sitt ex, barnets andra förälder och låter den godkänna att vara delaktig i barnets liv. Men då utgår jag ifrån att båda är sunda föräldrar och att ingen just på grund av svartsjuka hindrar delaktighet.