Jag förstår inte hur man kan vilja ha en föräldraroll till någon annans barn. Jag har ingen sådan önskan och är helt övertygad om att det i vårt fall är föräldrarna som bör ta mer av sitt eget föräldraansvar. Att ta över mammans plats hade ju int varit särskilt svårt i praktiken, men jag har ingen sådan önskan som sagt, snarare tvärtom.
Nu är detta förstås min högst personliga åsikt och det beror förstås på situation men ja, mamman kan ha mer rätt än barnet. Vet en familj där pappan har gift om sig med en kvinna som har en stor familjegård med hästar, hundar och katter. Man har involverat bonusdottern i hästsport och ridning vilket kräver hästar, stora pengar och i stort sett all fritid och inget av detta kan mamman på något sätt vara delaktig i. Mammans och barnets relations har försämrats påtagligt av detta. Men pappans och styvmamman relation med barnet är hur bra som helst. Så visst, barnet får utöva ett intresse och utvecklas i det vilket nog alla skulle säga är jättebra. Men är det bra när det sker på bekostnad av relationen med mamman? Jag tycker inte det. Samtidigt förstår jag dilemmat. Går ju inte heller exkludera bonusbarnen så klart. Hade inte ens varit lämpligt. Men i det fallet hade jag dragit gränsen just vid att den andra föräldern skulle vara närvarande.
Jag tycker att föräldrarna i första hand ska ta hand om barnet. Alltså ska den ena föräldern iväg så tillfrågas den andra föräldern.
Jag tycker att det du nämner med att vara ensam med barnet, laga mat osv. bygger på förtroende från båda föräldrarna. Att när man tar in en ny partner i barnets liv så presenterar man givetsvis den för sitt ex, barnets andra förälder och låter den godkänna att vara delaktig i barnets liv. Men då utgår jag ifrån att båda är sunda föräldrar och att ingen just på grund av svartsjuka hindrar delaktighet.
Det är inte fel att inkludera alla barn och stimulera deras intressen. Det skriver jag också. MEN det är så klart ett dilemma när det finns så mycket mer som lockar hos den ena föräldern. Jag har heller inte skrivit att det är någons "fel".
Men ska då mamman kunna vårda sin relation med sitt barn utan allt det där som barnet tycker är roligt vill hon så klart ta de möjligheterna om nu ändå inte pappan kan vara med barnet. Det är väl att ta ansvar för relationen om något. Det är inte alltid så att barnets vilja är det bästa för barnet.
Det är inte fel att inkludera alla barn och stimulera deras intressen. Det skriver jag också. MEN det är så klart ett dilemma när det finns så mycket mer som lockar hos den ena föräldern. Jag har heller inte skrivit att det är någons "fel".
Men ska då mamman kunna vårda sin relation med sitt barn utan allt det där som barnet tycker är roligt vill hon så klart ta de möjligheterna om nu ändå inte pappan kan vara med barnet. Det är väl att ta ansvar för relationen om något. Det är inte alltid så att barnets vilja är det bästa för barnet.