Vilja ta över mammans plats?

Nej, varför skulle jag vilja ta över mammans plats? De har sin mamma och de har mig, men jag kan inte se någon vettig anledning att jag skulle försöka "knuffa bort" deras mamma. Svartsjuka? Nja, min man har ett förflutet, men det är mig han valt att dela liv med nu. Barnens mamma är inget hot.

Jag tror att det oftast är mammor som tror att det är så att pappans nya vill ta över deras roll, de känner sig väl osäkra och avundsjuka på att en ny kvinna får en stor plats i barnens liv.

Som mamma i en kärnfamilj kan jag ändå förstå den känslan, jag skulle tycka det vore ofattbart smärtsamt att tvingas vara ifrån mina älskade barn varannan vecka, och att sen se dem ha en nära relation med en för mig okänd kvinna vore väldigt jobbigt. Säkert skulle jag få känslor av ilska och svartsjuka.

Men, jag skulle göra allt för stt hantera dessa känslor och jag skulle vara tacksam om hon är en snäll kvinna som behandlar mina barn väl.

Jag skulle även vilja ha barnen varannan vecka, för deras skull, även om jag rent egoistiskt skulle vilja ha dem mer.

Tror faktiskt det är ytterst få som vill ta över rollen som mamma, de vill väl bara få en bra relation till barnen till mannen som de älskar.

Kanske kan det vara så i fall där bonusmamman inte har egna barn? Jag vill absolut inte vara mamma åt mina bonusbarn. Jag finns där som en extra vuxen, den där hemska tråkiga som har regler och rutiner man måste följa. ;)

Det är så jag uppfattar de flesta inställning också. Även vid de tillfällen där kommunikationen med mamman är obefintlig eller där det är mycket konflikter.

Jag kan önska att mamman är mindre närvarande i MITT liv (när det är mkt konflikter) men inte i dotterns.

Har faktiskt aldrig varit med om det heller, men det kanske kan stämma (inte att det är vanligt utan att det kan hända ;) )

Jag hade inga barn när jag träffade min man. Min bonusdotter var dessutom bara ett år när vi träffades, vi klockade direkt och har varit väldigt nära varandra under uppväxten.

Hon har mig angiven som mamma på Facebook och uppvaktar på mors dag. Men jag ÄR inte hennes mamma, har varken haft ngn önskan om att bli det eller haft möjlighet (hon har en mamma redan liksom ). Hon är mig kär och hon är en del av min familj. Men hennes mamma, det är jag inte :)

Men nu pratar jag naturligtvis bara ur min egen synvinkel. Därav startande av tråden :D

Nej, varför skulle jag vilja det? Mina bonusar har en mamma och även om jag har åsikter om hennes agerande ibland så är hon ändå deras mamma och kommer så förbli. Och jag kommer alltid att jobba för att de har en bra relation till henne, och till mig. Jag vill vara en viktig vuxen i deras liv, men inte bli deras mamma.

Jag har en föräldraroll åt min bonusdotter då hon bor hos oss på heltid men jag tänker aldrig ta hennes mammas plats eller vilja det för den delen heller.

Exet har sökt ny förälder till våra barn för att försöka ersätta mig. :) Det är hen som vill utmanövrera mig och inte hens f.d nya eller nuvarande partner. Dem är fina människor och exet har problem med att jag är förälder till våra barn.

jag har läst här om ganska unga barnlösa tjejer som försökt gå in och "leka mamma" när de träffat en man som redan haft barn. Det kan ju bero på att de så gärna vill ha egna barn, men det kan lika gärna var en rätt oduglig pappa som liksom "vill ha" en ny mamma som sköter marktjänsten och låter tjejen flytta in efter typ 2 månader.

Däremot människor som är mer vuxna har jag inte uppfattat på det viset. 

Är själv både mamma och bonusmamma. Jag älskar bonusbarnen men de har ju en mamma. Jag tror de mer ser mig som en "vuxen kompis". 

Jag ibland att det vore "skönt" om bonus var mitt biologiska barn så att vi hade honom hela tiden och man slipper strul med biomamma osv. Men jag vill verkligen inte ta över biomammans roll när det nu är som det är. förstår ni hur jag menar!?