Vilja ta över mammans plats?

En gammal tråd men i alla fall, frågeställningen är intressant. Därför att jag tycker att du missar en fråga Brumma. Nämligen vad pappan vill. Tror det är vanligare att pappan förväntar sig att hans nya ska ta en mammaroll i hans nya familj. Och att han dessutom är tydlig med det mot sitt ex.

Detta stämmer inte in i våran familj där jag är bonusmamma. Pappan har från första början sagt att han förväntar sig inte att jag ska ta hand som hans barn som att de vore mina. Dock så gör jag ju det eftersom jag älskar dom över allt annat ( och vi ska ha eget gemensamt så aldrig att jag kommer göra skillnad på dom) men aldrig att jag skulle trampa på mamman fötter och börja bete mig som mamma. Men att bete sig som en vuxen där barnen ska visa respekt och lyssna även fast jag inte är deras mamma.

En gammal tråd men i alla fall, frågeställningen är intressant. Därför att jag tycker att du missar en fråga Brumma. Nämligen vad pappan vill. Tror det är vanligare att pappan förväntar sig att hans nya ska ta en mammaroll i hans nya familj. Och att han dessutom är tydlig med det mot sitt ex.

Just "våran" biomamman skulle jag ändå ha svårt att visa sympati till då hon bettet sig som skit mot oss med massa hot och trakasserier samt använt barnen som spelpjäser i att få sin vilja igenom. Så det är inte alltid bonusmamman eller pappan som är boven.

Bra att det inte stämmer i din familj. Du verkar ha ett sunt sätt att se på saken. :)

Tycker mest det är konstigt att vissa styvmammor är så oförstående till att mamman kan tycka det är jobbigt. Men så har de då kanske inte heller sett eller hört hur deras man, barnets pappa, betett sig mot barnets mamma.

Min erfarenhet är att det väldigt ofta finns logiska förklaringar till varför folk beter sig på ett visst sätt. Men har man inte sett det som triggar reaktionen så ser man inte heller logiken.

Vet inget om er situation förstås men ändå märkligt att så många mammor beter sig illa helt utan anledning om man får tro familjeliv...

Nu inser jag att FL inte på något sätt representerar snittet i Sverige men ändå intressant att de problem som uppstår i nya familjer nästan alltid läggs på barnens mammor här. Och som styvmamma känner man förstås till allt om situationen. Är ni med varje sekund som era nya män kommunicerar med sina ex?

Kan nämna en rätt talande situation som hände mig. Det var en helg barnet skulle vara hos sin pappa. Det var ett speciellt tillfälle för mig och jag frågade pappan om barnet kunde vara med mig den helgen. Fick okej på det. Ett par veckor senare kom pappan på att den nya hade bokat en semesterresa just den helgen vilket han vetat om länge men glömt när jag frågade. Då krävde han att jag skulle ställa in mina planer så att barnet kunde åka med. Hans nya fick aldrig infon att barnet skulle vara med mig den helgen. Inte heller att han glömt och lovat mig. Så när jag faktiskt stod på mig enligt den överenskommelse vi faktiskt gjort såg det förstås ut som att jag inte lät barnet åka med av ingen anledning alls. Vilket hon antagligen tror fortfarande.

Jag tror de flesta förstår att mamman kan tycka det är jobbigt. Jag tror däremot att det är många som har svårt att respektera en förälder som inte kan acceptera att en annan person står nära deras barn utan sätter sina egna känslor före barnets.

Och jag tror de flesta bonusmammor jävla kan bilda sig en uppfattning om mammans beteende. För även om pappan en gång betett sig illa mot mamman (vilket KAN stämma i vissa fall och INTE i andra) så har man ett ansvar gällande sitt beteende. OM pappan bettet sig illa mot mamman ngn gång ger det inte mamman rätt att i sin tur bete sig illa mot bonusmamman och - i förlängningen - sitt barn.