Vilja ta över mammans plats?

Du kan ju läsa hennes svar ;)

hahaha aså du har en poäng i en del du skriver så javisst se på faan ;) Vi delar fortfarande inte åsikter på en del håll och det får vara så, men jag upplever dig som en väldigt omtänksam "bonusmamma" som är mån om den lille du träffade som så liten, Det är en fin egenskap sedan finns det tyvärr dom bonusmammor som ser sin parters förflutna som ett hot och beter sig väldigt illa tyvärr...

Det är absolut ingen självklarhet att göra det du skriver. Men man kan ställa upp och göra det OM man känner för det. Annars får en utav barnets föräldrar ta ledigt på lovet. 

Man kan ha gjort en överenskommelse med sin sambo om att även hämta hans barn när man gått ner i arbetstid, mot att han står för en större del av de löpande kostnaderna. 
Annars har man bestämt sig för att dra ner på sina hobbys eller annat för att kunna va hemma mer med sitt barn, vilket innebär att man får mindre pengar att röra sig med. Då får det andra barnets föräldrar fundera på om de är villiga att göra samma val och sänka sin inkomst för sitt barns skull................

Men varför i hela fridens namn är Du med när de träffar sin mamma. Låter ju hur konstigt som helst. Vill mamman det?

Det faller ofta automatiskt att bonusmamman hjälper till hemma,tvätt,laga mat till barnen ,städning ,barnpassning .Min man skulle inte acceptera nåt annat.Däremot betalar han mera för hushållet.Men jag finns och hjälper gärna med hans barn och har mina regler hemma ochså .

Var påstod jag att det är en självklarhet?

Jag skrev att om pappan och bonusmamman vill så kan barnen absolut behandlas som övriga barn i familjen utan att pappan ständigt ska be henne om hjälp för att det är kris. Du skrev att en pappa som inte kan ta hand om sina barn själv inte ska ha barnen alls.

Som sagt, familjer får komma överens om vad som passar dem bäst och en bonusmamma kan absolut ha mer tid med bonusbarnen än vad pappan har, och att familjen trots det är fullt fungerande och att alla mår bra.

Om man ändå går ner i tid för sina egna barn så kostar det inget att bonusbarnet får sluta tidigare också...

Fast det är ju helt normalt, att försöka ersätta en mamma som redan finns är det däremot inte.

Vilket jag har. Hen skrev INGET om att hjälpas åt utan det är förälderns ansvar och om föräldern behöver hjälp NÅGON GÅNG så kan hen fråga sin sambo/man/fru..

Tack.

När det kommer från dig får jag sträcka på mig lite extra va ;)

Ja. Jag tyckte om henne från första stund och den känslan växte till kärlek :)

Alla har vi förflutet och att försöka borta från att min man haft ett liv är som att förneka att jag haft det. Att mitt förflutna inte resulterar i ett barn är mest en parentes..

Om vi bryter ner dina och mina åsikter lite. .

Jag tror, oavsett vad du säger, inte att det är vanligt med bonusmammor som aktivt försöker överta mammans roll. Däremot tror jag att om man arbetar med sådana frågor naturligt får ta del av de skräckexempel som finns. Om man möter ngt i sin vardag tillräckligt ofta så kan nog upplevelsen vara att det är vanligt. Fast det inte är det utanför just den världen.. Man blir lite blind. Är du med på vad jag menar?

Jobbar man med barn som far illa är det svårt att bortse från den verklighet man ser. Men det innebär ju inte att den verkligheten är vanlig i "stora världen".

Jag kom under en period i kontakt med många barn som utnyttjats sexuellt av nära familjemedlemmar. Jag är själv ett av de barnen. Om man skall gå efter att jag dagligen träffade dessa människor skulle jag kunna hävda att det - enligt min vardag - är vanligt att familjemedlemmar utnyttjar barnen i sin närhet sexuellt. Men så är det som tur är inte. Jag får alltså se utanför den "bubblan" och inse att dessa erfarenheter inte speglar verkligheten.

Ngt som då är väldigt viktigt är att inte låta det man upplever färga allt annat så att man tar för givet saker eller låter ens fördomar få liv. Man måste fortfarande försöka se vad som står tex, och inte försöka läsa mellan raderna så mycket (Japp, tillbaka till de berömda raderna).

Jag tycker att du uttrycker dig ganska tydligt att det är en självklarhet att hon även ska hämta hans barn om hon slutar tidigt.Som du skriver så kan man komma överens om att hjälpas åt även med de tidigare barnen. Men det är som sagt ingen självklarhet, utan en sak man diskuterar och kommer överens om. Kommer man överens om att man bara vill hämta sitt eget barn, så är det det som gäller oavsett om det inte kostar mer att hämta alla.
Man kan vilja ha egentid med sina egna barn och göra grejer med dem, det är ganska stor skillnad på att göra saker med ett, två, tre, eller fler barn. 
Tar jag ett beslut att dra ner på mina utgifter för att få tid åt mina barn, så ska inte han åka snålskjuts på det. Då får han själv fundera över vilket han prioriterar mest.

Det finns de som fungerar som en familj och de som inte har någon önskan om att göra det. Inget av det är varken rätt eller fel, så länge man har samma åsikt i frågan. Har man inte det så lär det bli problem.