• Brumma

    Vilja ta över mammans plats?

    Med anledning av att det i vissa trådar, senast idag, kommer påståenden om att det är vanligt att bonusmammor VILL ta mammans plats och ARBETAR FÖR att utmanövrera mamman och ta hennes plats i barnets liv tänkte jag fråga er bonus/styvmammor här på forumet om det stämmer.

    Själv har jag nämligen aldrig känt någon bonusmamma som önskar att de var mamma åt sina bonusbarn. Jag har heller aldrig pratar med någon som kommit i kontakt med någon som vill detta.

    Men så kan jag ju naturligtvis missat några :)

    Så, bonusmammor, har ni någon önskan om att ta över mammans plats?

    Om så är, vad ligger bakom denna önskan?

    För att vara övertydlig (vi är ju på FL) så pratar jag inte om fall där mamman är helt ute ur bilden redan utan där barnet har en mamma som är mer eller mindre närvarande.

    Personligen vill jag inte ta mammans plats utan vara en extra vuxen i bonusbarnet liv. Jag har haft en föräldraroll men har aldrig velat ta över mammans plats. Tanken känns ärligt talat väldigt främmande. Jag är mamma till mina egna barn, det är fullt tillräckligt :)

  • Svar på tråden Vilja ta över mammans plats?
  • Brumma
    Anonym (Hoppas) skrev 2016-02-29 17:57:09 följande:

    Tycker inte att det är nåt fel att jag tagit mammarollen här hemma.Min man är ju vårdnadshavare och vi tillsammans tar beslut om barnen.Sin biomamma träffar barnen några ggr per månad,men jag tar ju mer hand om barnen.


    Jag har också mammaroll en hos oss. Jag och min man tar tillsammans alla beslut gällande bonus. Sådant som är vårdnadshavarens saker diskuterar VI innan han diskuterar med mamman. Vi är familj och vi "leder" vår familj gemensamt.

    Men jag behöver inte bli mamma eller fasa ut mamman för att göra det tillsammans med min man eller för att ha den rollen jag har.

    Jag behöver inte tävla med mamman, bonus har plats för oss båda två i sitt liv.
  • Brumma
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-02-29 18:36:26 följande:

    Med andra ord så har du verkligen lyckats med ditt uppdrag att köra över biomamman helt.


    Om mamman inte är närvarande så ät det väl ganska naturligt att man diskuterar och kommer fram till beslut tillsammans med sin närvarande partner? Iallafall vad gäller det vardagliga.
  • Ess
    Anonym (Vem) skrev 2016-02-29 17:02:04 följande:
    Du lever i en annorlunda värld där du har självständig ekonomi och kan vara självbestämmande. En majoritet av alla bonusmorsor som går ner i arbetstid, om de arbetar alls, lever till stor del på mannen.
    Man behöver inte tjäna multum för att va självbestämmande. Men man måste ha krav på den man flyttar ihop med, att den personen också är självständig och tar sitt föräldraansvar. 
    Jag kan inte tycka att man värdesätter sina barn speciellt högt om man förutsätter att ens partner finns där och tar hand om dem så att man själv kan jobba hur man vill osv. När partnern säger stopp så står man där med skägget i brevlådan......
    Men det är väl den typen av förälder som ringer exet och beklagar sig över att xx inte vill att barnen ska va där mer än max vh, och låter partnern bära hundhuvudet för att hen själv brister i sin föräldraroll.

    Sen finns det inget som säger utan att man kan bli den familjen du förespråkar, men det tar tid och är något som ska växa fram hos alla inblandade. Det ska absolut inte forceras fram av att den ena känner sig underlägsen den andra, då slutar det med en explosion.
  • Brumma
    Ess skrev 2016-02-29 19:30:24 följande:

    Man behöver inte tjäna multum för att va självbestämmande. Men man måste ha krav på den man flyttar ihop med, att den personen också är självständig och tar sitt föräldraansvar. 

    Jag kan inte tycka att man värdesätter sina barn speciellt högt om man förutsätter att ens partner finns där och tar hand om dem så att man själv kan jobba hur man vill osv. När partnern säger stopp så står man där med skägget i brevlådan......

    Men det är väl den typen av förälder som ringer exet och beklagar sig över att xx inte vill att barnen ska va där mer än max vh, och låter partnern bära hundhuvudet för att hen själv brister i sin föräldraroll.

    Sen finns det inget som säger utan att man kan bli den familjen du förespråkar, men det tar tid och är något som ska växa fram hos alla inblandade. Det ska absolut inte forceras fram av att den ena känner sig underlägsen den andra, då slutar det med en explosion.


    Jag hade inte värdesätta en partner som velat köra sitt race själv efter att vi flyttat ihop och valt att leva som en familj. Skall jag leva med ett barn måste jag få vara lika delaktig i beslut, ansvar, uppfostran osv.

    Varje familj måste få lov att själva besluta om vilken uppdelning de vill ha och vilket ansvar de vill att alla skall ha i familjen.
  • Anonym (Hoppas)

    Jag måste ju ochså få bestämma i mitt hem.Jag tar mitt ansvar som bra bonusmamma,är ju närstående med barnen nu och dom gillar mig såklart.

  • BioBonus
    Anonym (Hoppas) skrev 2016-02-29 19:57:12 följande:

    Jag måste ju ochså få bestämma i mitt hem.Jag tar mitt ansvar som bra bonusmamma,är ju närstående med barnen nu och dom gillar mig såklart.


    Räcker inte det? Varför en önskan att utmanövrera mamman?
  • Anonym (Malla)
    Brumma skrev 2016-02-29 19:07:25 följande:
    Jag har också mammaroll en hos oss. Jag och min man tar tillsammans alla beslut gällande bonus. Sådant som är vårdnadshavarens saker diskuterar VI innan han diskuterar med mamman. Vi är familj och vi "leder" vår familj gemensamt.

    Men jag behöver inte bli mamma eller fasa ut mamman för att göra det tillsammans med min man eller för att ha den rollen jag har.

    Jag behöver inte tävla med mamman, bonus har plats för oss båda två i sitt liv.
    Jag tycker precis som du att du inte behöver "bli bonusens mamma" eller fasa ut henne för att ha en mammaroll i hennes liv. Jag tycker att det vore elakt mot barnet att göra så och det stjälper nog mer än det hjälper.

    Om man ser till vilket ansvar jag tar för mitt bonusbarn och vad jag gör för honom så är jag betydligt mer en "mamma" för honom än vad hans egen är, då hon på grund av avstånd och sjukdom inte kan ta hand om honom. Då han bor hos oss på heltid och har syskon i nära ålder (gemensamma) så har det för oss fallit sig naturligt att jag tar hand om och behandlar honom precis på samma sätt som våra andra barn. Jag både älskar honom och ser honom som min egen, men inte på samma sätt som mina andra barn...

    ...för att älska mitt bonusbarn innebär också att ta hänsyn till att han faktiskt har en mamma. En mamma som har fött honom och som tog hand om honom hans fem första år i livet innan han kom till oss. Hon är OTROLIGT viktig för bonusen även om de på grund av avståndet tyvärr ses allt för sällan. Att älska min bonus är att värna om och hjälpa honom att upprätthålla relationen med sin mamma, allt annat vore enligt mig ren och skär EGOISM och har inget med kärlek att göra.
  • Anonym (Louise)
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-02-29 18:02:54 följande:
    Var det ditt förslag att flytta långt ifrån?
    Ja, det kan man säga att det var.
  • Anonym (J.m)

    Styvmamman blir ALLTID mobbad hur hon än gör, särskilt här på fl! Vad kan vi göra för att göra er paragrafryttare nöjda?

  • Connie07

    Hade jag haft styvbarn och egna barn ,så skulle jag naturligt känt starkare och annorlunda till mina egna barn,dom som jag tillverkat.Men det betyder inte att jag skulle varit otrevlig mot styvbarnen.Hade satsat mera på mina barn och sett att dom är mitt liv.

Svar på tråden Vilja ta över mammans plats?