Vilja ta över mammans plats?

Jag har aldrig skrivit att det måste vara antingen eller. Tvärtom har jag skrivit att det är en roll man måste få definiera själv tillsammans i familjen. Inlägget du citerade handlade om de fall där mammor beskyller bonusmamman för att försöka ta över deras roll som mamma. Och min erfarenhet att det varit fall då bonusföräldern engagerat sig lite extra. I de fall där bonusföräldern valt att ha en mer passiv roll har jag alltså inte hört att de blivit beskylla för att försöka utmanövrera mamman.

Jag tror tvärtemot dig att de flesta bonusföräldrar mkt väl förstår att mamman tillbringar mindre tid med sitt barn om hon inte lever med pappan än mammor som lever tillsammans med pappan. Det säger liksom sig själv :) Jag tror även de flesta är medvetna om att det är jobbigt att inte få vara med sitt barn på heltid. MEN jag tror att många anser att man som familj själv måste få lov att planera vardagen på det sätt som passar den egna familjen bäst - UTAN inblandning av utomstående (ja, faktiskt). Det är inte för att vara elak eller för att man anser att man är viktigare utan för att man - tillsammans med pappan - gör det som passar familjen näst.

Fast vad är fel med att behandla alla barn i hushållet lika? När mina barn har kompisar hemma ger jag dem mat, tröstar dem om de gör illa sig och säger åt dem om de gör sådant de inte får göra.

Det betyder inte att jag vill ta föräldraskapet ifrån deras föräldrar, det betyder bara att jag ikläder mig rollen som ställföreträdande föräldraperson så länge deras riktiga föräldrar inte är närvarande.

Jag förväntar mig faktiskt att kompisarnas föräldrar gör detsamma för mina barn när jag inte är med.

Det finns ett afrikanskt ordspråk som säger att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn, och jag tycker att det är adekvat.

Föräldrar som gastar om att bonusföräldern försöker ta deras plats har oftast andra problem, tex att de själva är så sårade att de inte förstår att de skadar sina barn genom att kräva att bonusföräldern ska ta avstånd från dem.

Barnen mår bäst av att vara omgivna av vuxna som bryr sig om dem och tar hand om dem, oavsett blodsband!

Däremot är det givetvis bioföräldrarnas ansvar i första hand, i alla lägen.

Fast om man hela tiden hävdar sin rätt till barnet, om och om igen inte förstår att biomammor reagerar känslomässigt när man tar en föräldraroll så verkar det inte som att man faktiskt förstår det på riktigt.

Ett exempel på det är just att när en biomamma reagerar över att bonusmamman tar en föräldraroll så skriks det: Vore det bättre om bonusmamman behandlade barnet illa? Just som om det inte skulle finnas något annat alternativ. Vilket det gör: Att vid pappans sida vara en närvarande och bra vuxen utan att ta en föräldraroll.

Liksom mixandet med ord. Du till exempel har skrivit på flera ställen att du har en föräldraroll men att du inte vill ta mammans plats. Förklara gärna skillnaden. Som jag ser det blir det ju så att om du tar en föräldraroll i mammans frånvaro en tid då hon dessutom själv gärna hade varit närvarande, på vilket sätt ersätter du inte mamman?

Exakt, lite som alla trådar där bonusmamman promt vill med på utvecklingssamtal och föräldramöten. Trots att det finns 2 engagerade föräldrar tex. Fast där försvaras det också med att "Gud vad bra med en engagerad bonusförälder" när det egentligen är helt poänglöst med ytterligare en till "förälder".

Exakt, lite som alla trådar där bonusmamman promt vill med på utvecklingssamtal och föräldramöten. Trots att det finns 2 engagerade föräldrar tex. Fast där försvaras det också med att "Gud vad bra med en engagerad bonusförälder" när det egentligen är helt poänglöst med ytterligare en till "förälder".