Bör hon kalla mig mamma?

Orkar inte läsa alla svar.

Men stort NEJ du ska inte kalla dej mamma, du ger bara din vinkling i tråden. Hemskt för mamman... även om du utmålar henne som hemsk. Du kan vara en mammafigur, bonusmamma, extramamma osv...

Sen inte sagt att barnet kommer ha dej som en "mamma" i hjärtat (och kanske enda) men du är inte mamman. Det är varken rätt mot barnet eller mamman frågan.

PUNKT.

Frågar väl en tredje gång så får vi se om man kan få svar

Hur länge har Du funnits i barnets liv?

Är det sen augusti?

Vad som är rätt mot biomamman anser jag vara totalt irrelevant. Sviker man sitt barn på det sättet när det är så litet anser jag man har straffat ut sig som förälder. Det är barnets mående som spelar roll, inte en biomamma som valt att knappt träffa sitt barn. När nu mamman valt att inte vara mamma till sitt barn är det inte så konstigt att barnet söker sig till den person som tar ansvaret och finns där.

Kunde inte sagt det bättre själv!

För dig och i er situation är det möjligtvis totalt fel att dina barn skulle kalla sin styvmamma för mamma, men TS situation är annorlunda. Jag förstår att du är starkt emot TS, men ser man bilden utifrån så bör barnet absolut få säga mamma till henne.

Varför då? Ts kan vara borta imorgon, biomamman försvinner aldrig om det inte är så att hon avlider!

Nej, ts är pappas flickvän NN och inget annat! Detta barn behöver inte bli än mer förvirrat!

HUR LÄNGE HAR DU FUNNITS I BARNETS LIV TS?!

Jag tycker inte att detta behöver vara så märkvärdigt eller dramatiskt. Barnet har redan en mamma, så den titeln är upptagen, även om den riktiga mamman inte tar sitt föräldraansvar för närvarande. Däremot behöver man ju inte rätta barnet eller förbjuda henne att säga "mamma", men man ska inte uppmuntra det genom att kalla sig själv "mamma" i sällskap med barnet, eller godkänna att andra kallar en "mamma".

Skulle ts t ex adoptera barnet så att hon faktiskt också blev "mamma", skulle läget vara annorlunda. Men nu kan hon ju t o m komma att försvinna ur barnets liv framöver, det vet vi inget om.

Barnet kommer väl inte att må bättre bara för att hon får kalla ts för "mamma", eller sämre för att hon kallar henne vid namn? Ts finns där för barnet oavsett vilken titel hon går under. Om ts skulle bli "mamma" i nuläget kan det bli ännu värre i framtiden när det tar slut mellan ts och hennes kille, för framtiden vet vi ingenting om. Bättre att se saker för vad de faktiskt är. Biomamman sviker sitt barn nu, men hon kan mogna och bli redo att ta sitt föräldraansvar i framtiden, och då handlar det lika mycket om barnets rätt till sin mamma och att hennes relation till sin mamma kan förbättras.

TS har ingen som helst skyldighet att berätta hur länge hon funnits i barnets liv, så varför skriker du åt henne?

Biomamman är redan "försvunnen". Kanske hon kommer tillbaka senare, vem vet? Barnet bör naturligtvis veta vem som är hennes riktiga mamma. En 2-åring förstår om man säger "du får kalla mig mamma om du vill, men du vet ju att jag egentligen är låtsasmamma" eller vad man nu vill säga. Detta behöver givetvis inte upprepas dagligen, utan som påminnelse ibland, och barnet påminns ju naturligt när det skall träffa biomamman. Man kan ju även välja att säga till barnet att det är ok att det har två mammor. Många barn har två mammor.

Vi vet inte om TS förhållande med pappan håller en livstid eller inte. Kanske det varar i åtminstonde 20 år. Kanske inte. Om TS är borta imorgon så blir det varken mer eller mindre traumatiskt för barnet beroende på vad det kallar henne.

Att ts undviker att svara på frågan om hur länge hon funnits i barnets liv, talar för sig själv, ponera att hon skulle säja en månad= skrattretande!