Bör hon kalla mig mamma?

Det är dags att ni tar reda på era och barnets rättigheter. Det kan straffa sig rejält om ni är naiva eller för snälla.

Börja med att se till att barnet är skrivet hos er. Barnet ska vara skrivet där dess huvudsakliga vila är. Mormor har överhuvudtaget ingen umgängesrätt och då mamman inte har barnet boende hos sig kommer barnet skrivas hos er oavsett om mamman skriver under eller inte. Som andra skriver här är det oerhört viktigt inför skola, vårdkallelser m.m.

Självklart ska mormor få träffa sitt barnbarn och om barnet trivs med det kan det sova över där någon helg ibland, men det huvudsakliga boendet bör vara hos er. Finns ingen anledning att barnet ska bo varannan vecka hos mormor om det finns en förälder som är villig och kapabel att ha barnet hos sig. Mamman i det här fallet verkar inte vara det och då bör barnet bo hos er. Om sedan mamman vill ha umgänge är det en diskussion mellan er, inte något mormor ska vara inblandad i. Jag hade helt enkelt inte överlämnat barnet till mormor. Finns det ingen dom på det är din man som vårdnadshavare inte skyldig att göra det.

Ni ska inte heller betala något underhåll. Låt dem försöka få det genom FK i så fall. De lär med största sannolikhet inte lyckas.

Vad gäller vad barnet kallar dig tycker jag det till stor del är upp till barnet. Eftersom barnet inte har en närvarande mamma i sin biologiska mamma, kan det vara en stor trygghet för det att kunna kalla dig för det. Sen ska ni naturligtvis inte ljuga om dess biologiska mamma.

Vad som är rätt mot biomamman anser jag vara totalt irrelevant. Sviker man sitt barn på det sättet när det är så litet anser jag man har straffat ut sig som förälder. Det är barnets mående som spelar roll, inte en biomamma som valt att knappt träffa sitt barn. När nu mamman valt att inte vara mamma till sitt barn är det inte så konstigt att barnet söker sig till den person som tar ansvaret och finns där.

Precis som att en del pappor inte visar något större engagemang i sina barn kan mammor vara rätt ointresserade utan att det för den skull betyder att de är sjuka. En del blir helt enkelt föräldrar utan att tänka igenom det ordentligt först och inse hur det kommer att påverka deras liv. Mitt ex hade barn med ett ex och det barnet bodde hos honom på heltid av den enkla anledningen att mamman inte ville ha barnet mer än någon dag eller möjligtvis en helg någon gång då och då när hon inte hade något annat för sig. Det kunde gå veckor mellan gångerna och det var inte helt ovanligt att när hon väl hade sonen ringde hon och bad pappan hämta honom för hon t.ex. skulle gå på bio eller något liknande. Hon var inte sjuk, hon tyckte helt enkelt att barnet hindrade henne att leva det liv hon ville leva. Hur osannolikt det kan låta så händer det faktiskt att föräldrar, såväl pappor som mammor, inte är särskilt bra föräldrar och det innebär inte per automatik att de är sjuka. Sen finns det såklart de som är sjuka och behöver stöd, men det behöver inte alls vara så.

Sen tycker jag det är lite konstigt att utgå från att TS hittar på. Svaren är naturligtvis baserade på det hon skriver, inte på något annat. Har hon hittat på att mamman knappt träffar sitt barn och dumpar över det på mormor så blir naturligtvis svaren något annat. Men i en tråd får man ju utgå från att den beskrivna situation är är sann och att det är den man diskuterar, annars blir det ju omöjligt.