• Anonym (Namn eller mamma?)

    Bör hon kalla mig mamma?

    Hej! Har en underbar liten bonustjej på två år som bor varannan vecka hos sin pappa och mig. Den andra veckan spenderas hos mormor, av det enkla skälet att mamman är inte intresserad av att ha henne men vill ändå inte att pappan och jag ska ha heltid(och då förlorar hon såklart underhållet och barnbidrag, något som säkert är ytterligare en av anledningarna) Mamman har totalt haft henne ungefär 12 dagar sedan augusti.

    Jag och sambon delar ungefär lika på vardagsbestyren(han sköter hämtning/lämning på dagis) och jag är i princip hennes mamma i allt utom blodet. Jag älskar flickan så otroligt mycket, saknar henne då hon är borta och älskar att umgås med henne oavsett hennes påhitt och humör :D
    Så nu till saken, för ungefär 4 veckor sedan(våra veckor dårå, 8 veckor totalt) började hon kalla mig för mamma! Vi har aldrig använt det ordet här hemma, utan vi har alltid använt mitt namn. Fram till nu har jag försökt rätta henne, men sambon, våra familjer och våra vänner tycker att jag ska låta henne kalla mig mamma för att jag är i princip den enda mammafiguren hon känner till. Jag har absolut ingenting emot det, men jag är så himla orolig för hur hennes egocentriska biomor ska reagera... Jag vill inte att hon ska bråka på sambon, men jag vill inte heller göra bonus ledsen eller på något sätt göra så att vår relation blir sämre :(

    Snälla ni, hur hade ni hanterat situationen? :(

    /ledsen bonusmamma

  • Svar på tråden Bör hon kalla mig mamma?
  • Brumma
    Anonym (Namn eller mamma?) skrev 2016-02-24 11:14:39 följande:

    Ojoj, nu är det visst någon som blivit lite upprörd?

    Soc i den här stan lyssnar inte öht. Varför skulle det vara bra att lillan bor växelvist hos mormor och då inte ens får gå på dagis dom veckorna? Nu när jag läst igenom vad jag och alla andra skrivit så inser jag att jag glömt att säga det.

    Men iaf, soc i den här stan gör lite vad dom vill, så länge pappersarbetet inte blir för jobbigt för dom. Jag har pratat med andra som har kontakt med soc(även min lillebror har varit i kontakt med dem ang skolgången) och det är mer regel än undantag här att de gör så lite som möjligt och mer skada än nytta. För på vilket sätt är det bra för flickan att inte få vara på dagis med sina jämnåriga tex?

    Och jag försöker inte "radera ut" biomamman någonstans. Det gör hon så himla bra själv. Och vart har jag sagt att jag ska gömma att lillan har en biomamma? Like really? Jag menar bara att det är svårt att förklara i nuläget då hon är så liten. Hur förklarar man för en tvååring som inte ens kan återge vad hon gjorde på dagis?

    Det enda jag vill är att hon känner sig bekväm med vad hon kallar mig. Jag börjar misstänka att hon säger mamma för att mitt namn är ganska svårt för henne att säga =mamma blev lättare.

    Sen att jag inte skulle ha något med dessa möten att göra är ju bullshit. Jag måste få veta hur det ligger till, jag stöttar min sambo fullt ut i hans beslut och vi bollar som sagt ofta ideer med varandra för att försöka komma fram till bra lösningar eller bra saker att ta upp på mötet. FÖR BARNETS BÄSTA. Ska hon bara ha en vuxen som är engagerad i hennes välmående och utveckling bara för att hon och jag inte är släkt i blodet? Det måste vara det löjligaste jag hört. Min sambo säger att det är självklart för honom att jag ska vara delaktig, men att jag inte ska gå på mötena då jag rent juridiskt inte har den rätten.

    Men tråkigt att du väljer att ta illa upp för att jag talar om hur det ligger till. Men det är rena fakta att mamman struntar i att gå till möten på familjerätten OCH soc. Och det tycker tydligen soc är fullt rimligt.

    Ja, tydligen har vi en massa rättigheter vi inte vet om, men vart tar vi reda på sånt? Familjerätten har ju uppenbarligen, om det ni säger är sant, undanhållit rättigheter från min sambo. Jag har inga egna barn och vet därför inte heller alla rättigheter som hör till det och kan därmed inte heller förmedla det till min sambo. Jag uppskattar all er hjälp, men ni som tycker att ni vet allt om vår situation och drar en massa slutsatser över det och då drar in helt förhastade slutsatser kring modern... Ni kan göra annat med er tid.

    Jag är långt ifrån den enda som tycker att hela situationen kring mamman är kaotisk.


    En tvååring måste inte vara på förskolan med jämnåriga.

    Förskolan finns som komplement för att föräldrarna skall kunna arbeta. Vilket är superbra.

    Men en TVÅÅRING har mer behov av sin familj än förskolan. En femåring absolut, men inte en tvååring.. Tvärtom skulle jag säga att det är bättre - om man har MÖJLIGHET - att låta en tvååring vara hemma mycket..

    Sedan kan det vara bra med rutiner, och alla barn mår inte bra av att vara ifrån förskolan vv. Men det är ngt annat och går att lösa genom att barnet går färre och kortare dagar vv tex.

    Förövrigt.

    Ändra folkbokföringsadressen så fort som möjligt. För både er och barnets skull..

    Finns inget beslut på vv så dra ner på dagarna hos mormor. Behövs det så stäm på boendet. Kolla er hemförsäkring om det finns rättshjälpsskydd.

    Det är skitsvårt att veta om sina rättigheter. Min man visste inte heller utan trodde att personen på familjerätten visste vad hon pratade om när hon sa att mammor alltid, i alla lägen, är bäst för sina barn. Att barn mår bäst av att ha sina pappor vh . Oavsett.

    Till o med försäkringskassan har försökt köra över honom gällande hans rättigheter. För att personen han pratade med inte hade koll på deras egna regler.

    Nu bollar han med mig och då jag är mycket intresserad av allt som rör familjerätt så får han backup av mig. Men det är liksom inte självklart att man själv eller någon i ens närhet lusläser föräldrabalken eller andra lagar. Kollar domar osv.

    Bra att man, eller ngn i ens närhet, då kan ställa frågan och få mer info :)
  • Brumma
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-02-24 11:21:32 följande:

    Som jag trodde, du har inga egna barn- Du har inte funderat på att skaffa? Vad ville du här inne då, bara få medhåll? DU har inga rättigheter alls, jätteenkelt . Familjerätten har jag mycket kontakt med och dom är väldigt noga med att informera om rättigheter, märkligt att varken soc eller familjerätt fungerar som det ska där ni bor, DET är bullshit.


    Du var hövlig i dina svar eller hur var det?

    Denna delen av forumet är till för STYVFÖRÄLDRAR, inte föräldrar. Så att ha egna barn är liksom inget kriterier för att få skriva här.

    Familjerätten har högtravande skitstövlar som har förutfattade meningar om mammor och pappor de med. Liksom i alla andra delar av vårt samhälle.

    Härinne är den egenskapen extra tydlig...
  • Anonym (NEJ!)
    Brumma skrev 2016-02-24 11:48:48 följande:
    Du var hövlig i dina svar eller hur var det?

    Denna delen av forumet är till för STYVFÖRÄLDRAR, inte föräldrar. Så att ha egna barn är liksom inget kriterier för att få skriva här.

    Familjerätten har högtravande skitstövlar som har förutfattade meningar om mammor och pappor de med. Liksom i alla andra delar av vårt samhälle.

    Härinne är den egenskapen extra tydlig...
    hahaha jag menar inte att vara ohövlig, antar att jag är arbetsskadad ;)
  • Brumma
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-02-24 11:10:45 följande:

    Ja det har du en poäng i, Men jag har erfarenhet av kvinnor som har hamnat i dom här situationerna innan, det är inte helt ovanligt. Sedan sitter "bonusmamman" i Tr och hävdar att barnet skulle få det bättre hos henne. Jag har hört och sett detta, jag har jobbat med det. Men absolut, man ska försöka att hålla egna känslor utanför, åt alla håll och se situationen som den är. Dock, så hade jag aldrig skrivit som jag gör om jag inte sett detta många gånger tidigare.

    Ett fall jag hade- En mamma och pappa gick isär, men var vänner för barnets skull, allt fungerade jättebra fram tills dess att pappan träffade sin nya sambo. Sambon började lägga upp bilder på barnet på internet och skrev texter till som att barnet var hennes eget. Hon gick så lång att hon ville få omgivningen att tro att det faktiskt var hennes barn och att den biologiska mamman var psykiskt sjuk, för hon ville ha bort bio mamman till vilket pris som helst då hon ansåg henne vara ett hot emot henne själv, den vanliga svartsjukan blev sjuklig. Allt kom att kretsa för denna sambon om att svartmåla mamman, ta över mammarollen för barnet och lyckades tom övertyga pappan om att hans x, modern till barnet faktiskt är psykiskt sjuk och olämplig, att hon skulle vara en bättre mamma för hans barn.

    Nu skulle han varit man nog att se detta men så var inte fallet. Han lyssnade blint på sin sambo som enbart ville väl?

    Föräldrarna är i enorm konflikt med polisanmälningar, tr förhandlingar osv, allt pga den underbara bonusmamman, men man får ge henne det- Hon lyckades. Dock så kallar inte dottern henne för mamma!


    INGET du beskriver här har någon likhet med det TS berättar.

    Att du överhuvudtaget kopplar ihop detta med det TS berättar visar att du inte är opartisk eller har möjlighet att läsa TS inlägg utan att lägga in dina egna förutfattade meningar "mellan raderna"..
  • Anonym (Morsan)

    Jag kan bara utgå ifrån egna erfarenheter och egen känsla så jag hoppas man slipper påhopp :P En mamma eller en pappa är någon man förtjänar att vara inte något man bara blir. Vill lilltjejen kalla bonusmamma så låt henne göra det, vafan spelar det för roll. Man kan inte förbjuda henne. Kanske kallar hon sin biologiska mamma för mamma också kanske inte, det får vi nog aldrig veta. Men om hon opåverkat börjar kalla bonus för mamma så är det väl hennes val o hennes känsla. Det finns väl inget som säger att man inte får ha 2 mammor i dagens samhälle eller hur?! Jag har tre egna barn varav de två äldsta hade en annan pappa från början, en pappa som misshandlade o var sjuk visade det sig. När jag blev förälskad i en nära vän till familjen och han började vara mycket hos oss utan att tränga sig på så började min då 4-åriga dotter kalla honom för extra-pappa trots umgänget tillsammans med sin bio.pappa och en kontaktperson som alltid var med. Efter en period blev det bara pappa och hon valde det helt själv utan våran påverkan. Hennes biologiska pappa accepterade sedan att jag ville ha ensam-vårdnad efter att barnen inte mådde bra av att träffa honom. Och för att göra en lång historia kort så har han idag (6 år senare) adopterat barnen som pappa plus att vi har en gemensam o är gifta. Å någon annan pappa finns inte även om hon minns att hon haft en annan pappa. Nu var min dotter visserligen lite större men vi lät henne avgöra själv vem som skulle kallas pappa o det blev aldrig någon förvirring över det. Lyssna vad din sambo tycker och inte okända människor!

  • Brumma
    Anonym (NEJ!) skrev 2016-02-24 11:51:00 följande:

    hahaha jag menar inte att vara ohövlig, antar att jag är arbetsskadad ;)


    Använder du den tonen och det språket i arbetet?

    Förminska någon? Kalla det hon berättar om för bullshit?

    Om någon påtalat brister hos familjerätt, soc osv -"skall det då inte tas på allvar och gås till grunden med?

    Inte fasen slår man bort det som bullshit? Inte konstigt att ingen tror på de barn som berättar om övergrepp och missförhållanden soc missat. För ingen tror en om man påtalar att soc gjort fel.

    Du ger ett väldigt oseriöst intryck i din yrkesroll.
  • Anonym (Morsan)

    Dessutom anser soc att föräldrar ska ha rätt till sina barn så långt de bara är möjligt, inte alltid det bästa barnet sätts i första rummet TYVÄRR. Så att biologiska mamman träffar barnen är alltså ingen garanti för att hon är bra mamma. Mitt ex. hade ju rätt att ha umgänge med våra barn (dock tills, med en kontaktperson från soc.) trots att han försökt döda våran då 3,5-månader gamla son. Som han öht inte knytit några kärleksfulla band med. "Pappan har rätt till sina barn o tvärt om menade soc." Men pappan visste inte öht hur man är en bra pappa och till o med kontaktpersonen tyckte umgängena var jobbig o påfrestande då hon i princip fick ta ansvar för både pappan o barnen. Tack o lov att jag fick stopp på det hela så fort jag fick veta.

  • Anonym (Molly)

    Herregud en del är ju inte riktigt kloka. TS jag tycker du ska lyssna på Brumma som är vettig och har bra råd!

    Jag hade absolut sett till att få vårdnad och boende om jag var pappan. Sen kan barnet träffa mormor ibland, och få umgänge med mamman om hon rycker upp sig.

    Tycker det är uppenbart att mamman bara vill ha vårdnaden för att hon tjänar ekonomiskt på det men det är ju inte det bästa för barnet när hon inte ens vistas hos mamman!

  • 1234568
    Anonym (Namn eller mamma?) skrev 2016-02-24 11:29:15 följande:
    Det var dåligt uttryckt av mig. Jag menade att rutiner är viktigt för barn och att umgås med jämnåriga. Jag sa aldrig att mormor inte är viktig, det har jag poängterat tidigare att mormor är viktig. Men inte så viktigt att man ska bo där vv när man har en pappa som är engagerad och kan ha heltid.
    Håller med. Om biomamman inte är den som flickan bor med vv, då tycker jag ni ska vända ert till familjerätten. När familjerätten gett mamman och pappan vv så har dom väl utgått från att det faktiskt är hos mamman flickan bor vv?

    Har svårt att se att en pappa vill ha hela boendet, men familjerätten skulle ge mormor vv? Hur underbar mormor än är, så har hon inte en laglig rätt på boendet. Men jag antar det är vv med mamman som är tilldelat?

    Pappan kan nog söka boendet. Man behöver inte göra något med den delade vårdnaden för den saken. Den kan finnas, bara det att pappan har boendet, och sedan kommer ni överrens om ett umgänge som passa mamman bättre. 

    Om mamman inte orkar med vv, så kanske det är bättre med varannan helg tex.

    Men helt rätt har du i att pappan såklart inte ska dela umgänget med mormor om han inte vill. Och eftersom mamman inte verkar intresserad, och verkligheten ser ut så..då bör ni kontaktafamiljerätten på nytt.

    Och det är inte soc som har sista ordet angående detta. Det är familjerätten.
  • 1234568

    Och blanda dig inte i dom juridiska delarna. Låt din sambo sköta den delen. Hur mycket du än tycker om flickan och vill henne väl, så har du inga rättigheter. Det bästa du kan göra är att inte alls göra stort väsen av dig under sådana här processer (inte följa med till soc, familjerätten mm),sådant triggar ofta biomammor enormt, och inget gott kommer ur det.

    Du kan ändå ge henne en stabil och trygg tillvaro utan att delta i dessa processer alls.

Svar på tråden Bör hon kalla mig mamma?