Bör hon kalla mig mamma?

Man måste inte diskutera, men när hon säger "mamma" räcker det att säga "Emma" (eller vad du nu heter).

helt underbart att det fungerar så bra mellan er!Men jag skulle nog bli lite osäker.Eftersom du är ju inte barnets mamma/vårdnadshavare osv.Om jag nu skulle bli "mamma"till barnet,och en dag biomamman tar sitt ansvar?Eller barnet tror snart att hon varit i din mage och blir besviken när hon förstår.Ochså vid separation ,skulle jag tappa kontakten med barnet.Men kul ändå att det är bra nu!

Det kan bli så fel om du låter henne kalla fig mamma när hon faktiskt har en mamma.

Men det betyder inte att du inte kan betyda väldigt mycket för henne. "Mamma" är trots allt bara ett ord. Min bonusmamma var alltid noga med att vi skulle kalla henne vid namn av respekt för vår biologiska mamma. Det betyder inte att jag inte älskar henne. Hon betyder lika mycket för mig som mina biologiska föräldrar och jag har idag vid 32 års ålder kontakt med henne flera gånger i veckan. Så, låt ordet tillhöra mamman, det gör dig inte ett dugg mindre värd och betyder inte att du inte är lika viktig i flickans liv.

Jag tycker ni skall göra vad som känns bäst för er.

Att hon kallar dig för mamma kommer INTE att göra att hon växer upp utan att veta vem som är mamman rent biologiskt och vem som inte är det.

Sedan kan detta mkt väl vara ngt övergående och då är det bra också :)

MEN - om man kollar på resten du skrivit..

Mamman skall inte ha ngt underhåll. Eller är det underhållsstöd vid växelvis boende du menar? Det betalar isåfall försäkringskassan ut och det är inget ni berörs av. Oavsett är hon inte berättigad det om barnet faktiskt inte bor hos henne.

Varför har hon det?

Sedan, gällande var barnet är skrivet. Lagen säger att man skall vara folkbokför där man har sin huvudsakliga vila. Med andra ord hos ER.

Både mamman och pappan begår ett brott om ni låter barnet vara falskt folkbokfört där hon faktiskt inte lever.

Jag tycker verkligen att ni skall stämma för boendet.

Ha det huvudsakliga boendet hos er och vh tex hos mamman. Ngn dag i veckan hos mormor. För även om ni inte gillar henne är hon tydligt en stor del i flickans liv.

Att du inte är mamma - är inte det något hon redan borde veta?

Det "berättar" man inte efter flera år, det är väl ändå något hon upplever hela tiden?

Även om mamman inte har halvtid så träffar hon mamman flera gånger i månaden. Ni kallar väl ändå mamman för "mamma" när ni pratar om henne? Typ "imorgon kommer mamma och hämtar dig på förskolan", "hade du roligt hos mamma?" ?

Eller

När min son var två år kallade han både mamma, pappa och morfar för mamma, fast med lite olika uttal för alla (mormor hette mommo). När han var 2.5 år kallade han mig, och alla andra kvinnor som skötte om honom (utom mommo), för mamma (annat uttal för mig och för andra), och pappa och alla karlar i hela världen kallade han pappa. Lite kul ibland när han pekade på främmande karlar på stan och sa pappa. Så, jag tror att ni inte ska bry er så mycket om vad hon kallar dig i denna ålder, fortsätt ni att använda förnamnet, och när hon blir äldre kan ni ju rätta henne om ni vill (om hon fortfarande kallar dig mamma). Minns 2åringen på min sons dagis som blev hämtad av sin pappa varje dag, samma tid som jag hämtade. Killen blev alltid så lycklig att han började gråta när pappan kom dit, och han skrek alltid Mamma!! Pappan rättade honom glatt varje gång, utan resultat, och så där höll det på i nästan ett år, varje dag. TS, läs inlägg nummer 24 noga, mycket bra info och åsikter (som jag då slapp skriva).

Var läser du in att TS är svartsjuk på mamman?

Lite bitter tycker jag dock hon har all rätt att vara - för barnets skull som har en skit till mamma.. Trots det har väl TS inte skrivit något som tyder på att hon är bitter på mamman? Förbannad, ledsen och besviken ja, men bitter på mamman?

Förskolefröknar, pappan osv har ingen mamma roll, så att flickan skulle koppla ihop dem med mamma känns ganska långsökt.. Däremot säger nog de flesta barn fel då o då, både till förskolepersonal, mostrar och pappor. Ibland rättar man och ibland inte. Barn vet vem som är vem ändå.

Varför är det så viktigt för dig att barnet inte kallar TS för mamma?

En mamma måste inte vara biologisk utan det kan vara så mycket mer... TS verkar ju absolut vara mer mamma för barnet än den biologiska mamman. Så varför är det så illa?

Mamman har haft barnet hos sig 12 dagar sedan i augusti. Utöver det träffas dom knappt vad vi vet, för om de träffades mer vore det ju konstigt att lillan reagerar som hon gör de få gånger vi träffat mamman på tex stan. Hon ryggar undan och börjar nästan gråta, vilket jag tycker är heltokigt då lillan inte reagerat på det viset gentemot någon annan. Och i och med att mamman aldrig har flickan så blir det helt enkelt så att vi pratar inte om henne heller, men vi pratar ofta om vad lillan gjort hos mormor eftersom att det är där hon spenderar andra veckorna. :)
Jag förstår om det kan tyckas konstigt, men vi tänker inte pusha på någon relation till mamman när mamman så uppenbart inte vill ha något riktigt föräldraskap. Och varför skulle vi prata om mamman när det är hos mormor hon befinner sig?

Någon svartsjuka är det inte på tal om. Jag är bara så oerhört arg över att hon inte tar något riktigt ansvar som förälder utan leker runt med så otroligt många karlar och super ner sig själv varje helg istället för att göra nåt skoj med sin dotter och faktiskt lära känna henne! >:(

Är det så märkligt att min sambo faktiskt låter mig vara delaktig i situationen och låter mig få veta vad som sägs på möten osv?