Bör hon kalla mig mamma?

Ingen mamma som mår helt bra "överger" sitt barn, Flickan är liten, kanske mamman fått en förlossningspsykos eller dyl och behöver hjälp i sin föräldraroll, OM det nu stämmer som Ts säjer med mammans frånvaro. 

Men Ts ska absolut inte ta sig an den rollen, jag är själv gravid med min man som inte är far till mina 2 tidigare barn, Där var jag väldigt tydlig med att mina barn har sin pappa men du kan vara en bästa vän och förebild, Punkt slut!

Vad är det för kvinna som vill ta över någon annans barn, känns varken friskt eller sunt.

Vi vet inget om biomamman eller mormor mer än det TS berättar och det är enbart becksvart, så på med hjälte manteln till Ts som kommer till undsättning.

Ts, ni har inte funderat på att skaffa egna barn, så kan ditt barn kalla dig för mamma?

Först och främst så ska ni vända er till Skatteverket och få barnet skrivet hos er. Barnet ska stå absolut inte stå skrivet hos sin mamma, då hon inte har sin huvudsakliga dygnsvila där. Hon sover ju inte där öht.

Vet inte om jag har missat det någonstans men underhåll ska självklart inte betalas från din sambo till mamman. Är det så att pappan betalar det så ska han ringa till FK och berätta hur det ligger till.
Mamman ska inte ens ha barnbidraget.

Om barnet ska kalla dig mamma eller inte är svårt. Kanske kan du säga att hon kan kalla dig för mamma NN tex. Eller låta henne kalla dig mamma men att du förklarar hur det ligger till. Att du inte är hennes biologiska mamma osv.

Jag hoppas att det löser sig för er och den lilla flickan.

Precis som att en del pappor inte visar något större engagemang i sina barn kan mammor vara rätt ointresserade utan att det för den skull betyder att de är sjuka. En del blir helt enkelt föräldrar utan att tänka igenom det ordentligt först och inse hur det kommer att påverka deras liv. Mitt ex hade barn med ett ex och det barnet bodde hos honom på heltid av den enkla anledningen att mamman inte ville ha barnet mer än någon dag eller möjligtvis en helg någon gång då och då när hon inte hade något annat för sig. Det kunde gå veckor mellan gångerna och det var inte helt ovanligt att när hon väl hade sonen ringde hon och bad pappan hämta honom för hon t.ex. skulle gå på bio eller något liknande. Hon var inte sjuk, hon tyckte helt enkelt att barnet hindrade henne att leva det liv hon ville leva. Hur osannolikt det kan låta så händer det faktiskt att föräldrar, såväl pappor som mammor, inte är särskilt bra föräldrar och det innebär inte per automatik att de är sjuka. Sen finns det såklart de som är sjuka och behöver stöd, men det behöver inte alls vara så.

Sen tycker jag det är lite konstigt att utgå från att TS hittar på. Svaren är naturligtvis baserade på det hon skriver, inte på något annat. Har hon hittat på att mamman knappt träffar sitt barn och dumpar över det på mormor så blir naturligtvis svaren något annat. Men i en tråd får man ju utgå från att den beskrivna situation är är sann och att det är den man diskuterar, annars blir det ju omöjligt.