• BellaDonnna

    Är det vanligt att man väljer partner som är "good enough"?

    Citerar en annan aktuell tråd här på forumet:

    Fast alla par "älskar" inte varandra, om man menar en himlastormande ömsesidig förälskelse. Det är en blessning att få uppleva det, många får det inte - men då kan man ändå hitta någon som man tycker om, och som är "good enough" att leva med och skaffa barn med. Det kan till och med bli lugnast så, för om man inte älskar passionerat, så kommer man heller aldrig att bli passionerat svartsjuk och passionerat hatisk. Utan man kan skiljas som vänner och samarbeta om barnen på ett civiliserat sätt. 

    Men om det skulle vara så att TS' tjej vill ha ett svar på om han "älskar" henne eller inte, så måste han förstås svara rakt på det också. Före hopflytt och barnavel. 

    Är det här ett vanligt fenomen? Jag själv skulle inte kunna bli tillsammans med någon från början som jag inte var kär i, sen att man inte har samma förälskelse känslor senare är ju en annan sak, samtidudigt förstår jag tanken. Men ni som lever så eller vet par som har det så är det ömsesidigt inom relationen, eller är den andre ovetande eller hur funkar det?

  • Svar på tråden Är det vanligt att man väljer partner som är "good enough"?
  • PH76
    Anonym (X) skrev 2024-04-02 15:08:31 följande:
    Här i Stockholm skulle jag nog säga att det är rätt vanligt ja. Tycker man träffar regnbågsfamiljer eller ensamstående lite då och då, genom jobbet, bekanta, barnens kompisar, idrottsföreningar osv.

    Men du bor kanske i en småstad?
    Jag är född, och bor i Stockholm och har på mina 48år träffat två familjer som passar in i den mallen. I dagsläge känner jag ingen, inte alls så att jag har något emot det utan tycker att alla har rätt till kärlek, men det är få regnbågar i min omgivning.
  • Anonym (S)

    Jag har aldrig varit himlastormande förälskad eller knappt ens kär i min partner. Men för första gången i livet upplever jag känslor som jag aldrig haft med någon annan förut. Trygghet, stabilitet, pålitlighet. Han litar på mig till 1000%, ställer alltid upp och finns alltid där och jag gör detsamma för honom! Vi är verkligen a match made in heaven, trots att fjärilarna inte hoppar i magen när vi ser varandra. Det känns som något betydligt djupare. Har aldrig mått så bra i en relation, varken kärlek eller vänskap, som jag gör i denna! Det känns som att jag har hittat hem.

  • Anonym (X)
    PH76 skrev 2024-04-02 15:16:42 följande:
    Jag är född, och bor i Stockholm och har på mina 48år träffat två familjer som passar in i den mallen. I dagsläge känner jag ingen, inte alls så att jag har något emot det utan tycker att alla har rätt till kärlek, men det är få regnbågar i min omgivning.
    Intressant. Jag är i och för sig mycket äldre. Så jag har väl hunnit träffa fler? Kommer på rak arm på tre fd kollegor och en fd grannfamilj som lever i samkönade relationer. Visst det är väl inte jättemånga, men skulle inte säga ovanligt heller.
  • BellaDonnna
    Anonym (S) skrev 2024-04-02 15:20:14 följande:

    Jag har aldrig varit himlastormande förälskad eller knappt ens kär i min partner. Men för första gången i livet upplever jag känslor som jag aldrig haft med någon annan förut. Trygghet, stabilitet, pålitlighet. Han litar på mig till 1000%, ställer alltid upp och finns alltid där och jag gör detsamma för honom! Vi är verkligen a match made in heaven, trots att fjärilarna inte hoppar i magen när vi ser varandra. Det känns som något betydligt djupare. Har aldrig mått så bra i en relation, varken kärlek eller vänskap, som jag gör i denna! Det känns som att jag har hittat hem.


    Jag förstår det som er relation är stark och verkligen är djup på kärlek och det låter fantastiskt att få känna sån trygghet som du gör. Men jag måste fråga hur det kommer sig att du blev tillsammans med någon som du inte var kär i från början? Var det ömsesidigt? 
  • Anonym (Inte i början, senare kanske)
    Anonym (Kaffedraken) skrev 2024-04-02 15:07:22 följande:

    Jag har i alla fall sett många gånger att män som mig (som aldrig haft nån) ska nöja sig, vi ska sänka våra krav, eller leva ensamma resten av livet. Jag var t ex kär i en yngre tjej, och jag kan inte gå omkring och tro att jag ska få en 20-årig modell. Den tjejen var varken modell eller såg ut som en, och så var hon äldre än 20. 24, men ansågs inte vara vuxen. Hon jobbade som sagt inte som modell. Hon hade ett vanligt jobb.


    Ingen här har sagt att män ska sänka sina krav, frågan är om många tar en person som är good enough, alltså deras eget val inte av någon annans påtryckning
    Tråden handlar inte om att säga till  någon att sänka sina krav utan om man själv har gjort det eller om det är vanligt att folk dvs både kvinnor och män kan göra det.
    Gäller alltså om både män och kvinnor har blivit ihop med någon good enough, inte att man ber eller säger till någon att göra det inte heller att det skulle handla om enbart män. 
    Tråden handlade heller inte om att andra hade åsikter om ens val, det har heller ingen skrivit något om.
    Tråden handlade inte heller om åldersskillnad.

    Så frågan gällde om det är vanligt att man väljer någon good enough, inte vad andra hade för åsikter om ens val.

    Du kanske kan svara på den på den frågan?
    Tror du att det är vanligt? 
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Inte i början, senare kanske) skrev 2024-04-02 16:12:52 följande:
    Ingen här har sagt att män ska sänka sina krav, frågan är om många tar en person som är good enough, alltså deras eget val inte av någon annans påtryckning
    Tråden handlar inte om att säga till  någon att sänka sina krav utan om man själv har gjort det eller om det är vanligt att folk dvs både kvinnor och män kan göra det.
    Gäller alltså om både män och kvinnor har blivit ihop med någon good enough, inte att man ber eller säger till någon att göra det inte heller att det skulle handla om enbart män. 
    Tråden handlade heller inte om att andra hade åsikter om ens val, det har heller ingen skrivit något om.
    Tråden handlade inte heller om åldersskillnad.

    Så frågan gällde om det är vanligt att man väljer någon good enough, inte vad andra hade för åsikter om ens val.

    Du kanske kan svara på den på den frågan?
    Tror du att det är vanligt? 
    Jag har inte läst alla svar i tråden, men här på FL så är det många som sagt att män ska sänka sina krav, ta det han får.
    Jag vet inte hur andra gör. Jag tackade nej till kvinnor som var intresserade, för de kändes inte rätt för mig. De var "good enough", men inte tillräckligt. Jag ville helt enkelt inte ha förhållanden med dom.

  • Anonym (Inte i början, senare kanske)
    Anonym (Kaffedraken) skrev 2024-04-02 16:16:22 följande:
    Jag har inte läst alla svar i tråden, men här på FL så är det många som sagt att män ska sänka sina krav, ta det han får.
    Jag vet inte hur andra gör. Jag tackade nej till kvinnor som var intresserade, för de kändes inte rätt för mig. De var "good enough", men inte tillräckligt. Jag ville helt enkelt inte ha förhållanden med dom.
    Men du tar som alltid upp saker som inte ingår i frågan ts ställer, kanske ska läsa fråga och svar då.
    Det handlade inte om andras åsikter och du behöver inte alltid ta upp dom unga kvinnorna som det inte blev något med för massor av år sedan.
    Alla har hört om dom i flera år nu, vi har alla varit där men vi ältar inte dom vi fått nobben av, det händer de flesta av oss någon gång.

    Nej inte bara män som för höra att dom kanske måste tänka om när man vill dejta någon om man försökt i flera år. Kvinnor får också höra det om dom är singel, över 50 och aldrig haft ett förhållande. 
    Men nu handlade det ju inte om det i tråden. Det är så ofta du svarar på annat än frågan i tråden handlar om. 
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    PH76 skrev 2024-04-02 15:16:42 följande:
    Jag är född, och bor i Stockholm och har på mina 48år träffat två familjer som passar in i den mallen. I dagsläge känner jag ingen, inte alls så att jag har något emot det utan tycker att alla har rätt till kärlek, men det är få regnbågar i min omgivning.
    Det är stor skillnad på att inte känna någon personligen, och att tycka att dessa familjer är konstiga eller extrema. Något man bara ser i talkshows.

    Att ens uttrycka sig så, som Alice gjorde, låter väldigt trashigt och 90-tal. Att man inte träffar så många "alternativa" familjer i vardagen är en annan femma.
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (S) skrev 2024-04-02 15:20:14 följande:

    Jag har aldrig varit himlastormande förälskad eller knappt ens kär i min partner. Men för första gången i livet upplever jag känslor som jag aldrig haft med någon annan förut. Trygghet, stabilitet, pålitlighet. Han litar på mig till 1000%, ställer alltid upp och finns alltid där och jag gör detsamma för honom! Vi är verkligen a match made in heaven, trots att fjärilarna inte hoppar i magen när vi ser varandra. Det känns som något betydligt djupare. Har aldrig mått så bra i en relation, varken kärlek eller vänskap, som jag gör i denna! Det känns som att jag har hittat hem.


    Ni är överens och nöjda. Du älskar honom på sätt och vis (låter det som), samt har valt trygghet framför passion.

    Helt rätt val för er. Och absolut bättre för familjebildning än ett passionerat men stormigt förhållande.

    Stabila förhållanden bygger på mer än kärlek och attraktion, men det betyder inte att man måste välja bort detta. Det behöver inte vara antingen eller. Man kan kanske inte alltid få både och, men ofta.
  • Anonym (Diana)
    Anonym (Alice) skrev 2024-04-02 13:27:24 följande:
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-04-02 10:52:47 följande:
    Men om ingen av de män man kan få, och som är lämpliga att bilda familj med, väcker några som helst romantiska eller sexuella känslor hos en, kan man väl lika gärna skaffa barn med en god vän? Eller på egen hand.

    Fast de här alternativa sättet att skaffa barn som alltid kommer upp i sådana här trådar, är trots allt väldigt främmande för de allra flesta människor fortfarande. Det är sådant man ser i talk-shows och läser om i Amelia, och förfasar sig över typ. Och det ÄR trots allt bäst för barnen att komma till på normalt sätt, som nästan alla andra, att känna båda sina föräldrar och hela sin identitet, att kunna prata om "min mamma och min pappa" på dagis och i skolan...

    Om föräldrarna skiljer sig så småningom så är det ingen katastrof däremot, för skilda och separerade föräldrar är så vanligt idag.
    Alternativa sätt....förfasa sig över? Det får stå för dig, så tänker inte jag och jag har inte märkt att dom i min omgivning gör det. Om jag hade varit gay så tro f*n att jag hade skaffat barn med min partner om båda velat det. Och jag är rätt konservativ med en karriär som inte många har. Finns inget alternativt med en läggning vi alla föds med, den är olika och inte ett val.

    Bättre med en mamma och pappa? Vete sjutton, jag är både och ungefär eftersom barnens pappa aldrig brytt sig om att vara delaktig. Om jag hade varit gay och haft en deltagande förälder med mig så hade det varit bättre än den frånvarande pappan mina barn har. Garanterat.
  • Anonym (S)
    BellaDonnna skrev 2024-04-02 15:31:05 följande:
    Jag förstår det som er relation är stark och verkligen är djup på kärlek och det låter fantastiskt att få känna sån trygghet som du gör. Men jag måste fråga hur det kommer sig att du blev tillsammans med någon som du inte var kär i från början? Var det ömsesidigt? 
    Det typ "bara blev"! Vi hade jobbat ihop tidigare och kände varandra. Så blev det en spontan utekväll, vi gick hem (på var sitt håll!), umgicks sen varje dag, hittade på saker, började ha sexuellt umgänge och här är vi 3 år senare. Vi har inte ens diskuterat det här med förhållande, vara ihop etc, men vi bor så gott som ihop och har inte tillbringat många nätter utan varandra under dessa år.
Svar på tråden Är det vanligt att man väljer partner som är "good enough"?