Är det vanligt att man väljer partner som är "good enough"?

Fast de här alternativa sättet att skaffa barn som alltid kommer upp i sådana här trådar, är trots allt väldigt främmande för de allra flesta människor fortfarande. Det är sådant man ser i talk-shows och läser om i Amelia, och förfasar sig över typ. Och det ÄR trots allt bäst för barnen att komma till på normalt sätt, som nästan alla andra, att känna båda sina föräldrar och hela sin identitet, att kunna prata om "min mamma och min pappa" på dagis och i skolan...

Om föräldrarna skiljer sig så småningom så är det ingen katastrof däremot, för skilda och separerade föräldrar är så vanligt idag.

Nu överdriver du väl ändå? Både olika varianter av regnbågsfamiljer och kvinnor som skaffar barn på egen hand är väl rätt vanligt i dagens samhälle.

Mer främmande än att skaffa barn med någon man inte är kär i eller attraherad av? 

Jag vet inte jag.

Det blir allt vanligare även med andra familjeformer idag. 

Däremot kan jag förstå om man vill dela föräldraskapet med någon. Och det är väl inget som hindrar att en man och en kvinna skaffar barn som vänner? Bara man är ärlig med sina känslor. 

Min nästa blir en "good enough" och varför skulle man inte kunna älska en sådan person!?

Och sådant man läser om i talkshows och Amelia? Förfasar sig över? Vad har du för umgängeskrets egentligen. 

Så är det kanske om man bor i Mjölby och umgås med rednecks. Men i storstäderna kan jag lova att det är ganska vanligt med barn som bara har en förälder, eller två mammor t ex.

Det blir allt vanligare med olika familjeformer. Inte konstigare än att skaffa barn med någon man inte är kär i och sedan skilja sig några år senare. 

Jag ser inget fel på att gifta sig/stadga sig med någon som bara är good enough. Good enough betyder ändå att personen är tillräckligt bra! 

Det är just så som äktenskap ser ut i större delen av världen och det funkar till och med bättre än kärleksäktenskap när det handlar om stabilitet och långvarighet. 

Som några har påpekat kan det finnas ett lugn och en rofylldhet i ett sådant äktenskap som är bra för hela familjen i vardagen. 

Och ja, det är många som hellre bildar familj på det sättet än att gå till en spermabank eller liknande. Av många olika skäl är det bättre för familjen eftersom hela vårt samhälle är arrangerat för tvåsamhet och två ekonomier som slås ihop mm. Därmed blir det tryggare både för barnen och föräldrarna. 

Även passionerade förhållanden blir till slut vardag för de allra flesta. 

Det beror nog på vilken "bubbla" man lever i. Du lever tydligen i en där det är vanligt, men i min förekommer det inte. Vi väljer ju umgänge efter våra åsikter, oftast. 

Tror det är lättare för en man att hålla liv i en relation med en "good enough" än vad det är för en kvinna. 

Jag har i alla fall sett många gånger att män som mig (som aldrig haft nån) ska nöja sig, vi ska sänka våra krav, eller leva ensamma resten av livet. Jag var t ex kär i en yngre tjej, och jag kan inte gå omkring och tro att jag ska få en 20-årig modell. Den tjejen var varken modell eller såg ut som en, och så var hon äldre än 20. 24, men ansågs inte vara vuxen. Hon jobbade som sagt inte som modell. Hon hade ett vanligt jobb.

Här i Stockholm skulle jag nog säga att det är rätt vanligt ja. Tycker man träffar regnbågsfamiljer eller ensamstående lite då och då, genom jobbet, bekanta, barnens kompisar, idrottsföreningar osv.

Men du bor kanske i en småstad?