Är det vanligt att man väljer partner som är "good enough"?

Jaa, jag valde Han som behandlar mej som en prinsessa men som inte är världsbäst i sängen. Dock tillräckligt bra för att ge mej två fina ungar. Det är det bästa val jag gjort. Den där mannen jag var så där galet och häftigt passionerat förälskad i och som behandlade mej som skit: Tji fick han. Ensam blev han.

Visst kan man göra det valet Alice. Att nöja sig i stället för att chansa. Men det brukar leda till fler skilsmässor, när barnen har kommit och kvinnan tröttnar på mannen, eftersom hon är tillsammans med en man hon egentligen inte tänder på. Eller när hon hittar den där kittlande förälskelsen i en annan man. 

Varpå fler barn får växa upp i splittrade familjer, vilket också brukar kritiseras. 

Men som jag skrev, är man överens och båda är nöjda, finns det inget som säger att det inte räcker. Även om man inte är förälskad eller kär. Och passion bygger inga varaktiga och stabila förhållanden. Men det brukar ?att nöja sig? inte heller göra.

Man kan inte styra sina känslor. Men har man lätt för att träffa män och ingen duger, eller bara faller för ouppnåeliga män, bör man kanske fundera på varför? Om kvinnor sitter och väntar på Drömprinsen, och Drömprinsen är någon helt orealistisk, är det kanske inte så konstigt att de blir ensamma och barnlösa. 

Vad ska man göra då, om förälskelserna aldrig klaffar? Om ungdomen går bort i en lång rad obesvarade svärmerier? Om man blir jätteblyg och generad och inte kan uppföra sig normalt inför dom som man blir förälskad i? Om man bara kan bli förälskad i män som är långt över en själv på attraktivitetsskalan? Detta är ju något man inte styr med viljan. Då måste man till slut nöja sig, om man inte ska bli ensam och barnlös hela livet.

Min moster resonerade så som ung, att hon inte ville sälja ut sig för något annat än "riktig kärlek". Hon var vacker som ung och fick många erbjudanden, men sedan slutade hon en dag att idrotta, och då förändrades hennes utseende bara på några månader. Hon blev plufsig och tjock och klumpig, och erbjudandena från män upphörde. Hon sa till mig att jag inte skulle göra samma misstag. Att inte jaga efter skatten vid regnbågens fot, utan slå till när någon bra och snäll och trevlig man ville ha mig. "Man kan alltid skilja sig också", sa hon, "att aldrig vara gift eller få barn är värre".