• Anonym (Pappa med tungt hjärta)

    Nekar mitt barn följa med till Thailand.

    Jag har en dotter på 12år tillsammans med exet. Det tog slut för snart 3år sedan.


    Vi har delad vårdnad och har exakt varannan veckas vårdnad. Nu är det så att jag har träffat ny kvinna (sen 2,5 år sedan) och hon har 3 st pojkar på heltid som är 13-17 år. Vi hade nu tänkt ge våra barn en resa utomlands till Thailand men nu säger mamman nej. Det enda hon svarar är att hon är orolig och det är för långt bort. Detta drabbar nu 4 st barn och den hon sårar mest det är min dotter. Jag vet ej hur jag ska göra, ska jag åka med mina 3 st bonusbarn och lämna min dotter hemma? Detta kommer bara skapa en känsla hos min dotter som bortvald och jag klara ej av det i mitt hjärta när jag ser henne bli ledsen. Det har kommit flera förklaringar men varje förklaring har vi förklarat för exet att det behöver hon ej vara nervös för. Skolan har givit sitt OK på denna resa och tycker det ger min dotter ett väldigt fint minne för livet. Har ringt en rådgivare inom kommunen och förklarat dilemmat och även denne tycket detta är mycket besynnerligt. Jag kan bara få detta till att exet j***as och vill ej vi ska åka och ha kul. Problemet är att hur ska man kunna åka någonstans och planera saker då ett ex gör på detta vis? Har någon någon erfarenhet av detta och hur man tar sig vidare för vi kommer aldrig kunna göra en utlandsresa pga att exet gör på detta vis. Detta drabbar min dotter hårt och även alla andra barnen som vill ha med min dotter. 

  • Svar på tråden Nekar mitt barn följa med till Thailand.
  • Anonym (neutral, men...)
    Anonym (Astrid) skrev 2023-12-19 09:56:50 följande:

    Varför pratar du ens om att ljuga? Det är knappast ett svek att inte prata om resmål de funderade på att åka till? Är du seriös? Herregud.


    Beslutet om var flickan får åka är ju ett beslut som föräldrarna måste kunna ta tillsammans. De ska inte behöva blanda in barnen i det beslutet. Det har ju ingenting att göra med svek eller att ljuga. Redogör du alla beslut du tar för dina barn och går igenom alla alternativ grundligt, annars tycker du att du ljuger för dem?


    Tror folk utgår från att det var en bokad eller iaf väldigt genomplanerad resa, och ingenting som man ger upp helt bara för att ett ex plötsligt och oväntat satt sig emot planen.... 

    Om alla andra - eller enbart TS partner och dennes barn - ska åka, så kommer ju barnet märka av detta.
  • Anonym (Elizabeth)
    Anonym (neutral, men...) skrev 2023-12-19 12:31:59 följande:
    Tror folk utgår från att det var en bokad eller iaf väldigt genomplanerad resa, och ingenting som man ger upp helt bara för att ett ex plötsligt och oväntat satt sig emot planen.... 

    Om alla andra - eller enbart TS partner och dennes barn - ska åka, så kommer ju barnet märka av detta.
    Fast är det inte lite korkat att boka en resa innan man fått den andre vårdnadshavarens godkännande att barnet får åka? I så fall är det ju faktiskt pappans fel att barnet inte åker.
  • Anonym (maybe)
    Anonym (XXX) skrev 2023-12-19 06:28:42 följande:
    Hur gammal är du? Du verkar se på frågan med ett barns ögon?

    - Vems FEL är det att ett barn måste äta kött och grönsaker och inte bara godis och glass?

    - Vems FEL är det att ett barn inte får åka med på båtturen, när det inte fanns någon flytväst till det barnet?

    - Vems FEL är det att ett barn som inte kan simma än, inte får hoppa i i den djupa bassängen?

    - Vems FEL är det att barnet inte får åka med kompisen till landet över helgen, när kompisens pappa är en känd pedofil alternativt alkoholist?

    - Vems FEL är det att ett barn inte får hoppa ner till gorillorna på zoo, fast det vill så gärna..?

    - Vems FEL är det att tonåringen inte har med sig någon spritflaska till festen, när föräldrarna vägrat köpa ut?

    Din fråga är felställd, ser du inte det?
    Oavsett hur gammal jag är, så kommer det aldrig att förändra vems fel det är att denna 12-åring inte åker till Thailand.
  • Anonym (.)
    Anonym (XXX) skrev 2023-12-19 10:01:11 följande:
    Nu kan du ju inte ha läst det jag kopierade in, om gruppvåldtäkter pojkar emellan? 

    Vad hjälper det om ett barn säger "stopp min kropp", menar du, om de andra är tre mot en? Eller om det är en ensam förövare som ljugit om sin ålder, och har en vuxen mans styrka fast han bara går i 8:an?

    Så där naiv får man inte vara! Det är HEMSKT att så många som arbetar med barn och unga också är det...
    Jo, jag har läst det. Men det är fortfarande inte sunt att vilja isolera ungdomar på det sätt du förespråkar bara för att det förekommer våldtäkter. Att överbeskydda dem och lära dem att vara rädda för andra människor är troligen skadligt för deras utveckling och gör dem knappast väl rustade för vuxenlivet.
  • olof 45
    Anonym (Elizabeth) skrev 2023-12-19 12:44:47 följande:
    Fast är det inte lite korkat att boka en resa innan man fått den andre vårdnadshavarens godkännande att barnet får åka? I så fall är det ju faktiskt pappans fel att barnet inte åker.
    Men sluta... Vad finns det för skäl att tro att den andra föräldern skulle säga nej? Det låter ju så dumt. Jag tror TS slogs av höpnad när han hörde mammans s.k. resonemang. 
  • Anonym (Mini)
    olof 45 skrev 2023-12-19 14:26:29 följande:
    Men sluta... Vad finns det för skäl att tro att den andra föräldern skulle säga nej? Det låter ju så dumt. Jag tror TS slogs av höpnad när han hörde mammans s.k. resonemang. 
    Nepp. Är man en tänkande person så kollar man upp allt innan man bokar.
  • olof 45
    Anonym (Mini) skrev 2023-12-19 15:31:43 följande:
    Nepp. Är man en tänkande person så kollar man upp allt innan man bokar.
    Vi får nog bara vara överens om att inte vara överens.

    Jag tycker det är snålt och elakt av mamman att inte unna en 12-åring en resa med sin egna far. Rent utstuderat elakt och missunsamt. 

    Jag hade ALDRIG tänkt tanken "nej vänta, vi måste fråga mamman i god tid för det finns en risk att hon motsäger sig detta", eftersom jag finner mammans attityd här så urbotat dumt.

    Så att försöka vända detta till att pappan borde varit förberedd på detta, eller att det är ok för mamman att säga nej, får mig bara att häpna.

    Mamman är elak, och jag hoppas barnet blir riktigt förbannad på henne  = lägger skulden där den hör hemma
  • Anonym (Mini)
    olof 45 skrev 2023-12-19 15:38:19 följande:
    Vi får nog bara vara överens om att inte vara överens.

    Jag tycker det är snålt och elakt av mamman att inte unna en 12-åring en resa med sin egna far. Rent utstuderat elakt och missunsamt. 

    Jag hade ALDRIG tänkt tanken "nej vänta, vi måste fråga mamman i god tid för det finns en risk att hon motsäger sig detta", eftersom jag finner mammans attityd här så urbotat dumt.

    Så att försöka vända detta till att pappan borde varit förberedd på detta, eller att det är ok för mamman att säga nej, får mig bara att häpna.

    Mamman är elak, och jag hoppas barnet blir riktigt förbannad på henne  = lägger skulden där den hör hemma
    Ojoj...ja det enda vi kan enas om är det efter hur det ser ut :D

    Har man skaffat barn ihop med en annan person så får man förhålla sig till dom lagar som reglerar det. Det är inget att ta lätt på att sätta liv till världen. Bryr man sig om sitt barn så ser man till att allt går så smidigt som det bara går. Då ingår planering, för allas bästa.
  • Mrs Moneybags
    Anonym (neutral, men...) skrev 2023-12-19 12:31:59 följande:
    Tror folk utgår från att det var en bokad eller iaf väldigt genomplanerad resa, och ingenting som man ger upp helt bara för att ett ex plötsligt och oväntat satt sig emot planen.... 

    Om alla andra - eller enbart TS partner och dennes barn - ska åka, så kommer ju barnet märka av detta.
    Ja, det var så jag tänkte. Jag trodde att resan redan var bokad och att de nu får boka av dottern för att mamman oväntat säger nej.

    Det är ju svårt att föreställa sig att den andra föräldern skulle säga nej till något kul och positivt för ens barn, men alla är vi olika.

    För min egen del skulle jag bli jätteglad för mitt barns skull om han skulle åka på solsemester med sin pappa någonstans. Det kanske är mer naturligt för mig, eftersom vi gör så hela tiden trots att vi är gifta. Några kanske inte kan tänka sig att vara borta från en 12-åring i mer än en vecka. Andra tror att någon annans tonårspojkar vill våldta sin styvsyster, men bara när de är på resa, inte när de är hemma. 

    Hur som helst får mamman förklara varför resan inte blir av. En 12-åring brukar förstå om det finns logiska skäl. Annars får väl mamman stå ut med att vara "the bad guy" ett tag. Hur som helst är det barnet som blir mest lidande. 

    Det här är ju ett av 1000 skäl till att separationer är så jobbiga för alla parter. Det blir trassel hela vägen under ett barns uppväxt bara för att föräldrarna av någon anledning valde fel partner. Jag filar den här tråden under styvfamiljstrådarna. De med alla problem som går ut över barnen.
  • Anonym (Astrid)
    olof 45 skrev 2023-12-19 15:38:19 följande:
    Vi får nog bara vara överens om att inte vara överens.

    Jag tycker det är snålt och elakt av mamman att inte unna en 12-åring en resa med sin egna far. Rent utstuderat elakt och missunsamt. 

    Jag hade ALDRIG tänkt tanken "nej vänta, vi måste fråga mamman i god tid för det finns en risk att hon motsäger sig detta", eftersom jag finner mammans attityd här så urbotat dumt.

    Så att försöka vända detta till att pappan borde varit förberedd på detta, eller att det är ok för mamman att säga nej, får mig bara att häpna.

    Mamman är elak, och jag hoppas barnet blir riktigt förbannad på henne  = lägger skulden där den hör hemma

    Fast vi vet ju ingenting om varken TS, mamman, dottern, flickvännen med söner eller resan för den delen. Mammans nej kanske fullt befogat och rimligt.


    TS skriver ju att de har exakt varannan vecka. Har TS då enbart tänkt vara borta i en vecka? Till ett resmål dit det tar ca 10h att flyga till med direktflyg? Sitta länge på ett plan och så snart jet-laggen har släppt är det dags att åka hem igen. DET skulle jag säga är elakt att göra mot ett barn. 


    Och som andra sagt bör ju pappan ha stämt av med mamman innan bokning. Det känns ju som bland det första man ser till att fixa när man ska resa och är separerad med gemensam vårdnad. Det är inte mammans fel om TS, eller dottern, blir sura över att resan bokas av. Den skulden är ju enbart TS egen i så fall.

  • Gäst150727

    Jag är "mamman", fast till ett annat minderårigt barn.

    Sitter själv med en j-a lapp jag ska skriva under:

    - De ska åka till Karibien.
    - De har bråkat konstant i 3 år...
    - De är inne på boende nr 4 eller 5 till våren, 
    - De är inne på bil nr 4 på 3 år.
    - De "skiljer sig" en gång i månaden och för en månad sedan slängde hon ut mitt X OCH mitt barn.

    Mer impulsiva och omogna människor får man leta efter!

    Saken är den att jag åker själv med barnen till USA (bor hos vänner) och det godkänner pappan PÅ NÅDER, så jag får göra detsamma:

    - Ingen alkohol
    - Ingen narkotika
    - Inga nattliga eskapader
    - Inga porrklubbar
    - Inga horor

    Mitt X är extremt omdömeslös men barnen skyddar honom till 100% och nu när han är omgift med en kvinna som gick tät ur en skilsmässa, så... 🤷?♀️ Men jag är inte avund- eller svartsjuk! 

    Jag kommer att låta dom (har ett myndigt barn också) åka men jag kommer att skrämma upp dom rejält - för de är on their own där. X och fru kommer att ha fullt upp med varandra...:

    - Hajar i havet..?
    - Farliga bussar/tåg/färjor
    - Rån och mord
    - Farlig mat/dryck
    - Biltrafik

    Så, mitt tips är - låt ditt barn åka men ställ krav och var ärligt mot barnet om alla faror. 🙏

  • Gäst150727
    Anonym (Astrid) skrev 2023-12-19 17:00:48 följande:

    Fast vi vet ju ingenting om varken TS, mamman, dottern, flickvännen med söner eller resan för den delen. Mammans nej kanske fullt befogat och rimligt.


    TS skriver ju att de har exakt varannan vecka. Har TS då enbart tänkt vara borta i en vecka? Till ett resmål dit det tar ca 10h att flyga till med direktflyg? Sitta länge på ett plan och så snart jet-laggen har släppt är det dags att åka hem igen. DET skulle jag säga är elakt att göra mot ett barn. 


    Och som andra sagt bör ju pappan ha stämt av med mamman innan bokning. Det känns ju som bland det första man ser till att fixa när man ska resa och är separerad med gemensam vårdnad. Det är inte mammans fel om TS, eller dottern, blir sura över att resan bokas av. Den skulden är ju enbart TS egen i så fall.


    Håller med till 100%!
  • Anonym (XXX)
    Gäst150727 skrev 2023-12-22 23:54:05 följande:

    Jag är "mamman", fast till ett annat minderårigt barn.

    Sitter själv med en j-a lapp jag ska skriva under:

    - De ska åka till Karibien.
    - De har bråkat konstant i 3 år...
    - De är inne på boende nr 4 eller 5 till våren, 
    - De är inne på bil nr 4 på 3 år.
    - De "skiljer sig" en gång i månaden och för en månad sedan slängde hon ut mitt X OCH mitt barn.

    Mer impulsiva och omogna människor får man leta efter!

    Saken är den att jag åker själv med barnen till USA (bor hos vänner) och det godkänner pappan PÅ NÅDER, så jag får göra detsamma:

    - Ingen alkohol
    - Ingen narkotika
    - Inga nattliga eskapader
    - Inga porrklubbar
    - Inga horor

    Mitt X är extremt omdömeslös men barnen skyddar honom till 100% och nu när han är omgift med en kvinna som gick tät ur en skilsmässa, så... 🤷?♀️ Men jag är inte avund- eller svartsjuk! 

    Jag kommer att låta dom (har ett myndigt barn också) åka men jag kommer att skrämma upp dom rejält - för de är on their own där. X och fru kommer att ha fullt upp med varandra...:

    - Hajar i havet..?
    - Farliga bussar/tåg/färjor
    - Rån och mord
    - Farlig mat/dryck
    - Biltrafik

    Så, mitt tips är - låt ditt barn åka men ställ krav och var ärligt mot barnet om alla faror. 🙏


    Alltså, jag tycker att det är fel att skaffa barn ensam (typ med insemination, så att det inte finns någon annan vårdnadshavare än man själv), men när jag läser sådant här så kan jag nästan förstå dom som väljer det. För när man har barn med någon som visar sig vara fel person, så blir man livegen - och barnet också - i en massa år.

    ...och sedan kan det, precis som i ert fall, komma in en ny partner till pappan också, som ens barn måste bo med och umgås med... och man kan inte göra ett skit. Jo vårdnadstvist såklart, men det blir dyrt, infekterar relationerna ännu mer, och sedan får man nästan aldrig igenom ensam vårdnad ändå. Och umgängesrätten är helig, så då måste barnet vara med pappan och hans nya stjärna ändå...

    Jag har faktiskt hört/läst kvinnor med inseminationsbarn säga, att de medvetet ville ha det så, att de blev den enda vårdnadshavaren. Sedan kunde de med fördel träffa en man som fick bli den sociala pappan senare, men han hade inga rättigheter till/med barnet, utan kvinnan bestämde allt. Och tar det slut, så har den sociala pappan ingen umgängesrätt. 
  • Anonym (Mini)
    Anonym (XXX) skrev 2023-12-23 05:12:23 följande:
    Alltså, jag tycker att det är fel att skaffa barn ensam (typ med insemination, så att det inte finns någon annan vårdnadshavare än man själv), men när jag läser sådant här så kan jag nästan förstå dom som väljer det. För när man har barn med någon som visar sig vara fel person, så blir man livegen - och barnet också - i en massa år.

    ...och sedan kan det, precis som i ert fall, komma in en ny partner till pappan också, som ens barn måste bo med och umgås med... och man kan inte göra ett skit. Jo vårdnadstvist såklart, men det blir dyrt, infekterar relationerna ännu mer, och sedan får man nästan aldrig igenom ensam vårdnad ändå. Och umgängesrätten är helig, så då måste barnet vara med pappan och hans nya stjärna ändå...

    Jag har faktiskt hört/läst kvinnor med inseminationsbarn säga, att de medvetet ville ha det så, att de blev den enda vårdnadshavaren. Sedan kunde de med fördel träffa en man som fick bli den sociala pappan senare, men han hade inga rättigheter till/med barnet, utan kvinnan bestämde allt. Och tar det slut, så har den sociala pappan ingen umgängesrätt. 
    Detta. Just att den sociala pappan inte har rättigheter till barnet. För upptäcker man att pappan som verkade så bra i åratal faktiskt inte är det så finns det nästan bara att vänta ut åren till barnet är myndigt att göra.
  • Anonym (Mini)
    Gäst150727 skrev 2023-12-22 23:54:05 följande:

    Jag är "mamman", fast till ett annat minderårigt barn.

    Sitter själv med en j-a lapp jag ska skriva under:

    - De ska åka till Karibien.
    - De har bråkat konstant i 3 år...
    - De är inne på boende nr 4 eller 5 till våren, 
    - De är inne på bil nr 4 på 3 år.
    - De "skiljer sig" en gång i månaden och för en månad sedan slängde hon ut mitt X OCH mitt barn.

    Mer impulsiva och omogna människor får man leta efter!

    Saken är den att jag åker själv med barnen till USA (bor hos vänner) och det godkänner pappan PÅ NÅDER, så jag får göra detsamma:

    - Ingen alkohol
    - Ingen narkotika
    - Inga nattliga eskapader
    - Inga porrklubbar
    - Inga horor

    Mitt X är extremt omdömeslös men barnen skyddar honom till 100% och nu när han är omgift med en kvinna som gick tät ur en skilsmässa, så... 🤷?♀️ Men jag är inte avund- eller svartsjuk! 

    Jag kommer att låta dom (har ett myndigt barn också) åka men jag kommer att skrämma upp dom rejält - för de är on their own där. X och fru kommer att ha fullt upp med varandra...:

    - Hajar i havet..?
    - Farliga bussar/tåg/färjor
    - Rån och mord
    - Farlig mat/dryck
    - Biltrafik

    Så, mitt tips är - låt ditt barn åka men ställ krav och var ärligt mot barnet om alla faror. 🙏


    Fi fan. Pappan till mina barn är inte riktigt på din skala men det finns saker numera som gör att hade jag kunnat se in i framtiden så hade jag valt bort honom. Det där valet påverkar livet för all framtid fast i mindre omfattning när barnen är vuxna.

    Jag har gjort samma med mina barn, förberett dom att tänka och att lita till sig själva. Plus att jag är tillgänglig om det behövs och att det finns ett bra nätverk runt dom på min sida som har koll på dom.
  • Anonym (m..)
    Anonym (Pappa med tungt hjärta) skrev 2023-12-12 15:24:09 följande:
    Nekar mitt barn följa med till Thailand.

    Jag har en dotter på 12år tillsammans med exet. Det tog slut för snart 3år sedan.


    Vi har delad vårdnad och har exakt varannan veckas vårdnad. Nu är det så att jag har träffat ny kvinna (sen 2,5 år sedan) och hon har 3 st pojkar på heltid som är 13-17 år. Vi hade nu tänkt ge våra barn en resa utomlands till Thailand men nu säger mamman nej. Det enda hon svarar är att hon är orolig och det är för långt bort. Detta drabbar nu 4 st barn och den hon sårar mest det är min dotter. Jag vet ej hur jag ska göra, ska jag åka med mina 3 st bonusbarn och lämna min dotter hemma? Detta kommer bara skapa en känsla hos min dotter som bortvald och jag klara ej av det i mitt hjärta när jag ser henne bli ledsen. Det har kommit flera förklaringar men varje förklaring har vi förklarat för exet att det behöver hon ej vara nervös för. Skolan har givit sitt OK på denna resa och tycker det ger min dotter ett väldigt fint minne för livet. Har ringt en rådgivare inom kommunen och förklarat dilemmat och även denne tycket detta är mycket besynnerligt. Jag kan bara få detta till att exet j***as och vill ej vi ska åka och ha kul. Problemet är att hur ska man kunna åka någonstans och planera saker då ett ex gör på detta vis? Har någon någon erfarenhet av detta och hur man tar sig vidare för vi kommer aldrig kunna göra en utlandsresa pga att exet gör på detta vis. Detta drabbar min dotter hårt och även alla andra barnen som vill ha med min dotter. 


    Med henne som mamma kommer din dotter bli väldigt orolig själv och rädd för att göra saker på egen hand. Så otroligt självisk handling som bara skadar hennes barn. Visa henne detta svar på familjeliv - som förälder ska man uppmuntra sin barn till att utvecklas, inte hämma dem. Mamman måste lära sig att man kan inte kontrollera de man står nära och bör redan nu släppa taget för om ngåra år kommer dottern annars vilja resa ensam till Thailand mycket möjligt, och nu reser hon ju iaf med vuxna.
    Är rädd för att svartsjuka eller något annat fegt är med i detta beslut också?
  • Gäst150727
    Anonym (XXX) skrev 2023-12-23 05:12:23 följande:
    Alltså, jag tycker att det är fel att skaffa barn ensam (typ med insemination, så att det inte finns någon annan vårdnadshavare än man själv), men när jag läser sådant här så kan jag nästan förstå dom som väljer det. För när man har barn med någon som visar sig vara fel person, så blir man livegen - och barnet också - i en massa år.

    ...och sedan kan det, precis som i ert fall, komma in en ny partner till pappan också, som ens barn måste bo med och umgås med... och man kan inte göra ett skit. Jo vårdnadstvist såklart, men det blir dyrt, infekterar relationerna ännu mer, och sedan får man nästan aldrig igenom ensam vårdnad ändå. Och umgängesrätten är helig, så då måste barnet vara med pappan och hans nya stjärna ändå...

    Jag har faktiskt hört/läst kvinnor med inseminationsbarn säga, att de medvetet ville ha det så, att de blev den enda vårdnadshavaren. Sedan kunde de med fördel träffa en man som fick bli den sociala pappan senare, men han hade inga rättigheter till/med barnet, utan kvinnan bestämde allt. Och tar det slut, så har den sociala pappan ingen umgängesrätt. 
    Jag var inne på insemination men så träffade jag X och fick två barn på kort tid... Älskar mina barn och vill inget hellre än ha de i mitt liv men så länge X finns med i bilden, så får jag leva med det.

    Det mest otäcka är att han nonchalerar sjukdomar och skador. Han tar de inte till sjukhus och skulle aldrig uppmuntra till medicinering (antibiotika, t.ex.).

    Vill även tillägga:

    - X bråkar med ALLA så han har extrema bekymmer med relationer. Han och hans fru är väldigt ensamma, därför påverkas barnen av "offerkoftan".

    Dessutom ser jag nu att jag skrev att allt vi gått igenom hänt på tre år, vilket är fel. På drygt två (2!) år har de haft fem boenden. 😎
  • Gäst150727
    Gäst150727 skrev 2023-12-22 23:54:05 följande:

    Jag är "mamman", fast till ett annat minderårigt barn.

    ---

    Så, mitt tips är - låt ditt barn åka men ställ krav och var ärligt mot barnet om alla faror. 🙏


    Såg nu att jag svarat "mamman", som förmodligen inte läser här... 🤦?♀️

    TS: Jag tänker att mamman har RÄTT att neka. Punkt.

    Vad du däremot kan göra är inte att hota i ett brev utan ringa upp henne, boka ett möte och undersök hennes farhågor! Skrapar man på ytan betyder ilska/konflikt ofta oro och rädsla.

    Du skriver att hon vill jävlas; på vilka grunder? Kan det vara så att du ger henne skäl...? Finns många x-partners som vill skylta med "nya familjen" och jävlas på det sättet.

    Mamman kanske är rädd att dottern ska köpas, manipuleras och försvinna? Hon är det finaste mamman har - kan DU förstå hennes oro?
Svar på tråden Nekar mitt barn följa med till Thailand.