Nekar mitt barn följa med till Thailand.

Nu handlar det ju inte om umgängessabotage. Det finns ju inget tecken på "sabotage" alls här, bara för att mamman inte vill att dom åker till Thailand.

Och ditt meddelande var VÄLDIGT hotfullt. Personligen förstår jag inte varför man ens skulle vilja ha den typen av relation med sitt ex? Väldigt mycket "Gör som JAG vill, annars ska jag hitta sätt att göra det ändå, mot din vilja!". Känns som en rätt ohälsosam och tröttsam attityd, när man istället kan försöka jobba tillsammans för att hitta bra lösningar på problem. 

Troligtvis kommer det nog komma situationer där TS inte vill att barnet ska göra nåt, och då kommer han nog inte uppskatta att få hot från mamman om hur hon kommer göra det ändå, fastän hon är väl medveten om att han inte vill. Även om man har gått isär måste man ju ändå kunna samarbeta och visa varandra lite respekt. 

Eller så förstör bara pappan samarbetet med mamman. Vill en pappa verkligen skjuta sig själv i foten och ha den typen av relation med sitt ex? Att man ska kriga och slåss och försöka köra över den andre? Vägra visa respekt eller lyssna? Och att dessutom använda barnet som slagträ för att få igenom det man vill? 

Det är ju extremt dåligt av en förälder att sätta barnet i en sån sits du föreslår här, speciellt bara över en jäkla Thailandsresa. Herregud, hur kass förälder kan man vara om man tycker att det är såhär man ska gå till väga? Det kommer ju bara förstöra för barnet i det långa loppet.

Fast vi vet ju inte heller varför mamman ?är jobbig?. Som nån skrev kanske de faktiskt bara tänkt vara borta under pappaveckan och då är ju Thailand väldigt långt bort för bara en veckas resa.

Sen tycker jag att det är konstigt att TS ens frågar i trådstarten om han ska åka utan barnet. Självklart kan han ju inte det. De får hitta ett annat resmål dig alla kan åka. Pappan kan ju inte åka och sen skylla på mamman om dottern känner sig utanför.

Det är ju ändå helt och hållet upp till pappan om han väljer att åka på en ?familjesemester? utan dottern. Det är 100% hans eget beslut och att skylla på mamman i det fallet är ju faktiskt rätt svagt. Ingen tvingar ju pappan att åka om dottern inte kan.

Vem tvingar pappan att åka ändå?

Mamman har ju rätt att säga nej för det är så gemensam vårdnad. BÅDA vårdnadshavare måste godkänna utlandsresor. 

De kan ju lika gärna åka någon annanstans. Ingen tvingar pappan att åka till Thailand om dottern inte får åka. HAN väljer att utesluta henne om de ändå väljer att åka dit då de vet att hon inte kan följa med. DEN delen kan aldrig vara mammans fel. 

Eller så kan pappan bara berätta att de ska åka till Grekland, Italien, Irland eller vilket ställe de nu väljer istället, närmare Sverige. Finns ju ingen anledning att prata om en resa som inte är på tapeten längre.

Varför pratar du ens om att ljuga? Det är knappast ett svek att inte prata om resmål de funderade på att åka till? Är du seriös? Herregud.

Beslutet om var flickan får åka är ju ett beslut som föräldrarna måste kunna ta tillsammans. De ska inte behöva blanda in barnen i det beslutet. Det har ju ingenting att göra med svek eller att ljuga. Redogör du alla beslut du tar för dina barn och går igenom alla alternativ grundligt, annars tycker du att du ljuger för dem?

Fast vi vet ju ingenting om varken TS, mamman, dottern, flickvännen med söner eller resan för den delen. Mammans nej kanske fullt befogat och rimligt.

TS skriver ju att de har exakt varannan vecka. Har TS då enbart tänkt vara borta i en vecka? Till ett resmål dit det tar ca 10h att flyga till med direktflyg? Sitta länge på ett plan och så snart jet-laggen har släppt är det dags att åka hem igen. DET skulle jag säga är elakt att göra mot ett barn. 

Och som andra sagt bör ju pappan ha stämt av med mamman innan bokning. Det känns ju som bland det första man ser till att fixa när man ska resa och är separerad med gemensam vårdnad. Det är inte mammans fel om TS, eller dottern, blir sura över att resan bokas av. Den skulden är ju enbart TS egen i så fall.