Vi med hypokondri!
Finns det fler som jag?
Lever med daglig rädsla att få cancer eller att hjärtat ska sluta slå, har dagligen något fel. Mår såklart jättedåligt psykiskt och googlar sönder mig.
-
-
Svar på tråden Vi med hypokondri!
-
Mm. Jag ska starta en egen tråd i vilken jag kan agera ut i, så att ni får ha er lilla ventilationskanal i fred och kan hänge er åt det ni gör bäst.Anonym (M) skrev 2018-02-16 09:50:33 följande:Fan vad bitter du låter! Livet är fullt av prövningar för alla. Alla mår dåligt ibland så är livet. Ingen förälder är glad hela tiden och bara för man har ångest problematik betyder det inte att man är en dålig förälder. Vi alla gör vårt bästa av de förutsättningar vi fått här i livet och vi är alla individer, diagnos eller ej. Så om din mamma inte förstod hur mycket hennes problem skadade henne själv och sin omgivning betyder inte att våra liv ser likadana ut. Jag tycker det låter som att du skulle behöva prata med någon om din uppväxt så du kan släppa denna ilska som du agerar ut här.
"Ingen förälder är glad hela tiden", det är enormt stor skillnad på det och det jag pratar om. Att du inte fattar det säger en hel del om hur självupptagna den här typen av personer är.
Vad gäller förbittringen, tja den kommer era barn också att få uppleva. Och då har de ändå kommit bra undan. Det finns ju många som påtvingas sina föräldrar psykiska sjukdomar till den grad att de själva insjuknar. Det är värre. -
Du verkar ha missat att jag syftade till nyttan med att ventilera med andra. För mig bidrar det till att mota bort ångesten.Anonym (Saga) skrev 2018-02-16 09:33:33 följande:Ja, självklart har jag totalt fel. Det hjälper naturligtvis er alla att sitta och jämföra era symptom på dödliga sjukdomar och ni är alla väldigt hänsynsfulla mot er omgivning trots er ångest och skräck. Närvarande, glada och positiva föräldrar är ni också, och barnen märker ingenting utan växer upp under fina förhållanden, för så skickliga är just ni hypokondriker. Er hälsoångest tar knappt någon plats alls.
Så du har totalt fel i att det inte gör någon nytta.
Min hypokondri tar vansinnigt mycket plats när den dyker upp. Därför vill jag bli av med den så fort som det bara går. Det brukar ta några veckor, om jag får prata av mig.
Sedan är jag symptomfri långa perioder. Sedan jag fick verktyg att hantera problemen, varav "dra ut trollen i ljuset"-principen är ett av dem, kommer ångestattackerna allt mer sällan, och ofta kan jag mota dem i grind.
Att säga åt folk att de inte ska diskutera med andra, är alltså direkt kontraproduktivt. Sluta med det. -
Så nu är ni inte individer i alla fall då? Ni är alla lika och alla har samma fantastiska nytta av att ventilera med andra som du påstår dig ha. Ingen annan fastnar i ännu mer hypokondrisk ångest av att sitta på nätet med likasinnande och massera fram inbillade cancerknölar.Fru Ågren skrev 2018-02-16 09:58:01 följande:Du verkar ha missat att jag syftade till nyttan med att ventilera med andra. För mig bidrar det till att mota bort ångesten.
Så du har totalt fel i att det inte gör någon nytta.
Min hypokondri tar vansinnigt mycket plats när den dyker upp. Därför vill jag bli av med den så fort som det bara går. Det brukar ta några veckor, om jag får prata av mig.
Sedan är jag symptomfri långa perioder. Sedan jag fick verktyg att hantera problemen, varav "dra ut trollen i ljuset"-principen är ett av dem, kommer ångestattackerna allt mer sällan, och ofta kan jag mota dem i grind.
Att säga åt folk att de inte ska diskutera med andra, är alltså direkt kontraproduktivt. Sluta med det.
Ja, då har jag lärt mig något i dag också och klockan är bara tio. -
Ni som äter medicin mot er hälsoångest, vilken/vilka sorter äter ni? Jag förstår ju att det ofta handlar om "vanliga" antidepressiva kanske i kombination med t.ex. Atarax eller liknande men vilka kan rekommenderas?
-
Ja, starta en egen tråd för all del. Och nej, jag förstår kanske inte riktigt vad du pratar om då jag troligtvis inte är hypokondriker utan antagligen har gad/ocd. Oavsett påverkar all psykisk ohälsa negativt men jag har gått i terapi och lärt mig handskas med det. Det innebär dock inte att jag inte får dippar. Och under de stunderna är det väldigt skönt att prata med andra som upplever samma. Som ett konstaterande på det vi faktiskt går igenom och inte symptomen vi upplever som någon pratade om. Psykisk ohälsa är väldigt vanligt i dagens samhälle så det känns märkligt att du inte verkar inse det finns olika grader och att allas liv samt deras anhörigas liv inte är totalförpestat av negativitet.Anonym (Saga) skrev 2018-02-16 09:57:56 följande:
Mm. Jag ska starta en egen tråd i vilken jag kan agera ut i, så att ni får ha er lilla ventilationskanal i fred och kan hänge er åt det ni gör bäst.
"Ingen förälder är glad hela tiden", det är enormt stor skillnad på det och det jag pratar om. Att du inte fattar det säger en hel del om hur självupptagna den här typen av personer är.
Vad gäller förbittringen, tja den kommer era barn också att få uppleva. Och då har de ändå kommit bra undan. Det finns ju många som påtvingas sina föräldrar psykiska sjukdomar till den grad att de själva insjuknar. Det är värre.
-
Du sköljer över hela tråden med sympati för hur din egna förälder var och vi är ledsna att du kände dig försummad pga deras sjukdom som vanligtvis vare sig frivilligt eller inte tar mycket plats, hypokondri är ingenting frivilligt och man kämpar på olika sätt för att hantera och kontrollera sjukdomen, den här tråden kan vara ett av sätten så varför pissa ner på människor som tar ansvar och försöker hantera sjukdomen genom stödet tillsammans?Anonym (Saga) skrev 2018-02-16 09:57:56 följande:
Mm. Jag ska starta en egen tråd i vilken jag kan agera ut i, så att ni får ha er lilla ventilationskanal i fred och kan hänge er åt det ni gör bäst.
"Ingen förälder är glad hela tiden", det är enormt stor skillnad på det och det jag pratar om. Att du inte fattar det säger en hel del om hur självupptagna den här typen av personer är.
Vad gäller förbittringen, tja den kommer era barn också att få uppleva. Och då har de ändå kommit bra undan. Det finns ju många som påtvingas sina föräldrar psykiska sjukdomar till den grad att de själva insjuknar. Det är värre.
Sedan förstår jag att tråden blir kontraproduktiv om det bara blir en tävling vem som har mest symptom vem som är värst och att man ska jämföra symptom det föder bara sjukdomen desto mer, men detta är ju sjukdomen, det faller sig naturligt för en hypokondriker att prata om deras olika symptom och sjukdom, inte så rehabilitrande kanske, hade man verkligen velat göra något åt saken hade man klivit ut bekväma zonen och begränsat sig från att ens börja googla eller diskutera symptomen och snarare göra det obehagliga och se att man överlever.
Men detta är inte upp till dig eller mig att bestämma. -
Bra att du har lärt dig något. Om du inte har hälsoångest själv, är sannolikheten nämligen stor att jag vet mer om vad som kan hjälpa. Det blir lätt komiskt när du kommer och försöker tala om för oss vad som fungerar och inte.Anonym (Saga) skrev 2018-02-16 10:01:37 följande:Så nu är ni inte individer i alla fall då? Ni är alla lika och alla har samma fantastiska nytta av att ventilera med andra som du påstår dig ha. Ingen annan fastnar i ännu mer hypokondrisk ångest av att sitta på nätet med likasinnande och massera fram inbillade cancerknölar.
Ja, då har jag lärt mig något i dag också och klockan är bara tio.
Den behandling som funkar bäst mot hälsoångest är KBT. Som övning kan man t ex få i uppdrag att läsa om den sjukdom man är rädd för, för att exponera sig för rädslan, eller att beskriva vad man är räddast för, känna efter hur rädslan känns i kroppen, gradera den osv.
Jag har gjort detta digitalt, och jo, det fungerar. För mig och för många andra. Och det är precis samma saker jag gör på ett diskussionsforum. Så var vänlig att inte så självsäkert tala om för andra att de gör fel. Det vet du ingenting om. -
För min del är diskution med andra en guldgruva. Och jag anser inte att det förvärrat. Tror aldrig att en annan hypokondriker förvärrat för mig. Oftast tvärtom. De förstår till fullo den oro jag känner men kan ändå se på min situation med klara ögon och lugna mig. Aldrig har någon skrivit sök läkare det låter som cancer, tvärtom kommer de med andra tänkbara förklaringar som är ofarliga. Vilket ger mig en annan syn!
Eftersom tråden heter ?vi med hypokondri? så kanske de utan detta bekymmer kan starta egna trådar. Och diskutera sina bekymmer där. -
Jag känner inte igen mig alls i din mamma. Så uppenbarligen är alla olika. Och det är visst skillnad på hypokondri och hälsoångest..Anonym (Saga) skrev 2018-02-15 10:56:45 följande:
Nej, det är ingen skillnad och nej hypokondriker hanterar inte sina problem så värst olika. Det finns de som undviker läkare och de som springer dit mest hela tiden, men ältandet och plågorna för omgivningen är desamma. Det är tron att barnen inget märker också.
Min mamma var och är inte jobbig, hon är psykiskt sjuk som alla med hälsoångest är och det är i väldigt många fall tortyr att växa upp med en sådan förälder. Frånvarande, tårögd, upptagen med att klämma, känna, titta, författande sin egen dödsruna, gråtande, kladdig och ska kramas för att de tror att de inte ska få uppleva ens uppväxt, ser en inte för att de just då har cancer i ytterligare någon kroppsdel och så vidare.
Min hälsoångest har kommit ur en jobbig tid av stress och vanlig ångest, som i sin tur kom från en jobbig tid i livet. Iom det så får man kroppsliga Symtom, helt naturligt, men har man noll kunskap och läkare inte berättat vad som sker så blir man rädd. Det är som att stiga in i en annan människas kropp.. Har man inte upplevt det så är det svårt att förstå.
Jag är inte orolig konstant över att jag har dödliga sjukdomar , däremot är jag bättre på att uppmärksamma vad som sker i kroppen. Jag är snarare mer orolig över att stressa ihjäl mig..
Hälsoångest kan därav vara ett resultat av annan typ av ångest, tex gad, medans hypokondri är en diagnos för sig själv.
Hur som helst så hjälper inte dina föraktande ord ett dugg. Jag känner snarare att du behöver gå i terapi för att bearbeta dina problem. Kan inte vara kul att vara barn till en förälder som är så bitter och full av oförståelse.. Tänk om ditt barn får ångest? -
Aha. Till mig har läkarna sagt att hälsoångest helt enkelt är det nya begreppet för hypokondri. Men det kanske inte är precis samma sak ändå.Anonym (Hjärtat) skrev 2018-02-17 09:17:16 följande:Jag känner inte igen mig alls i din mamma. Så uppenbarligen är alla olika. Och det är visst skillnad på hypokondri och hälsoångest..
Min hälsoångest har kommit ur en jobbig tid av stress och vanlig ångest, som i sin tur kom från en jobbig tid i livet. Iom det så får man kroppsliga Symtom, helt naturligt, men har man noll kunskap och läkare inte berättat vad som sker så blir man rädd. Det är som att stiga in i en annan människas kropp.. Har man inte upplevt det så är det svårt att förstå.
Jag är inte orolig konstant över att jag har dödliga sjukdomar , däremot är jag bättre på att uppmärksamma vad som sker i kroppen. Jag är snarare mer orolig över att stressa ihjäl mig..
Hälsoångest kan därav vara ett resultat av annan typ av ångest, tex gad, medans hypokondri är en diagnos för sig själv.
Hur som helst så hjälper inte dina föraktande ord ett dugg. Jag känner snarare att du behöver gå i terapi för att bearbeta dina problem. Kan inte vara kul att vara barn till en förälder som är så bitter och full av oförståelse.. Tänk om ditt barn får ångest?
Jag är i alla fall en sån som kan må hur bra som helst psykiskt i åratal. Men så blir jag extra sårbar, kanske på grund av stress eller något liknande. Och då kan den där akuta hypokondrin slå till på en sekund. Jag kanske läser en artikel om en sjukdom eller ser något inslag på TV, eller upptäcker något som är annorlunda i kroppen.
Och då går jag från lugn till halvt panikslagen på nolltid. Sedan sitter det i några veckor. Jag får anstränga mig till max för att fungera normalt. Men jag försöker, eftersom jag vet att jag mår bättre av att hålla ihop vardagen. Jag kan dock konstatera att jag har en hel del som släpar efter på jobbet nu, efter en väldigt suddig januari.
Jag är helt öppen med detta med mina tonåringar. Inte så att jag sitter och snyftar med dem över min kommande begravning, om nu någon trodde det. Men jag berättar att jag har en dålig period, en ångestperiod och att jag känner mig orolig och nedstämd, så att de ska veta. Att spela glad och mörka för dem, funkar naturligtvis inte. -
Jag har också trott att hypokondri och hälsoångest är samma sak, enligt min kurator var det nämligen så att man använder ordet hälsoångest numera istället för hypokondri. Jag vet inte.
-
I boken Tänk om jag är sjuk! så skriver dom..
Enkelt uttryckt är hypokondri en av flera diagnoser som man kan få om man har hälsoångest. Men det betyder inte att man måste ha diagnosen hypokondri för att ha hälsoångest.
Tycker det beskriver rätt bra. -
Som tex om man har haft en tumör, opererat bort den och blivit frisk, så är det jättevanligt att man kan få hälsoångest pga rädslan att den ska komma tillbaks. Det skulle inte jag kalla hypokondri.Anonym (Hjärtat) skrev 2018-02-17 12:28:27 följande:
I boken Tänk om jag är sjuk! så skriver dom..
Enkelt uttryckt är hypokondri en av flera diagnoser som man kan få om man har hälsoångest. Men det betyder inte att man måste ha diagnosen hypokondri för att ha hälsoångest.
Tycker det beskriver rätt bra.
Eller om man har GAD och oroar sig mycket så kroppen tar stryk så kanske man riktar om oron till kroppen istället och då kan få hälsoångest. Då är inte det hypokondri egentligen, utan fortfarande GAD i grunden som spökar.
Hypokondri är en fast diagnos (som visserligen inte gillas pga betydelsen) och hälsoångest är mer flytande liksom. Kan vara ett resultat av något annat. -
Ok, då drar jag kanske mer åt GAD, eftersom jag ibland snarare kan få katastroftankar (bilolyckor, krig mm) istället för sjukdomsskräcken. Men det brukar inte vara lika illa för min del.Anonym (Hjärtat) skrev 2018-02-17 12:34:35 följande:Som tex om man har haft en tumör, opererat bort den och blivit frisk, så är det jättevanligt att man kan få hälsoångest pga rädslan att den ska komma tillbaks. Det skulle inte jag kalla hypokondri.
Eller om man har GAD och oroar sig mycket så kroppen tar stryk så kanske man riktar om oron till kroppen istället och då kan få hälsoångest. Då är inte det hypokondri egentligen, utan fortfarande GAD i grunden som spökar.
Hypokondri är en fast diagnos (som visserligen inte gillas pga betydelsen) och hälsoångest är mer flytande liksom. Kan vara ett resultat av något annat.
Min läkare sa att jag har en ångestsjukdom och att den (oftast) tycks yttra sig som hypokondri. Någon annan kan få panikångest, ytterligare någon annan grav social fobi... Det kanske är ett sätt att se det.
Själv har jag blivit lugnare med åren. Jag mådde sämre i 20-årsåldern. Nu är jag över 40 och om jag lever bra, äter, sover, motionerar och inte stressar, så håller jag den där ångesten i schack. -
Ja samma här, jag har blivit diagnostiserad GAD, aldrig hypokondri. Så det började med katastroftankar osv. Men ja.. nu är jag här, efter en utmattning för 1 år senFru Ågren skrev 2018-02-17 15:37:20 följande:
Ok, då drar jag kanske mer åt GAD, eftersom jag ibland snarare kan få katastroftankar (bilolyckor, krig mm) istället för sjukdomsskräcken. Men det brukar inte vara lika illa för min del.
Min läkare sa att jag har en ångestsjukdom och att den (oftast) tycks yttra sig som hypokondri. Någon annan kan få panikångest, ytterligare någon annan grav social fobi... Det kanske är ett sätt att se det.
Själv har jag blivit lugnare med åren. Jag mådde sämre i 20-årsåldern. Nu är jag över 40 och om jag lever bra, äter, sover, motionerar och inte stressar, så håller jag den där ångesten i schack.
. Jag tror det är lättare att snöa in sig på hälsoångest eftersom man är med sin kropp hela tiden . Och är man stressad så märks det i kroppen pga spänningar och sämre sömn, så det blir en ond cirkel.
Jag är förgrymat trött på detta dock och vill få slut på Det! Vill få mitt liv tillbaka ! Grrr -
Ja, det är inte helt lämpligt att gå och känna efter hela tiden. Det är därför jag behöver fortsätta jobba som vanligt, även om jag tyvärr underpresterar på jobbet en sån här period. Men att gå sysslolös skulle förvärra allting. Distraktion är bra.Anonym (Hjärtat) skrev 2018-02-17 17:56:24 följande:Ja samma här, jag har blivit diagnostiserad GAD, aldrig hypokondri. Så det började med katastroftankar osv. Men ja.. nu är jag här, efter en utmattning för 1 år sen
. Jag tror det är lättare att snöa in sig på hälsoångest eftersom man är med sin kropp hela tiden . Och är man stressad så märks det i kroppen pga spänningar och sämre sömn, så det blir en ond cirkel.
Jag är förgrymat trött på detta dock och vill få slut på Det! Vill få mitt liv tillbaka ! Grrr
Och stress i sig skapar ju gärna diverse symptom i kroppen som är rena guldgruvan för oss hypokondriker! Det är nervryckningar, hjärtklappning, mag- och tarmproblem och huvudvärk i en enda salig röra. Allt kan förstås vara potentiellt livsfarligt...
-
Har läst lite här tydligen många som har hypokondri har haft det i 40 år från och till när man fastnar i något är det inte trevligt.sist nu hadde jag lite ont i hals o käke på vänster sida. Sen blev det en klump på höger sida när jag sväljer och lite ömt men inget känns utanpå halsen.men går bara och tänker på något i halsen typ cancer fast sen sover jag på nätterna. Mindre ont då