Inlägg från: Anonym (hälsoångest deluxe) |Visa alla inlägg
  • Anonym (hälsoångest deluxe)

    Vi med hypokondri!

    En till med hälsoångest här. Jag är inte lika rädd för cancer eller ALS (som verkar vara vanliga rädslor för hypokondriker) utan mer för sjukdomar/tillstånd som ger en plötslig död t.ex. en del hjärt -och kärlsjukdomar. Vågar inte ens googla och söker ogärna upp vården. Var dock på Vc för något år sedan och berättade om mina rädslor och blev väl lite lugnad men inte helt eftersom jag vet att ingen kan garantera att jag inte drabbas. I alla fall inte bara genom att ta blodtryck och blodprover.

    Detta är ett rent helvete ibland. Får jag ett symptom (och det får jag) som tyder på en snart annalkande död så är det det vidrigaste av det vidriga. Man blir så trött, det tar så mycket energi. 

    Hur var ni när ni var små? Jag hade en del tvång men inget allvarligt. En del oro och rädslor också och jag tror att detta har följt med mig in i vuxenlivet. Har fortfarande lite tvång men inget som begränsar mig men tror jag att jag snart ska dö blir det givetvis värre. 

    Det konstiga är att om jag är ute och springer brukar jag för det mesta aldrig känna några symptom -har dock gjort det en gång och då vågade jag inte springa på flera veckor sen.

    Detta är alltså en hypokondrikers verklighet och ni känner förmodligen igen den.

  • Anonym (hälsoångest deluxe)
    Anonym (Saga) skrev 2018-01-24 09:40:18 följande:

    Ta tag i era problem. Det är fruktansvärt att vara barn till en hypokondriker. 


    Jag döljer det för barnen. Skrämmer aldrig upp dem och är mycket noga med det. Det är heller inte deras hälsa jag främst oroar mig för utan min egen. De vet inget om detta. 

    Sen påverkas givetvis humöret när man i perioder går omkring och tror att man ska dö. Jag borde och ska söka hjälp. 
  • Anonym (hälsoångest deluxe)
    Anonym (Maria) skrev 2018-01-24 09:33:26 följande:

    Hur funkar ni kvinnor när det kommer till att undersöka brösten efter knölar? Gör ni det eller undviker ni det?

    Jag gör det vid varje mens MEN alltid en morgon på början av veckan för OM jag hittar en knöl vill jag kunna ringa vården direkt. Och inte gå en hel natt med oro eller ännu värre en lång helg.


    Jag gör det ibland. Har inte så svårt för det eftersom cancer inte är min största rädsla.
  • Anonym (hälsoångest deluxe)

    Jag är ju tyvärr uppväxt med två föräldrar som inte kunnat hålla sin oro för sig själva. Min pappa är den mest orolige och det kan vara för precis allt möjligt. Detta gör att jag är väldigt noga att inte gå och tjata och oroa mig öppet. Det är konstigt, vissa saker oroar jag mig inte för alls men denna hälsoångest med tillhörande dödsångest är inte rolig.

  • Anonym (hälsoångest deluxe)

    Ni som äter medicin mot er hälsoångest, vilken/vilka sorter äter ni? Jag förstår ju att det ofta handlar om "vanliga" antidepressiva kanske i kombination med t.ex. Atarax eller liknande men vilka kan rekommenderas?

Svar på tråden Vi med hypokondri!