Vi med hypokondri!
Kan tipsa om boken Tänk om jag är sjuk!
Kan tipsa om boken Tänk om jag är sjuk!
Själv är jag orolig för hjärtat.. Det har en massa konstiga saker för sig. Väntar på kallelse för att göra långtids -och arbets ekg. I höstas gjorde jag ultraljud som inte visade några konstigheter.
Själv är jag orolig för hjärtat.. Det har en massa konstiga saker för sig. Väntar på kallelse för att göra långtids -och arbets ekg. I höstas gjorde jag ultraljud som inte visade några konstigheter.
Väntar på att få komma till en kurator.
Oron förstör mitt liv. Fick halsont för några dagar sedan. Det blev bättre men då kom lite snuva, lite småhosta. Ingen feber. Men svullna lymfkörtlar och ont i nacke, hals och bröst muskulatur. Förkylning påstår logiken men mina hjärnspöken skriker cancer och att den sprider sig. Så här är mina dagar.
Tidigare har jag googlat sönder mig på cancer och har inte gjort det annat än skrämt mig själv. Började tom googla på engelska för mer svar. Och jag är förstörd psykiskt. Så jävla rädd att ha cancer då cancer är detsamma som död för mig. Jo, jag vet att en del överlever men inte jag.
Allt började när jag blev mamma. Helt plötsligt så blev döden skrämmande. Innan hade jag ingen rädsla. Logiskt såklart. Men inte alls trevligt. Förstör det liv hag har med oro och rädsla.
Google-förbud har jag infört många gånger. Och det går bra ett tag men sedan måste jag och vips har det gått timmar och dödsdiagnosen är ett faktum.
Väntar på tid till kuratorn!
Äh, det tror alla hypokondriker att de gör och att de lyckas med. Vilket förstås är så långt från sanningen som det bara går att komma.
Precis. Det är inte någon särskilt närvarande förälder som går och fingrar på en inbillad knuta och är gråtmild över vad som kommer att sägas på begravningen, såna föräldrar är mest bara skit.
Nej, det är ingen skillnad och nej hypokondriker hanterar inte sina problem så värst olika. Det finns de som undviker läkare och de som springer dit mest hela tiden, men ältandet och plågorna för omgivningen är desamma. Det är tron att barnen inget märker också.
Min mamma var och är inte jobbig, hon är psykiskt sjuk som alla med hälsoångest är och det är i väldigt många fall tortyr att växa upp med en sådan förälder. Frånvarande, tårögd, upptagen med att klämma, känna, titta, författande sin egen dödsruna, gråtande, kladdig och ska kramas för att de tror att de inte ska få uppleva ens uppväxt, ser en inte för att de just då har cancer i ytterligare någon kroppsdel och så vidare.
I boken Tänk om jag är sjuk! så skriver dom..
Enkelt uttryckt är hypokondri en av flera diagnoser som man kan få om man har hälsoångest. Men det betyder inte att man måste ha diagnosen hypokondri för att ha hälsoångest.
Tycker det beskriver rätt bra.
I boken Tänk om jag är sjuk! så skriver dom..
Enkelt uttryckt är hypokondri en av flera diagnoser som man kan få om man har hälsoångest. Men det betyder inte att man måste ha diagnosen hypokondri för att ha hälsoångest.
Tycker det beskriver rätt bra.
Ok, då drar jag kanske mer åt GAD, eftersom jag ibland snarare kan få katastroftankar (bilolyckor, krig mm) istället för sjukdomsskräcken. Men det brukar inte vara lika illa för min del.
Min läkare sa att jag har en ångestsjukdom och att den (oftast) tycks yttra sig som hypokondri. Någon annan kan få panikångest, ytterligare någon annan grav social fobi... Det kanske är ett sätt att se det.
Själv har jag blivit lugnare med åren. Jag mådde sämre i 20-årsåldern. Nu är jag över 40 och om jag lever bra, äter, sover, motionerar och inte stressar, så håller jag den där ångesten i schack.