Vi med hypokondri!
Ta tag i era problem. Det är fruktansvärt att vara barn till en hypokondriker.
Inlägg från: Anonym (Saga)
|
-
-
Äh, det tror alla hypokondriker att de gör och att de lyckas med. Vilket förstås är så långt från sanningen som det bara går att komma.Anonym (hälsoångest deluxe) skrev 2018-01-24 11:00:03 följande:Jag döljer det för barnen. Skrämmer aldrig upp dem och är mycket noga med det. Det är heller inte deras hälsa jag främst oroar mig för utan min egen. De vet inget om detta.
Sen påverkas givetvis humöret när man i perioder går omkring och tror att man ska dö. Jag borde och ska söka hjälp.
Precis. Det är inte någon särskilt närvarande förälder som går och fingrar på en inbillad knuta och är gråtmild över vad som kommer att sägas på begravningen, såna föräldrar är mest bara skit. -
Ni hjälper inte varandra ur hypokondrin genom att tala om era inbillade sjukdomar. Finns inget gott alls som kan komma ur att ett gäng hälsoångestdrabbade samlas och pratar med varandra. Det urartar alltid i en lång tråd om era "symptom".83M skrev 2018-02-15 10:27:43 följande:
Hej!
Här har ni en till hypokondriker. Är för tillfället nere i en rejäl svacka som gör att jag nästan inte kan leva ett normalt.
Fick halsont i januari men inte i samband med någon förkylning eller feber. Fick panik då jag trott ett tag att jag haft någon form av muncancer pga diverse symptom. Åkte till helgmottagning och en läkare tittade mig i halsen och sa att det såg "bra" ut och att jag hade svullna lymfkörtlar. Panikslagen frågade jag mer om lymfkörtlarna och läkaren sa att de borde försvinna om tre veckor.
Tänkte faktiskt inte mer på det. Så förra fredagen börja mitt helvete efter ha läst en tidningsartikel som gjorde att jag kände efter. Vad hittade jag, fortfarande en svullen lymfkörtel på vänster sida under hakan. Tror det är en lympkörtlen. Sen i helgens åkte hela familjen på magsjuka.
Så i en hel vecka har jag varit helt borta och inne i min sjukdom. Mår så himla dåligt och misstänker att jag fått fler symptom för lymfkörtelcancer. Ringde min vårdcentral och de vill inte ta emot då det är mycket sjukdom nu och det är vanligt med svullna körtlar. Samt säger hon att hon ser från en tidigare notis att jag generellt är orolig för diverse sjukdomar. Så tror inte hon tog mig på allvar.
Nu misstänker jag även att den har svullnat upp en till liten på halsen.
Har nog alltid varit lite av en hypokondriker men efter jag fick min son så blev jag extrem hypokondriker. Sedan 1,5 år kämpar jag med detta! Nu orkar jag verkligen inte mer. Inget har hjälpt hittills.Hoppas verkligen att få kontakt med någon likasinnad där vi kan hjälpa varandra ur detta!
-
Nej, det är ingen skillnad och nej hypokondriker hanterar inte sina problem så värst olika. Det finns de som undviker läkare och de som springer dit mest hela tiden, men ältandet och plågorna för omgivningen är desamma. Det är tron att barnen inget märker också.Anonym (Hjärtat) skrev 2018-01-24 17:52:00 följande:Du hittar till alla dessa trådar Va? Vi förstår, din mamma var jobbig, tråkigt. Men vet du Vad? Alla är olika...Och det är skillnad på hypokondri och hälsoångest. Att tro att alla är likadana är helt orimligt.. Alla hanterar sina problem olika!
Min mamma var och är inte jobbig, hon är psykiskt sjuk som alla med hälsoångest är och det är i väldigt många fall tortyr att växa upp med en sådan förälder. Frånvarande, tårögd, upptagen med att klämma, känna, titta, författande sin egen dödsruna, gråtande, kladdig och ska kramas för att de tror att de inte ska få uppleva ens uppväxt, ser en inte för att de just då har cancer i ytterligare någon kroppsdel och så vidare. -
Ja, självklart har jag totalt fel. Det hjälper naturligtvis er alla att sitta och jämföra era symptom på dödliga sjukdomar och ni är alla väldigt hänsynsfulla mot er omgivning trots er ångest och skräck. Närvarande, glada och positiva föräldrar är ni också, och barnen märker ingenting utan växer upp under fina förhållanden, för så skickliga är just ni hypokondriker. Er hälsoångest tar knappt någon plats alls.Fru Ågren skrev 2018-02-15 17:36:51 följande:Du har totalt fel. Själv har jag i princip fått kontroll över min hypokondri genom att prata på nätet med andra.
Jag hade en ångestattack efter nyår. Att skriva här bidrog till att ta mig ur det. Nu är det helt borta. Jag mår precis som alla andra igen.
Innan dess var det nästan sex år sedan jag hade ångest över hälsan. Den gången pratade jag mig också ur det med främlingar.
För mig har det alltid skapat distans till mina egna upplevda symptom att läsa om andras. Då har jag fått lite perspektiv, och kommit utanför min egen ångestbubbla. Sluta tala om för oss vad som hjälper. Det har du ingen aning om.
Vad som däremot alltid - utan undantag - gör allting värre, är att googla sina upplevda symptom. Det är oändligt mycket bättre att googla ångest, och läsa om det. -
Mm. Jag ska starta en egen tråd i vilken jag kan agera ut i, så att ni får ha er lilla ventilationskanal i fred och kan hänge er åt det ni gör bäst.Anonym (M) skrev 2018-02-16 09:50:33 följande:Fan vad bitter du låter! Livet är fullt av prövningar för alla. Alla mår dåligt ibland så är livet. Ingen förälder är glad hela tiden och bara för man har ångest problematik betyder det inte att man är en dålig förälder. Vi alla gör vårt bästa av de förutsättningar vi fått här i livet och vi är alla individer, diagnos eller ej. Så om din mamma inte förstod hur mycket hennes problem skadade henne själv och sin omgivning betyder inte att våra liv ser likadana ut. Jag tycker det låter som att du skulle behöva prata med någon om din uppväxt så du kan släppa denna ilska som du agerar ut här.
"Ingen förälder är glad hela tiden", det är enormt stor skillnad på det och det jag pratar om. Att du inte fattar det säger en hel del om hur självupptagna den här typen av personer är.
Vad gäller förbittringen, tja den kommer era barn också att få uppleva. Och då har de ändå kommit bra undan. Det finns ju många som påtvingas sina föräldrar psykiska sjukdomar till den grad att de själva insjuknar. Det är värre. -
Så nu är ni inte individer i alla fall då? Ni är alla lika och alla har samma fantastiska nytta av att ventilera med andra som du påstår dig ha. Ingen annan fastnar i ännu mer hypokondrisk ångest av att sitta på nätet med likasinnande och massera fram inbillade cancerknölar.Fru Ågren skrev 2018-02-16 09:58:01 följande:Du verkar ha missat att jag syftade till nyttan med att ventilera med andra. För mig bidrar det till att mota bort ångesten.
Så du har totalt fel i att det inte gör någon nytta.
Min hypokondri tar vansinnigt mycket plats när den dyker upp. Därför vill jag bli av med den så fort som det bara går. Det brukar ta några veckor, om jag får prata av mig.
Sedan är jag symptomfri långa perioder. Sedan jag fick verktyg att hantera problemen, varav "dra ut trollen i ljuset"-principen är ett av dem, kommer ångestattackerna allt mer sällan, och ofta kan jag mota dem i grind.
Att säga åt folk att de inte ska diskutera med andra, är alltså direkt kontraproduktivt. Sluta med det.
Ja, då har jag lärt mig något i dag också och klockan är bara tio.