Inlägg från: Anonym (Maria) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Maria)

    Vi med hypokondri!

    Finns det fler som jag?

    Lever med daglig rädsla att få cancer eller att hjärtat ska sluta slå, har dagligen något fel. Mår såklart jättedåligt psykiskt och googlar sönder mig.

  • Svar på tråden Vi med hypokondri!
  • Anonym (Maria)

    Just nu har jag cancer någonstans kring halsen. Ont till och från, smärtan vandrar runt. Ont i käkarna, tandvärk som kommer och går, klump i halsen, svullnad i halsen och det mest avförande - jag har svullna lymfkörtlar på halsen och de sitter längre ned på halsen.

    Hade en period i våras, men var till en bra halsläkare som kollade med kamera genom näsan, allt såg normalt ut. Mådde lite bättre i perioder efter det. Men nu nästan ett år senare är det lika uppenbart igen, för varför skulle annars lymfkörtlarna svälla upp och kännas och synas?

  • Anonym (Maria)
    Anonym (Om det hjälper) skrev 2018-01-19 06:52:04 följande:

    Cancer med spridning till körtlar ger hårda, oömma körtlar som inte går att flytta mot underlaget vid tryck. Lymfkörtlarna på halsen svullnar gärna vid minsta lilla virus och kan kvarstå lätt svullna rätt länge efter. Sådana körtlar är mjuka och känns lite elastiska vid tryck, går att flytta lite mot underlaget. De vanligaste cancertyperna som sätter sig primärt i mun och svalg ger ganska typiska besvär: sår som inte läker, tydlig objektiv svårighet att svälja t ex.

    Sen vet du säkert ovanstående redan, men fakta hjälper ju inte vidare värst vid hypokondri (om du inte är en väldigt resonerande, logisk person). För mig personligen spelar medicinsk kunskap ingen större roll när det kommer till hypokondrin, förutom en oändligt djup brunn av hemska åkommor att ösa ur..


    Tack för lugnande och beskrivande ord, men jag är tyvärr en oresonabel och ologisk person. Haha. Går jag till läkaren så går jag oftast därifrån med samma oro, nästan värre, säker på att de missat det mest uppenbara. Usch. Vilket liv man lever.
  • Anonym (Maria)

    Och nu har jag hittat en knöl på nyckelbenet. Logisk förklaring: en del av skelettet och helt normalt. Min förklaring: cancer.

    Vad less man blir

    Igår kväll när jag skulle lägga mig hade jag superblåa blodådror längs armarna. På ovansidan av handen och längs med armen upp. Det var verkligen superblåa och tydliga. PANIK!! Googlade såklart och fann att värme gjorde detta. Phu!! Satt under en filt med vetekudde, och kändes mig varm

  • Anonym (Maria)

    Väntar på att få komma till en kurator.

    Oron förstör mitt liv. Fick halsont för några dagar sedan. Det blev bättre men då kom lite snuva, lite småhosta. Ingen feber. Men svullna lymfkörtlar och ont i nacke, hals och bröst muskulatur. Förkylning påstår logiken men mina hjärnspöken skriker cancer och att den sprider sig. Så här är mina dagar.

    Tidigare har jag googlat sönder mig på cancer och har inte gjort det annat än skrämt mig själv. Började tom googla på engelska för mer svar. Och jag är förstörd psykiskt. Så jävla rädd att ha cancer då cancer är detsamma som död för mig. Jo, jag vet att en del överlever men inte jag.

    Allt började när jag blev mamma. Helt plötsligt så blev döden skrämmande. Innan hade jag ingen rädsla. Logiskt såklart. Men inte alls trevligt. Förstör det liv hag har med oro och rädsla.

  • Anonym (Maria)
    Anonym (Hjärtat) skrev 2018-01-21 11:27:09 följande:

    För mig började det också när jag fick barn. Oro över allt som sedan blev hälsoångest.

    Men Du, du måste sluta googla. Google är inte din vän, där är cancer svar på varenda liten grej som finns. Jag gjorde också det förut. Hela tiden. Försök att ge det en vecka utan att googla. Och har du nåt symtom, ge det 5 dagar och se om det är kvar innan du börjar oroa dig. Svårt? Japp, men försök iaf

    Sen kan jag tipsa om boken Tänk om jag är sjuk!


    Google-förbud har jag infört många gånger. Och det går bra ett tag men sedan måste jag och vips har det gått timmar och dödsdiagnosen är ett faktum.

    Väntar på tid till kuratorn!
  • Anonym (Maria)
    Anonym (hälsoångest deluxe) skrev 2018-01-23 08:28:45 följande:

    En till med hälsoångest här. Jag är inte lika rädd för cancer eller ALS (som verkar vara vanliga rädslor för hypokondriker) utan mer för sjukdomar/tillstånd som ger en plötslig död t.ex. en del hjärt -och kärlsjukdomar. Vågar inte ens googla och söker ogärna upp vården. Var dock på Vc för något år sedan och berättade om mina rädslor och blev väl lite lugnad men inte helt eftersom jag vet att ingen kan garantera att jag inte drabbas. I alla fall inte bara genom att ta blodtryck och blodprover.

    Detta är ett rent helvete ibland. Får jag ett symptom (och det får jag) som tyder på en snart annalkande död så är det det vidrigaste av det vidriga. Man blir så trött, det tar så mycket energi. 

    Hur var ni när ni var små? Jag hade en del tvång men inget allvarligt. En del oro och rädslor också och jag tror att detta har följt med mig in i vuxenlivet. Har fortfarande lite tvång men inget som begränsar mig men tror jag att jag snart ska dö blir det givetvis värre. 

    Det konstiga är att om jag är ute och springer brukar jag för det mesta aldrig känna några symptom -har dock gjort det en gång och då vågade jag inte springa på flera veckor sen.

    Detta är alltså en hypokondrikers verklighet och ni känner förmodligen igen den.


    Jag har inga minnen av något liknande kring barndomen. För mig bröt allt ut när jag fick barn.

    Jag fick extrema bröstsmärtor när jag var ute och gick inte ut på länge efter det. Livrädd att det skulle hända igen. Rädslan sätter stopp för mycket.

    Jag har stark rädsla av att få cancer, men även att något är fel på hjärtat och kroppspulsådern. Otäckt som sjutton det där man läser om. Folk som plötsligt dör och är dessutom vältränade.
  • Anonym (Maria)

    Hur funkar ni kvinnor när det kommer till att undersöka brösten efter knölar? Gör ni det eller undviker ni det?

    Jag gör det vid varje mens MEN alltid en morgon på början av veckan för OM jag hittar en knöl vill jag kunna ringa vården direkt. Och inte gå en hel natt med oro eller ännu värre en lång helg.

  • Anonym (Maria)
    Anonym (Saga) skrev 2018-01-24 09:40:18 följande:

    Ta tag i era problem. Det är fruktansvärt att vara barn till en hypokondriker. 


    Har visserligen sökt hjälp. Men döljer det bra för barnen MEN självklart växer de upp med en mamma som kunde varit gladare. Så på det sättet påverkas de. Men har sökt hjälp. Om det hjälper återstår att se.
  • Anonym (Maria)

    Flera veckor med halsont nu. Och mannen påpekar att jag snarkar enormt på nätterna nu. Vilket jag inte gjort tidigare. Svullen på ena sidan halsen och har flera små knölar (lymfkörtlar?) på halsen. Så rädd att allt detta beror på cancer.

  • Anonym (Maria)
    Hanss skrev 2018-02-04 00:54:18 följande:

    Jag har oxå haft dom symptomen, svullnaden vid lymfkörtlarna var pga nattliga spänningar som gjorde så att tungan svullnade. Tungan är mycket större än vad jag trodde.

    Har haft alla möjliga symptom och ångest över alla sjukdomar som finns, idag var jag med en vän och spelade biljard. Det var första sociala aktiviteten jag gjort sen julhelgen och det slutade med enorma svettningar och diarré. Detta är nog första gången jag hamnat i en depression tidigare så har ångest och hypokondri utlösts av stress.

    Är det fler än jag som letar efter olika sett att fly, 50% av min vakna tid går åt till att försöka komma på en ekonomisk hållbarhet så jag kan flytta från sambo och två barn. Resten av tiden så är det hypokondri.


    Hur blev du av med svullnaden av tungan?

    Hade du bara symtom från ena sidan?

    Några instinkter att fly har jag inte. Tvärtom. Livrädd att tvingas lämna man och barn.
  • Anonym (Maria)

    För min del är diskution med andra en guldgruva. Och jag anser inte att det förvärrat. Tror aldrig att en annan hypokondriker förvärrat för mig. Oftast tvärtom. De förstår till fullo den oro jag känner men kan ändå se på min situation med klara ögon och lugna mig. Aldrig har någon skrivit sök läkare det låter som cancer, tvärtom kommer de med andra tänkbara förklaringar som är ofarliga. Vilket ger mig en annan syn!

    Eftersom tråden heter ?vi med hypokondri? så kanske de utan detta bekymmer kan starta egna trådar. Och diskutera sina bekymmer där.

  • Anonym (Maria)

    Jag har också trott att hypokondri och hälsoångest är samma sak, enligt min kurator var det nämligen så att man använder ordet hälsoångest numera istället för hypokondri. Jag vet inte.

Svar på tråden Vi med hypokondri!