Vi med hypokondri!

Vet inte om jag har hypokondri direkt men gad och ocd i bagaget. Har sen en anhörig plötsligt dog i cancer varit extra orolig över kroppsliga symptom. Senaste är rädsla för mask i magen. Min dotter har haft springmask flera gånger senaste åren och det har väl satt igång någon slags fobi. Hittade något maskliknande i avföringen i helgen men tror det var något magen inte smält. Ändå kan jag inte släppa det och får dagligen bilder i huvudet och tycker jag känner mig tjock i halsen(läst vissa kräks upp mask som har spolmask men är troligtvis ångesten som sätter sig där). Hjälper inte att min dotter fått springmask igen. Försökt få henne att sluta bita på naglarna då det troligtvis är därför hon får det då och då men inte ens stopp och väx hjälpte. Hua!

Anonym (M)

Äldre 16 Feb 09:50

#40

Anonym (Saga) skrev 2018-02-16 09:33:33 följande:

Ja, självklart har jag totalt fel. Det hjälper naturligtvis er alla att sitta och jämföra era symptom på dödliga sjukdomar och ni är alla väldigt hänsynsfulla mot er omgivning trots er ångest och skräck. Närvarande, glada och positiva föräldrar är ni också, och barnen märker ingenting utan växer upp under fina förhållanden, för så skickliga är just ni hypokondriker. Er hälsoångest tar knappt någon plats alls.

Fan vad bitter du låter! Livet är fullt av prövningar för alla. Alla mår dåligt ibland så är livet. Ingen förälder är glad hela tiden och bara för man har ångest problematik betyder det inte att man är en dålig förälder. Vi alla gör vårt bästa av de förutsättningar vi fått här i livet och vi är alla individer, diagnos eller ej. Så om din mamma inte förstod hur mycket hennes problem skadade henne själv och sin omgivning betyder inte att våra liv ser likadana ut. Jag tycker det låter som att du skulle behöva prata med någon om din uppväxt så du kan släppa denna ilska som du agerar ut här.

Anonym (M)

Äldre 16 Feb 10:06

#45

Anonym (Saga) skrev 2018-02-16 09:57:56 följande:

Mm. Jag ska starta en egen tråd i vilken jag kan agera ut i, så att ni får ha er lilla ventilationskanal i fred och kan hänge er åt det ni gör bäst.

"Ingen förälder är glad hela tiden", det är enormt stor skillnad på det och det jag pratar om. Att du inte fattar det säger en hel del om hur självupptagna den här typen av personer är.

Vad gäller förbittringen, tja den kommer era barn också att få uppleva. Och då har de ändå kommit bra undan. Det finns ju många som påtvingas sina föräldrar psykiska sjukdomar till den grad att de själva insjuknar. Det är värre.

Ja, starta en egen tråd för all del. Och nej, jag förstår kanske inte riktigt vad du pratar om då jag troligtvis inte är hypokondriker utan antagligen har gad/ocd. Oavsett påverkar all psykisk ohälsa negativt men jag har gått i terapi och lärt mig handskas med det. Det innebär dock inte att jag inte får dippar. Och under de stunderna är det väldigt skönt att prata med andra som upplever samma. Som ett konstaterande på det vi faktiskt går igenom och inte symptomen vi upplever som någon pratade om. Psykisk ohälsa är väldigt vanligt i dagens samhälle så det känns märkligt att du inte verkar inse det finns olika grader och att allas liv samt deras anhörigas liv inte är totalförpestat av negativitet.

Vi med hypokondri!

INNEHÅLL