Anonym (Anne)

Äldre 4 Jan 21:08

87 svar

Min sambo testamenterar till fördel för bonusdotter...

Jag kan nog låta aningen bitter... Men, behöver ventilera och få höra opartiska åsikter.

Min sambo har en dotter sedan tidigare. Hon bor med sin mamma i annan stad och de ses ganska sällan. På grund av att han bor med mig och våra gemensamma barn tvärs över landet så ses ju givetvis inte de ofta. Därför har hans dåliga samvete fått honom att testamentera till fördel för dottern. Vi har träffat en familjevän i veckan som är jurist och skulle hjälpa oss så att jag skulle kunna bo kvar i orubbat bo. Istället väljer min man sambo att vårt gemensamma barn ska få hälften av arvslotten, alltså laglotten och hans förstfödda dotter ska få 75%.

Det här känns inte rätt någonstans och jag har inte nämnt det till honom men känner inombords att jag kokar. Inte bara att han inte ger mig någon, som är hans livspartner, utan också för att vårt barn inte ens får hälften. Dessutom är det ju henne han HAR en relation med och jag undrar hur sjutton han tänker här? Det här var inte alls det vi kom överens om. Jag skulle få hälften och vårt barn skulle få så stor del som möjligt så vi kunnat bo kvar i huset. Hans dotter hade ju inte gått arvslös för guds skull.

Sitter nu här och ser över mejlet från vår jurist och känner att jag absolut inte längre är sugen på att testamentera något till min sambo. Såklart. Jag får ju inget av honom.
Usch, allt känns skit.

Anonym (nn)

Äldre 6 Jan 05:54

#71

Tomelilla15 skrev 2018-01-05 22:14:50 följande:

Ts, är det inte aktuellt med giftermål? Om inte, varför?

Jag menar att det vore det enklaste i hanteringen rent juridiskt av pengarna och hur de fördelas. Det skulle ju lösa arvsfrågan så att första dottern får ut ett arv vid hans död och du kan bo kvar i huset med ert gemensamma barn.

Särkullbarnet har som skrivits ovan ändå rätt att få ut sitt arv.
Däremot, om TS idag saknar större egna tillgångar utan de ägs av sambon, skulle ett äktenskap - utan äktenskapsförord - göra hennes giftorättsgods större och därmed minska arvslotten som ska betalas ut till barnen.

Märk väl att detsamma gäller om de skulle dela på sig. Om vi spekulerar i att TS saknar större tillgångar idag, kanske rentav inte äger någon del i bostaden eller har någon samborätt till den, så skulle hon sitta på bar backe även vid ev separation.

Å andra sidan kanske en man som medvetet väljer att inte testamentera något till sin sambo skulle vilja ha enskild egendom om han gifte sig också.

Anonym (Elle)

Äldre 6 Jan 10:17

#72

EnAnonumius skrev 2018-01-06 02:29:47 följande:

Jasså stod det detta i mormor och morfars testamente. Hur vet du det. Har du haft tillgång till det testamente så du vet med 100% säkerhet att det står så?

Sitt inte och hitta på formuleringar om vad som står i testamente som du aldrig har läst eller haft tillgång till.

Varför inte ge dig? Du hackar på om oväsentligheter istället för att medge att du gav TS ett felaktigt råd.

Om TS sambos testamente är rätt formulerat och bevittnat har det gemensamma barnet inget för att överklaga trots att du påstår det. Sambon har rätt att testamentera sin kvarlåtenskap som han vill efter att hans bröstarvingar fått ut sin laglott. Och på samma sätt, om dina morföräldrars testamente var rätt formulerat och bevittnat så var det inte för att godkänna att de testamenterade en del av det du skulle fått av arvslotten till din son som du fick skriva under. Enda orsaken till att du skulle behöva godkänna fast du fått ut din laglott vore om deras testamente inte var giltigt.

Anonym (Levia)

Äldre 6 Jan 14:41

#73

Detta gjorde min vänninas exman. Hennes exman lämnade henne för en yngre kvinna på sin arbetsplats. Hans dåliga samvete gjorde att han testamenterade 50% till sin exfru/min väninna och 25% till hans barn med exfrun, 25% till gemensamma barnet med sin älskarinna/nya sambo. Snacka om att det blev kaos när detta kom fram när han avled i bilolycka. Hans sambo blev galen och försökte klandra det. Därför är jag till 100% säker på att TS sambos testamente kommer följas därför min vännina fick sina 50% och allt följdes enligt testamentet.

Anonym (Levia)

Äldre 6 Jan 14:41

#74

Sedan får jag medge att det var riktigt trevligt att se hans nya sambo bli utkickad ur hemmet när min vännina kunde plocka ur pengarna.

Anonym (Xxx)

Äldre 6 Jan 18:44

#75

Anonym (Anne) skrev 2018-01-04 21:46:53 följande:

Det är klart jag kan. Vi båda hade ju som ambition att få gjort testamente, jag likaså. Men givetvis vet vi ju att risker finns, just därför vi tänkte skriva testamente. Men nu inser jag att det till och med hade varit bättre UTAN ett. Han är 61 och jag är 39 så det är en viss ålderskillnad på oss.

Dags att skilja sig utan att du förbinder dig att ta hand om en gammal gubbe i framtiden.

61 är inget ålder idag om man håller sig i trim, men gör man inte det kan det gå utförs ganska snabbt. När du är 61 - han 82?

Vet et sambopar där de sitter ihop ekonomiskt, hon gör det- och han vill dö enligt henne (missbrukar och röker trots cancer, ut och in på sjukhus, kissar/bajsar på sig mitt i natten, har hemtjänst etc etc - 20års åldersskillnad här) Hon går på knäna, är olycklig men kan inte göra slut...

Gör inget, ta inga beslut så länge du är chokad.

Utan sov på saken så länge du kan tänka genom ordentligt och agera vettigt.

Tomelilla15

Äldre 6 Jan 21:45

#76

Phalaenopsis skrev 2018-01-06 00:19:47 följande:

Tyvärr hjälper det inte. Särkullbarn behöver inte vänta på att pappans fru ska dö. Möjligen hindrar det deras gemensamma dotter att kräva ut pappans arv på stört.

Det finns idag inget sätt att garantera att alla barn (även särkull) måste vänta tills båda makarna dött och att de sedan får ut lika stora lotter som sina halvsyskon från sina föräldrar. Det finns lite olika sätt att komma runt att lagen ägnar sig åt positiv särbehandling för särkullbarn (möjligen för att utomäktenskapliga barn var negativt särbehandlade tidigare), men alla har sina stora brister.

Men jag försöker inte föreslå ett scenario där särkullbarnet Inte får arv. Jag menar att ts nog är med på att mannens första barn ska ha ett arv, bara inte så stor del som han senast förklarade att han ville ge. Det verkar också viktigt för ts att kunna bo kvar i den gemensamma bostaden med sitt barn och ett giftermål skulle väl lösa allt detta? Särskullbarnet ärver en mindre del från pappan när han dör, frun får resten och kan betala boende för sig och sitt barn.

Phalaenopsis

Äldre 7 Jan 02:30

#77

Tomelilla15 skrev 2018-01-06 21:45:58 följande:

Men jag försöker inte föreslå ett scenario där särkullbarnet Inte får arv. Jag menar att ts nog är med på att mannens första barn ska ha ett arv, bara inte så stor del som han senast förklarade att han ville ge. Det verkar också viktigt för ts att kunna bo kvar i den gemensamma bostaden med sitt barn och ett giftermål skulle väl lösa allt detta? Särkullbarnet ärver en mindre del från pappan när han dör, frun får resten och kan betala boende för sig och sitt barn.

Om mannen har väsentligt mycket mer pengar än frun så kan giftermål hjälpa lite, eftersom 50 % av del gemensamma tillgångarna då "redan är hennes". Men i övrigt gör det varken till eller från. Med eller utan giftermål ärver hans dotter 50 % av sin pappas tillgångar så länge det inte finns ett testamente. Nu ligger det på 75%. Man kan minska det till 25% och då skulle frun behöva lösa ut huset med "bara" 12,5 % av de gemensamma tillgångarna - om det finns så mycket reda pengar. Men då får ju hans dotter ett mindre arv än sitt halvsyskon vilket ju inte är så lyckat heller.
Är man gift så har det också nackdelar: Om frun sparar för att kunna lösa ut hans dotter så ska hon lösa ut en viss procent av sina sparpengar också eftersom de ingår i det gemensamma boet. Som sambo kan hon spara ifred.

För de som talar livförsäkringar med "änkan"/sambon som förmånstagare: Det funkar upp till 65, sedan brukar de upphöra. Men det är inte så kul att bli utkastad ur sitt hus som 70-åring heller.

Det här med att särkullbarn ska ha ut sitt arv direkt är sannerligen en soppa!

Plupp73

Äldre 7 Jan 05:28

#78

Phalaenopsis skrev 2018-01-07 02:30:05 följande:

Om mannen har väsentligt mycket mer pengar än frun så kan giftermål hjälpa lite, eftersom 50 % av del gemensamma tillgångarna då "redan är hennes". Men i övrigt gör det varken till eller från. Med eller utan giftermål ärver hans dotter 50 % av sin pappas tillgångar så länge det inte finns ett testamente. Nu ligger det på 75%. Man kan minska det till 25% och då skulle frun behöva lösa ut huset med "bara" 12,5 % av de gemensamma tillgångarna - om det finns så mycket reda pengar. Men då får ju hans dotter ett mindre arv än sitt halvsyskon vilket ju inte är så lyckat heller.
Är man gift så har det också nackdelar: Om frun sparar för att kunna lösa ut hans dotter så ska hon lösa ut en viss procent av sina sparpengar också eftersom de ingår i det gemensamma boet. Som sambo kan hon spara ifred.

För de som talar livförsäkringar med "änkan"/sambon som förmånstagare: Det funkar upp till 65, sedan brukar de upphöra. Men det är inte så kul att bli utkastad ur sitt hus som 70-åring heller.

Det här med att särkullbarn ska ha ut sitt arv direkt är sannerligen en soppa!

Förvisso en soppa, men gör ju att änkan inte under sitt "sitta i orubbat bo" kan göra av med alla tillgångar under sin återstående levnad, på bekostnad av bröstarvingarna.
I det här fallet var ju TS egen beräkning att särkullbarnet skulle få endast sin laglott, medan hon själv och hennes dotter skulle få 50+25%. Mannen ansåg att det var hans två bröstarvingar som skulle komma i första rummet.....men gav sin "övergivna" dotter merparten i en form av botgörelse.

Phalaenopsis

Äldre 8 Jan 18:16

#79

Plupp73 skrev 2018-01-07 05:28:51 följande:

Förvisso en soppa, men gör ju att änkan inte under sitt "sitta i orubbat bo" kan göra av med alla tillgångar under sin återstående levnad, på bekostnad av bröstarvingarna.
I det här fallet var ju TS egen beräkning att särkullbarnet skulle få endast sin laglott, medan hon själv och hennes dotter skulle få 50+25%. Mannen ansåg att det var hans två bröstarvingar som skulle komma i första rummet.....men gav sin "övergivna" dotter merparten i en form av botgörelse.

Det är ingen rättighet att få en massa pengar av sina föräldrar. Våra arvslagar kommer ursprungligen från tiden då man fick marken av sina föräldrar och gav den vidare till sina barn. På den tiden skulle man naturligtvis inte neka sina barn det man själv fått i arv. Nu för tiden tjänar vi själva ihop till våra pengar och det blir bara konstigt att staten bestämmer vem du ger dina egna pengar till. Majoriteten önskar förstås ge dem till sina barn men det borde verkligen inte vara obligatoriskt.

Hade reglerna sett annorlunda ut skulle han kunnat testamentera sina reda pengar till dottern på en gång + huset går till dottern vid försäljning/sambons död. Då finns inget att slösa bort men sambon behöver ändå inte bli hemlös för att den, vid det laget, antagligen medelålders dottern ska ha arv direkt.

För övrigt är det ganska dumt att inbilla sig att försummad tid/barndom kan botgöras med pengar. Ångrar han sig verkligen får han väl umgås lite mer med dottern.

Plupp73

Äldre 8 Jan 18:36

#80

Phalaenopsis skrev 2018-01-08 18:16:33 följande:

Det är ingen rättighet att få en massa pengar av sina föräldrar. Våra arvslagar kommer ursprungligen från tiden då man fick marken av sina föräldrar och gav den vidare till sina barn. På den tiden skulle man naturligtvis inte neka sina barn det man själv fått i arv. Nu för tiden tjänar vi själva ihop till våra pengar och det blir bara konstigt att staten bestämmer vem du ger dina egna pengar till. Majoriteten önskar förstås ge dem till sina barn men det borde verkligen inte vara obligatoriskt.

Hade reglerna sett annorlunda ut skulle han kunnat testamentera sina reda pengar till dottern på en gång + huset går till dottern vid försäljning/sambons död. Då finns inget att slösa bort men sambon behöver ändå inte bli hemlös för att den, vid det laget, antagligen medelålders dottern ska ha arv direkt.

För övrigt är det ganska dumt att inbilla sig att försummad tid/barndom kan botgöras med pengar. Ångrar han sig verkligen får han väl umgås lite mer med dottern.

Så du tycker att det är helt rimligt att den nya kvinnan får 50% av arvet + egna dotterns laglott, och första barnet enbart laglotten....jaja! Finns ju folk som (trots att de befinner sig på distans) älskar sina barn och vill ge dem en stabil ekonomisk plattform, och som kanske anser att en vuxen kvinna bör kunna försörja sig själv i eget bo. Vet vi ens hur länge de bott ihop? Varför han flyttat så pass långt? Varför dottern och han inte har så mycket relation?

jemeriaandersson

Äldre 8 Jan 18:48

#81

Min pappa gjorde detta. I princip. Han flyttade till USA med sin nya fru och deras barn. Men sedan när arvet kom så fick jag i Sverige ärva allt för att han testamenterat 100% till mig. Inget till hans nya fru eller deras barn, mina halvsyskon som jag för övrigt aldrig hade en relation med. Inte heller idag.
De har alltid kört över mig och min mamma och jag antar min pappa hade dåligt samvete. Jag önskar såklart att han hellre funnits för mig i mitt liv, men känslan var helt ok att få ta över hans fina hus och värdepapper. Just mest för att äntligen kunna sitta på piedestalen min styvmamma trodde hon satt på, och mina halvsyskon. De hatar ju mig idag men jag känner mer likgiltighet. Ibland behöver man inte tycka om varandra även om man är familj och jag tycker som sagt detta borde fungera likadant i Sverige. Att man ska kunna testamentera till vem man än önskar. I mitt fall så var ju och pappa just jag bröstarvinge, men ändå.

Anonym (Men va)

Äldre 8 Jan 18:52

#82

Phalaenopsis skrev 2018-01-07 02:30:05 följande:

Om mannen har väsentligt mycket mer pengar än frun så kan giftermål hjälpa lite, eftersom 50 % av del gemensamma tillgångarna då "redan är hennes". Men i övrigt gör det varken till eller från. Med eller utan giftermål ärver hans dotter 50 % av sin pappas tillgångar så länge det inte finns ett testamente. Nu ligger det på 75%. Man kan minska det till 25% och då skulle frun behöva lösa ut huset med "bara" 12,5 % av de gemensamma tillgångarna - om det finns så mycket reda pengar. Men då får ju hans dotter ett mindre arv än sitt halvsyskon vilket ju inte är så lyckat heller.

Är man gift så har det också nackdelar: Om frun sparar för att kunna lösa ut hans dotter så ska hon lösa ut en viss procent av sina sparpengar också eftersom de ingår i det gemensamma boet. Som sambo kan hon spara ifred.

För de som talar livförsäkringar med "änkan"/sambon som förmånstagare: Det funkar upp till 65, sedan brukar de upphöra. Men det är inte så kul att bli utkastad ur sitt hus som 70-åring heller.

Det här med att särkullbarn ska ha ut sitt arv direkt är sannerligen en soppa!

Men OM det är pappan /sambon som försörjer familjen och Ts bidrar med att ta hand om hem och det gemensamma barnet så blir det så rättvist som det kan bli. Hans barn sedan innan ärver direkt han dör så klart och gemensamma barnet ärver allt den dagen båda föräldrarna är döda. Båda får lika mycket, om inte Ts har slarvat bort hela arvet. Ts har ju möjlighet att plugga och skaffa sig en bra karriär och en bra inkomst. Det är helt och hållet hennes eget val att göra något av sitt liv vad det gäller inkomst och möjlighet att behålla boendet om sambon dör innan henne.

Anonym (leticia)

Äldre 8 Jan 19:03

#83

Tror inte detta är ett alltför ovanligt scenario må jag tro. Visst ovanligt, men det kan ske.
Min syrra skiljdes med sin exman som gifte om sig. Han skaffade ny familj och testamenterade bara laglotterna till vardera barn, inklusive deras gemensamma. Resten (galet nog) gav han till mig exfru och inte hans nya sambo. Hon fick inget. Vet inte om de kanske har bråkat och detta orsakat att han gett allt till min syrra, men det hände i alla fall. Sann historia.

Sedan har jag hört liknande scenario hända två av mina vänner. En vars exman gav allt till henne, trots ny sambo (älskarinna) och en annan som dock inte gav till henne som exflickvän, utan till deras gemensamma barn, trots nya barn med ny fru. De fick alla bara laglotter och resterande fick det förfödda.
Sedan känner jag till fall såklart i äldre generationer där folk gett mer till nya familjen, men jag upplever att bland nya generationer så ser man först till kärnfamiljen och sedan till sin nya familj? Hur detta nu funkar? Jag har ingen aning, jag är själv gift och lever i kärnfamilj, men jag blir ganska fundersam. Kanske har män svårare att släppa sin första fru, sin första riktiga kärlek (har läst att det är något biologiskt) som gör att de alltid bryr sig om henne och därmed detta resultat? Äh, jag vet inte. Men det är ganska intressant för jag förstår själv inte riktigt beteendet och kan ibland nästan tycka synd om nya kvinnan i männens liv.

Phalaenopsis

Äldre 9 Jan 00:18

#84

Anonym (Men va) skrev 2018-01-08 18:52:25 följande:

Men OM det är pappan /sambon som försörjer familjen och Ts bidrar med att ta hand om hem och det gemensamma barnet så blir det så rättvist som det kan bli. Hans barn sedan innan ärver direkt han dör så klart och gemensamma barnet ärver allt den dagen båda föräldrarna är döda. Båda får lika mycket, om inte Ts har slarvat bort hela arvet. Ts har ju möjlighet att plugga och skaffa sig en bra karriär och en bra inkomst. Det är helt och hållet hennes eget val att göra något av sitt liv vad det gäller inkomst och möjlighet att behålla boendet om sambon dör innan henne.

Nej. Hans barn sedan tidigare ärver ju tre gånger så mycket från honom som hans andra barn. Hennes eget barn kan också kräva ut sin andel på en gång om hon vill eftersom föräldrarna inte är gifta. Sedan är det få som klarar av att lösa ut hela sitt hus, även med en god karriär. Hälften eller 25% (med andra testamentesskrivningar) brukar vara mer än nog för de flesta.

TeresB

Äldre 9 Jan 07:51

#85

Är grundproblemet att ts anser det orättvis att äldre dottern få mer eller att hon och dottern inte kan bo kvar?

Nu vet jag inget om hur dyrt deras boende är men en bra livförsäkring skulle kunna vara en bra grund om ts är förmånstagare. Då kan hon vid sambons bortgång lösa ut barnen.

Anonym (nn)

Äldre 9 Jan 10:56

#86

Anonym (leticia) skrev 2018-01-08 19:03:05 följande:

Sedan känner jag till fall såklart i äldre generationer där folk gett mer till nya familjen, men jag upplever att bland nya generationer så ser man först till kärnfamiljen och sedan till sin nya familj? /.../ Kanske har män svårare att släppa sin första fru, sin första riktiga kärlek (har läst att det är något biologiskt) som gör att de alltid bryr sig om henne och därmed detta resultat? Äh, jag vet inte. Men det är ganska intressant för jag förstår själv inte riktigt beteendet och kan ibland nästan tycka synd om nya kvinnan i männens liv.

Nu innebär ju kärnfamilj iofs bara mamma-pappa-barn i motsats till en familj som innehåller fler släktingar, och sådana familjer kan man ju ha flera efter varandra om man väljer att inte ha växelvis boende för tidigare barn eller om dessa är vuxna och flyttat hemifrån. Men i alla fall är mitt intryck att det är betydligt vanligare att göra tvärtom än i fallen du (och TS) beskriver, alltså att prioritera den aktuella familjen ekonomiskt. Orsakerna kan säkert variera. Om tidigare barn är vuxna och självförsörjande kan jag förstå om föräldern vill underlätta för minderåriga barn att kunna bo kvar i den gemensamma bostaden t ex.

Anonym (nn)

Äldre 9 Jan 10:58

#87

TeresB skrev 2018-01-09 07:51:12 följande:

Nu vet jag inget om hur dyrt deras boende är men en bra livförsäkring skulle kunna vara en bra grund om ts är förmånstagare. Då kan hon vid sambons bortgång lösa ut barnen.

Detta fungerar bäst om den avlidne är yngre, fullt frisk och i arbete. För den som närmar sig eller passerat pensionsålder brukar ersättningen inte vara så hög och den som redan har ohälsa brukar inte få teckna utan undantag.

Min sambo testamenterar till fördel för bonusdotter...

INNEHÅLL