Min sambo testamenterar till fördel för bonusdotter...

Han kanske har sina randiga och rutiga skäl. Det har varit en liknande tråd för inte så länge sedan där en pappa testamenterade mycket till barnen från sitt tidigare äktenskap. Han resonerade som så att han övergivit dem (lämnade sin fru för ny kvinna som han fick nya barn med), inte tagit del av deras liv, inte funnits för dem, och inte lärt känna dem som han borde. Inte varit den pappa de förtjänade. Alltså tyckte han att de åtminstone skulle ha det efter honom.
På samma sätt som här så var det den nya frun som skrev tråden pga att hon upplevde sina barn förfördelade.

Vet inte, jag tycker att det ändå tyder på någon form av känsla för att man faktiskt berövat sina barn någonting som är oerhört viktigt i livet, och på något sätt vill kompensera dem.

Plupp73

Äldre 4 Jan 21:26

#7

Anonym (Va) skrev 2018-01-04 21:22:54 följande:

Du och ditt barn var en relation till fin partner som hans andra dotter aldrig får, han valde er framför henne livet och väljer att prioritera henne när han går bort. Ni får minnena hon får pengar. Är intd minnen och ett liv ihop mer värt?

Håller med fullständigt!

Plupp73

Äldre 4 Jan 21:32

#13

Anonym (Anne) skrev 2018-01-04 21:08:48 följande:

Jag kan nog låta aningen bitter... Men, behöver ventilera och få höra opartiska åsikter.

Min sambo har en dotter sedan tidigare. Hon bor med sin mamma i annan stad och de ses ganska sällan. På grund av att han bor med mig och våra gemensamma barn tvärs över landet så ses ju givetvis inte de ofta. Därför har hans dåliga samvete fått honom att testamentera till fördel för dottern. Vi har träffat en familjevän i veckan som är jurist och skulle hjälpa oss så att jag skulle kunna bo kvar i orubbat bo. Istället väljer min man sambo att vårt gemensamma barn ska få hälften av arvslotten, alltså laglotten och hans förstfödda dotter ska få 75%.

Det här känns inte rätt någonstans och jag har inte nämnt det till honom men känner inombords att jag kokar. Inte bara att han inte ger mig någon, som är hans livspartner, utan också för att vårt barn inte ens får hälften. Dessutom är det ju henne han HAR en relation med och jag undrar hur sjutton han tänker här? Det här var inte alls det vi kom överens om. Jag skulle få hälften och vårt barn skulle få så stor del som möjligt så vi kunnat bo kvar i huset. Hans dotter hade ju inte gått arvslös för guds skull.

Sitter nu här och ser över mejlet från vår jurist och känner att jag absolut inte längre är sugen på att testamentera något till min sambo. Såklart. Jag får ju inget av honom.
Usch, allt känns skit.

Jag tycker att du skall tänka efter ett par varv över vad hans dotter faktiskt har förlorat. Han har (av oklar anledning) valt att flytta långt bort ifrån henne och välja bort henne till förmån för er. Det är knappast hennes fel att de inte har en relation. Du säger att din dotter och du skall få mesta möjliga av arvet pga att det är er han har en relation med.
Låter lite småegocentriskt i mina öron. Om du för en sekund försöker att tänka dig in i din mans värld och samvete, så kanske du till slut kommer fram till att han nog känner viss ånger över vissa handlingar han gjort.
Sedan undrar jag hur fördelningen mellan er var under mötet med advokaten? Var du väldigt drivande för att ni skulle få mesta möjliga? Var det så att han kanske inte kände att det "ni" beslutade inte för HONOM (som äger testamentet) inte blev det optimala....
Mitt förslag här är; lyssna på honom, och hör hur han tänker och vad han känner och vill uttrycka med sitt formulerade testamente

Plupp73

Äldre 5 Jan 09:07

#35

Anonym (Anna) skrev 2018-01-05 08:43:22 följande:

Håller med, men det bygger ju på att TS äger 50% av hushållets tillgångar. Om hans andel är större blir ju också hans förstfödda dotters andel större.

Om han inte är helt ur spår har han skrivit äktenskapsförord (är de gifta?), eller så är det helt enkelt så att hon flyttat in i hans enskilda egendom, och att de lever helt på hans inkomst.

För mig låter det väldigt mycket som att TS varit så drivande i skrivandet och diskussionen runt testamentet att maken dragit öronen åt sig och börjat se att hans första dotter blir extremt missgynnad.

Dessutom, som någon påpekade, kan TS göra av med arvet om hon sitter i orubbat bo. Hon kan även under åren ge enskilda "gåvor" av summor till den egna dottern, vilket skulle stämma väldigt väl överens med hennes djupt egocentrerade resonemang.

Det finns en marginellt äldre tråd här skriven av en förtvivlad rik man som testamenterade precis som TS make, och som upptäckte att hans unga nya var en girig och självisk lycksökerska.

Plupp73

Äldre 5 Jan 16:23

#56

Anonym (Lider med dig TS) skrev 2018-01-05 10:11:12 följande:

Om TS äger 50% av deras boende så är det självklart att hon inte ska riskera att bli av med sitt hem!

Det låter som om det inte är så att TS äger 50%....Han äger troligen mestadelen av deras tillgångar i både pengar och fastigheter. Så hotet om att hon inte skulle testamentera till hans fördel låter inte så skräckingivande....

Plupp73

Äldre 5 Jan 21:57

#64

Anonym (Men va) skrev 2018-01-05 21:26:53 följande:

Barnen får lika mycket. Skillnaden är att ena barnet får vänta tills mamman också har dött, om pappan är den som avlider först.

De får de inte alls!
I normala fall blir ju arvslotten 50% till vardera barnet. I det här fallet var TS plan att bonusdottern skulle få sin laglott (25%), liksom hennes egen dotter (25%). Själv skulle hon få det resterande arvet på 50%.

Dock, efter egen juristkonsultation, beslutade maken att göra precis tvärt om. Första dottern (TS bonus) erhåller sin laglott + de 50% som han förfogar själv över (dvs 75%), medan TS dotter erhåller enbart laglotten på 25%. TS fick ingenting i arv.

Det mest rättvisa hade nog varit att inte alls skriva testamente som sambos, då hade bröstarvingarna får 50% vardera. Punkt.

Plupp73

Äldre 7 Jan 05:28

#78

Phalaenopsis skrev 2018-01-07 02:30:05 följande:

Om mannen har väsentligt mycket mer pengar än frun så kan giftermål hjälpa lite, eftersom 50 % av del gemensamma tillgångarna då "redan är hennes". Men i övrigt gör det varken till eller från. Med eller utan giftermål ärver hans dotter 50 % av sin pappas tillgångar så länge det inte finns ett testamente. Nu ligger det på 75%. Man kan minska det till 25% och då skulle frun behöva lösa ut huset med "bara" 12,5 % av de gemensamma tillgångarna - om det finns så mycket reda pengar. Men då får ju hans dotter ett mindre arv än sitt halvsyskon vilket ju inte är så lyckat heller.
Är man gift så har det också nackdelar: Om frun sparar för att kunna lösa ut hans dotter så ska hon lösa ut en viss procent av sina sparpengar också eftersom de ingår i det gemensamma boet. Som sambo kan hon spara ifred.

För de som talar livförsäkringar med "änkan"/sambon som förmånstagare: Det funkar upp till 65, sedan brukar de upphöra. Men det är inte så kul att bli utkastad ur sitt hus som 70-åring heller.

Det här med att särkullbarn ska ha ut sitt arv direkt är sannerligen en soppa!

Förvisso en soppa, men gör ju att änkan inte under sitt "sitta i orubbat bo" kan göra av med alla tillgångar under sin återstående levnad, på bekostnad av bröstarvingarna.
I det här fallet var ju TS egen beräkning att särkullbarnet skulle få endast sin laglott, medan hon själv och hennes dotter skulle få 50+25%. Mannen ansåg att det var hans två bröstarvingar som skulle komma i första rummet.....men gav sin "övergivna" dotter merparten i en form av botgörelse.

Plupp73

Äldre 8 Jan 18:36

#80

Phalaenopsis skrev 2018-01-08 18:16:33 följande:

Det är ingen rättighet att få en massa pengar av sina föräldrar. Våra arvslagar kommer ursprungligen från tiden då man fick marken av sina föräldrar och gav den vidare till sina barn. På den tiden skulle man naturligtvis inte neka sina barn det man själv fått i arv. Nu för tiden tjänar vi själva ihop till våra pengar och det blir bara konstigt att staten bestämmer vem du ger dina egna pengar till. Majoriteten önskar förstås ge dem till sina barn men det borde verkligen inte vara obligatoriskt.

Hade reglerna sett annorlunda ut skulle han kunnat testamentera sina reda pengar till dottern på en gång + huset går till dottern vid försäljning/sambons död. Då finns inget att slösa bort men sambon behöver ändå inte bli hemlös för att den, vid det laget, antagligen medelålders dottern ska ha arv direkt.

För övrigt är det ganska dumt att inbilla sig att försummad tid/barndom kan botgöras med pengar. Ångrar han sig verkligen får han väl umgås lite mer med dottern.

Så du tycker att det är helt rimligt att den nya kvinnan får 50% av arvet + egna dotterns laglott, och första barnet enbart laglotten....jaja! Finns ju folk som (trots att de befinner sig på distans) älskar sina barn och vill ge dem en stabil ekonomisk plattform, och som kanske anser att en vuxen kvinna bör kunna försörja sig själv i eget bo. Vet vi ens hur länge de bott ihop? Varför han flyttat så pass långt? Varför dottern och han inte har så mycket relation?

Min sambo testamenterar till fördel för bonusdotter...

INNEHÅLL