Väntar tredje i början/mitten på januari och även om jag är sjuk trött på att vara höggravid och orörlig vill jag ändå att bebisen stannar till 2017.
Tänkte att de kunde vara trevligt med en tråd där vi kan följas åt de sista 15 dagarna in i januari och till våra efterlängtade nytillskott kommer till världen :)
Grattis till de senaste bebbarna! Igår kl 20.50 kom min lille prins till världen med rekordfart. 4010 gram o 52 cm.
Berättelse:
Jag fick hinnsvepning i går förmiddag i v 41+3. Åkte sen till förlossningen för att tjöta mig till en punktering av fostervattnet vilket jag dock inte kunde vänta mig eftersom det var fullbelagt. Men det behövdes inte heller.
På bb satte sammandragningar igång och jag bet mig kvar där som en igel eftersom min förra förlossning var så snabb och jag inte uppfattar så mkt smärta vilket gör att jag skulle riskera att inte hinna tillbaka om det var allvar.
Vid sjusnåret började det göra ont, halv åtta kom frossbrytningar, åtta tryckte det på rejält neråt och gjorde rejält mkt ondare (speciellt i ryggen - magen ingen fara) och då sa jag till maken att åka (han var tvungen att hjälpa barnvakten så långt det gick), strax efter halv nio var han där, kvart i nio krystvärkar och lustgas, tio i nio ute med hela fosterhinnor efter 2.5 krystningar.
Hinnsvepning gjorde verkligen susen för mej!
Grattis till de senaste bebbarna! Igår kl 20.50 kom min lille prins till världen med rekordfart. 4010 gram o 52 cm.
Berättelse:
Jag fick hinnsvepning i går förmiddag i v 41+3. Åkte sen till förlossningen för att tjöta mig till en punktering av fostervattnet vilket jag dock inte kunde vänta mig eftersom det var fullbelagt. Men det behövdes inte heller.
På bb satte sammandragningar igång och jag bet mig kvar där som en igel eftersom min förra förlossning var så snabb och jag inte uppfattar så mkt smärta vilket gör att jag skulle riskera att inte hinna tillbaka om det var allvar.
Vid sjusnåret började det göra ont, halv åtta kom frossbrytningar, åtta tryckte det på rejält neråt och gjorde rejält mkt ondare (speciellt i ryggen - magen ingen fara) och då sa jag till maken att åka (han var tvungen att hjälpa barnvakten så långt det gick), strax efter halv nio var han där, kvart i nio krystvärkar och lustgas, tio i nio ute med hela fosterhinnor efter 2.5 krystningar.
Hinnsvepning gjorde verkligen susen för mej!
Grattis till alla som fått bebis senaste tiden, många kvar??
Nätterna kan vara en aning dryg här, antingen ska det ätas konstant eller så ska han helst sova på mig, har ja tur kan ja få han att ligga bredvid mig en kort stund. En aning påfrestande men försöker tänka att det är tillfälligt och försöker njuta av att han verkligen vill vara så nära som han vill, både dag å nattid. Detta är ju fjärde barnet och definitivt den sista och jag vet ju hur fort tiden går så jag verkligen njuter av den tid jag får med min lilla pojk nu, knappt så jag lämnar ifrån mig honom till någon haha. Men jag hoppas vi får in en bra rutin på nätterna snart, har alltid vart så bortskämd när det gäller sömnen när syskonen va bebisar så detta är inget jag är van vid fast han är ju bara två veckor än också så man kan väl inte begära allt för mycket än 
Grattis till alla som fått bebis senaste tiden, många kvar??
Nätterna kan vara en aning dryg här, antingen ska det ätas konstant eller så ska han helst sova på mig, har ja tur kan ja få han att ligga bredvid mig en kort stund. En aning påfrestande men försöker tänka att det är tillfälligt och försöker njuta av att han verkligen vill vara så nära som han vill, både dag å nattid. Detta är ju fjärde barnet och definitivt den sista och jag vet ju hur fort tiden går så jag verkligen njuter av den tid jag får med min lilla pojk nu, knappt så jag lämnar ifrån mig honom till någon haha. Men jag hoppas vi får in en bra rutin på nätterna snart, har alltid vart så bortskämd när det gäller sömnen när syskonen va bebisar så detta är inget jag är van vid fast han är ju bara två veckor än också så man kan väl inte begära allt för mycket än
Grattis till de senaste bebbarna! Igår kl 20.50 kom min lille prins till världen med rekordfart. 4010 gram o 52 cm.
Berättelse:
Jag fick hinnsvepning i går förmiddag i v 41+3. Åkte sen till förlossningen för att tjöta mig till en punktering av fostervattnet vilket jag dock inte kunde vänta mig eftersom det var fullbelagt. Men det behövdes inte heller.
På bb satte sammandragningar igång och jag bet mig kvar där som en igel eftersom min förra förlossning var så snabb och jag inte uppfattar så mkt smärta vilket gör att jag skulle riskera att inte hinna tillbaka om det var allvar.
Vid sjusnåret började det göra ont, halv åtta kom frossbrytningar, åtta tryckte det på rejält neråt och gjorde rejält mkt ondare (speciellt i ryggen - magen ingen fara) och då sa jag till maken att åka (han var tvungen att hjälpa barnvakten så långt det gick), strax efter halv nio var han där, kvart i nio krystvärkar och lustgas, tio i nio ute med hela fosterhinnor efter 2.5 krystningar.
Hinnsvepning gjorde verkligen susen för mej!
Mina två andra har varit likadana så jag hade inte väntar mig annat. Tyvärr gör det inte set hela mindre jobbigt. Men som sagt tiden går fort och om några veckor är det något annans man gnäller över... :)
Haha, sömn... Vad är det?! Har visst fått en nattuggla den här gången. Igår la vi oss vid 22, när klockan slog 06 imorse tror jag att jag hade skrapat ihop ca 2 timmars sömn. Konstant tuttande, men kunde tillslut lägga upp honom på bröstet när jag halvsatt lutad mot kuddar, och kunde sova en liten stund så. Jag håller tummarna för att den här natten blir bättre, men han är på mig som en igel redan nu. Det positiva är väl att amningen kommer komma igång bättre än med storasyster...
Inte så många knipare kvar kanske..
Jag blev igångsatt 9 januari och födde vår son med urakut kejsarsnitt 11 januari. Ju mindre som sägs om den förlossningen desto bättre, tror jag, men kort sagt skulle jag aldrig mer bli igångsatt om det inte var en fråga om liv eller död. Min barnmorska innan snittet.. hade hon kommit in och grattat efteråt så hade jag kört ut henne. Att uskan kom in var illa nog. Så känner jag inför deras arbetsinsats.
Barnet mår dock bra, och är urgulligt förstås. 4430 g, 50 cm (tror han var längre iofs, nyfödda är svåra att mäta) och en massa hår. Jag och min sambo återhämtar oss så sakteliga - jag förlorade en liter blod och är rätt så snurrig än, och min sambo fick ett krampanfall av utmattning, trillade mot en sjukhussäng och bröt axeln två timmar efter förlossningen. Han hann precis klippa navelsträngen, sätta på en blöja, klä barnet och koppmata honom medan jag var sövd, och direkt efter välkommen till världen-brickan vi fick efter uppvaket så fick han sitt anfall. Trodde han skulle dö, han var helt grå i ansiktet och jag fick lägga i framstupa sidoläge, nysnittad som jag var. Tur jag var bra zonkad också. Lyckades trycka akutlarm iaf så det rusade in personal och ambulans kom. Han mår bra nu bortsett från axeln.
Amningen har fortfarande inte kommit igång på dag 12, jag pumpar med klent resultat och barnet vägrar för det mesta ilsket bröstet efter att ha lärt sig att ersättning kommer så mycket snabbare och lättare. Det är rätt jobbigt psykiskt. Även ganska jobbigt att min sambo inte kan göra nånting med barnet hemma pga axeln - inte ta upp, trösta, byta blöja, klä osv, bara värma ersättning. Eller för den delen något annat i hemmet. Jag kan inte riktigt böja mig pga snittet och är svag i magen, så det är även svårt att lyfta. Önskar vi hade mer hjälp.
Det låter riktigt riktigt tufft. Känner med dig massor. Det är jobbigt när saker kör ihop sig så totalt när man är som mest utsatt. Och vad ni måste vara slut! Jag tyckte vi hade det körigt - min mamma som skulle vara barnvakt fick hjärtinfarkt för 2 v sen och kan inte lyfta eller stressa, så min man var hemma med barnen och hann vara på bb i ca 20 minuter innan barnet föddes. Fast det är ju mest logistik förutom en del oro för mamma.
Igångsättning är verkligen ett lotteri. Jag hade tur med min första. 6 doser cytotec, gick från 0.5 till 10 cm på nolltid och sen sa det bara plopp. Denna gång hinnsvepning vilket fick samma resultat. 2 timmar med effektiva värkar och sen plopp.
Vad bra att lillen mår bra och stort grattis till er skatt. Amning kan vara svårt vid ks vad jag förstår. Är själv född med ks och min mamma kämpade länge. Blev inte många skvättar. Ta det inte för hårt om det inte funkar, även om du ställt in dig på amning. Tips att använda Medelaflaska även för ersättning om han accepterar den och inte är för envis. Den är lite krångligare och står inte amning lika lätt.
Krya på sig till pappsen.
Usch, det låter som en riktigt tuff start! Mirelle har många bra tips och kloka ord jag instämmer med...
Pumpa är svårt... jag har en lätt triggade utdrivningsreflex och tycker ändå det är svårt...
mkt hud mot hud och inte stressa upp sig. Det stör produktionen väldigt mkt! Allt är lätt att skriva men svårare i verkligheten....
Hoppas ni repar er och kan njuta av sen lille!
Krya på er!
Tips för att lyckas pumpa är att vara lugn och avslappnad. Värme kan också hjälpa. Med första barnet pumpade jag en hel del. Jag värmde en vetekudde och satte runt brösten en hyfsad stund innan. Tog även fram en bricka med lite gott att äta och dricka, innan jag satte mig med massa kuddar runt omkring. Och tänk inte på resultatet! Men du kanske redan vet allt detta...