Vi som ska knipa över nyår!

Kommer också knipa över nyår. Eller ja, väntar iofs barn 14 jan, så kanske inte jättestor risk naturligt, men läkaren vill att jag ska sättas igång strax före nyår och det kan han ju fetglömma. 2 januari tidigast, ingen diskussion. 

Nu förstår jag inte riktigt. Framstupa kronbjudning är väl den absolut vanligaste positionen för fostret, 95 %, och inte direkt en "risk"? Hur menar du att det skulle vara en risk? Det är väl enklast att föda så, eller? 

Vilken koll ni har på era sammandragningar, jag lyckas aldrig räkna på det sättet. Känner bara att det är spänt ibland eller gör lite ont. Känns inte som att det startar eller slutar vid något speciellt tillfälle. Fick lite igår men det var sådär diffust som mensvärk. Somnade ifrån det bara. 

Jag har en cervixkontroll 28/12 också men nu när du nämnde att det skulle kunna dra igång det så kanske jag inte vill låta dem kolla innan nyår! Dessutom tycker jag att det verkar obehagligt att de är där nere och petar nu, idealt så vill jag att det bara drar igång av sig själv så jag slipper allt sånt innan själva förlossningen.

Senaste tre dagarna har jag börjat må väldigt illa på morgonen och torrhulkar över toan, vet inte om det är bebisrelaterat eller bara min störiga hosta i kombination med tandkräm. Har haft rätt ont i magen mest hela kvällarna och nätterna senaste dagarna också, men det är inte alltid som mensvärk utan kan kännas lite ont över hela magen egentligen. Ibland mensvärk men ibland mer magknip. Min sambo fick ligga bakom mig och massera hårbotten i en timme för att jag skulle slappna av lite, det är jobbigt att ha sammandragningar så länge. Känns som att jag somnade med sammandragningar och vaknade med sammandragningar också. 

Bebisen är rätt obekväm nu, trycker neråt och varenda gång han ålar runt inuti magen så känns det alldeles för trångt och lite alien-aktigt. Han tar spjärn mot kanterna av livmodern allt vad han orkar, som min sambo när han tycker att han ska ha all plats i sängen medan han sover. Man märker ju vem han brås på iaf. :P

Har ju läst här och där att man kan ha förvärkar i flera veckor så det betyder kanske ingenting. Det kan få betyda inget till 1 januari, sen kan det gärna få betyda förlossning när som helst! 

Shit, skönt att inte vara ensam iaf! Är i vecka 38 (37+1) men min bebis är stor för sin ålder, typ färdigväxt redan enligt ultraljud. 

Ja men eller hur! Jag bara, "inga händer där nere tack!" 

Grattis till LillaLady! Hoppas allt gick bra! 

Dagens klagovisa:

Idag har jag haft så jävla onda sammandragningar efter mvc att jag knappt höll på att komma över gatan. Jag och en 80plussare blev ymnigt tutade på av de omtänksamma bilister som finns i denna stad. 80plussaren passade dessutom på att blänga surt och oförstående på mig och min mage när vi stod på refugen som om det var en personlig förolämpning mot henne att stå där och vara höggravid. Hallå vi är i samma båt här (svårt att gå-båten alltså), vad sägs om lite solidaritet? 

Sen var jag så jävla sur när jag mycket mödosamt klev på bussen och en pappa parkerat sig själv, två ca sexåriga barn och en väska på samtliga handikappsäten att jag helt enkelt sa "ursäkta, kan jag få sitta ner, jag har jätteont." på en gång. De var uppenbart inte rörelsehindrade själva. Tror nån att pappan sa "men självklart, varsågod" så tror ni fel. Nä, han suckade ljudligt, föste sina ungar mot dörren utan att titta på mig och sa "vi ska av nästa, ställ er här borta". "Tack" sa jag. Inget svar, ingen blick! Bra föredöme för sina barn verkligen, det var ett riktigt praktexempel på både föräldraskap och medmänsklighet där. Folk alltså. 

Slut på ventilering. Hoppas min sambo kommer hem snart så han kan leta reda på kryckorna i garderoben, jag kommer nämligen inte ifrån soffan. 

Oj grattis!!

Nån annan som mår illa sedan barnets huvud fixerat sig? Utöver att det gör ont och är obekvämt på alla möjliga sätt så känner jag mig jämt lite spyfärdig, och när barnet rör sig blir det ännu värre. Vad beror det på? 

Gott nytt år alla knipor! ;) 

Jag mår rysligt illa (spydde i morse, vilket jag knappt gjorde ens under första trimestern, tror det hänt tre ggr under hela graviditeten) och har ont överallt, så det blir inget kalas för mig. Vi ska bara vara hemma och äta lite god mat, om jag nu får ner nån. Sen om han har lust att komma imorgon så är det heeelt okej. Visserligen bara vecka 38+0 då men jag är väldigt färdig med den här graviditeten nu. 

Gott nytt år! Slutknipt var det här. 

Är inte hallonbladste främst till för att förlossningen ska bli kortare och man ska förlora mindre blod/livmodern drar ihop sig snabbare efteråt? Jag dricker det, men mest för att jag hoppas att det inte ska bli så utdraget. 

Fyra till sex färska dadlar om dagen ska ju också ha en viss igångsättande/förkortande effekt på förlossningen tydligen. Tyvärr ska man nog ha börjat betydligt tidigare för att det ska hinna ha effekt - fyra veckor innan (men inte tidigare heller). Detsamma gäller hallonbladste. 

wellnessmama.com/61193/eating-dates-shorten-labor/

Grattis till alla bebisar! Jag var på cervixkontroll idag, var väl inte sådär fasligt öppen ärligt talat ("mjuk") men är ändå bokat till igångsättning på lördag morgon. Läkaren försökte helt sneaky göra hinnsvepning utan att förvarna, det tyckte jag fan var dåligt, men hon kom inte åt för jag var inte öppen nog. Tur det. Jag vill nog faktiskt hellre ha gel eller nåt sånt, och inte förrän jag kommer dit med packad väska och är förberedd! 

Har haft så sen vecka 36 typ.. vecka 39 nu. Senaste dagarna har jag börjat må illa av värkarna med och har väldigt svårt för att gå för det känns som ett bowlingklot mellan benen. Sammandragningar hela nätterna men var ändå inte direkt öppen när de kollade cervix, bara ganska mjuk. Känns som om det kan gå lite hur som helst med de här förvärkarna ärligt talat, att de kan hålla på i flera veckor men också plötsligt övergå i riktiga värkar. Hoppas jag öppnat mig lite mer till igångsättningen på lördag iaf. 

Klart det är dags. :) Hoppas det kommer igång av sig själv innan igångsättning! Om inte annat så blir det nog en väldigt lyckad igångsättning. 

Jag hade hoppats på lite proppaction innan igångsättningen imorgon, men nope. Tror det är för tidigt för mig för sånt egentligen, bara 38+5. 

Blev ingen igångsättning idag, cervix var "ett gränsfall" och eftersom jag inte känner mig speciellt motiverad till igångsättning öht så tyckte överläkaren att det var bättre att vänta några dagar tills han åtminstone kunde göra en ordentlig hinnsvepning - han nådde inte nu. Lite antiklimax men mest skönt att komma närmare det riktiga bf.

Tisdag! Hoppas på mycket sammandragningar och ska försöka ut och gå så mycket jag kan så det blir någon skillnad öht tills dess. På tisdag är det fortfarande bf -4 dagar så det behöver inte hinna hända så himla mycket av sig själv egentligen, men han tänkte kanske att jag skulle hinna bygga upp mer egen motivation om jag fick flytta fram det till ett datum jag valt själv. Jag sov tre timmar inatt och känner mig mer orolig än peppad, så hellre på tisdag för min del. 

Grattis till lillklumpen! ;) Hoppas snittet gick bra och läker fint. 

Inte så många knipare kvar kanske.. 

Jag blev igångsatt 9 januari och födde vår son med urakut kejsarsnitt 11 januari. Ju mindre som sägs om den förlossningen desto bättre, tror jag, men kort sagt skulle jag aldrig mer bli igångsatt om det inte var en fråga om liv eller död. Min barnmorska innan snittet.. hade hon kommit in och grattat efteråt så hade jag kört ut henne. Att uskan kom in var illa nog. Så känner jag inför deras arbetsinsats. 

Barnet mår dock bra, och är urgulligt förstås. 4430 g, 50 cm (tror han var längre iofs, nyfödda är svåra att mäta) och en massa hår. Jag och min sambo återhämtar oss så sakteliga - jag förlorade en liter blod och är rätt så snurrig än, och min sambo fick ett krampanfall av utmattning, trillade mot en sjukhussäng och bröt axeln två timmar efter förlossningen. Han hann precis klippa navelsträngen, sätta på en blöja, klä barnet och koppmata honom medan jag var sövd, och direkt efter välkommen till världen-brickan vi fick efter uppvaket så fick han sitt anfall. Trodde han skulle dö, han var helt grå i ansiktet och jag fick lägga i framstupa sidoläge, nysnittad som jag var. Tur jag var bra zonkad också. Lyckades trycka akutlarm iaf så det rusade in personal och ambulans kom. Han mår bra nu bortsett från axeln. 

Amningen har fortfarande inte kommit igång på dag 12, jag pumpar med klent resultat och barnet vägrar för det mesta ilsket bröstet efter att ha lärt sig att ersättning kommer så mycket snabbare och lättare. Det är rätt jobbigt psykiskt. Även ganska jobbigt att min sambo inte kan göra nånting med barnet hemma pga axeln - inte ta upp, trösta, byta blöja, klä osv, bara värma ersättning. Eller för den delen något annat i hemmet. Jag kan inte riktigt böja mig pga snittet och är svag i magen, så det är även svårt att lyfta. Önskar vi hade mer hjälp.