Mamman flyttar och vill ta sitt och exets barn med sig

Ja, mamman må ha brustit i sitt omdöme men det innebär inte att hon inte kan fungera som en tillräckligt god mor åt sitt barn (inte säkert men förmodligen klarar hon av det). Barn mår generellt bättre av en dålig förälder än ingen alls. Det innebär att ts bonusdotter förmodligen skulle må bättre av sin halvbra mor än ingen alls.

Det är bara skitsnack att påstå att det skulle vara för ts bonusdotters bästa att slippa sin mor.

Det är ju inte säkert att mamman kan eller vill se till barnets bästa. Då är ju frågan kan eller vill pappan det?

Du bygger halmgubbar i inlägg efter inlägg din inkompetenta debattör.

Hitta citat som stödjer dina påståenden om eller håll dig till ämnet.

Jag argumenterar för att man bör fokusera på barnets bästa i varje bedömning. Vad som är barnets bästa varierar beroende på barnet och omständigheterna. Generellt sett är det dock i barnets bästa att få växa upp hos sina föräldrar så långt det är möjligt. Det innebär även att få ha sitt boende delat om föräldrarna separerat. Och slutligen om barnet inte har möjligheten att växa upp hos båda föräldrarna åtminstone få möjligheten till nära kontakt med den ena eller båda föräldrarna.

Varsegod och framställ dina motargument.

Det är ju inte säkert att mamman kan eller vill se till barnets bästa. Då är ju frågan kan eller vill pappan det?

Precis som du skriver så har mamman brister. Enligt vad vi kan se i tråden så står pappan för stabilitet och trygghet och han erbjuder barnet heltidsbonde när mamman flyttar iväg.

Varför tycker du att barnet till varje pris ska bo hos mamman när hon visar upprepat att hon brister i att sätta barnets välmående först?

Det är antagligen bättre för barnet att bo kvar hos pappan och ha umgänge varannan helg med mamman= trygghet, slippa flacka runt, byta dagis o.dyl. samt ha umgänge och kontakt även med mamman.

Dags för en uppdatering.. För ca 2 månader sedan fick mamman ett jobb där hon jobbar mestadels natt oregelbundna dagar, vilket har inneburit att dottern numera bor hos oss på heltid. Situationen är jobbig på så sätt att dottern sällan vet från gång till gång hur länge hon kommer att vara hos oss, och det vet inte vi heller förrän någon/några få dagar i förväg.

Dottern har på sistone fått ett fruktansvärt humör och en hemsk attityd - hon trotsar oss i allt, säger elaka och fula saker till oss m.m. Nu har hon varit hemma hos mamma EN dag för första gången på en dryg vecka och mamman ringer upp och skäller ut min pojkvän för att dottern har börjat bete sig illa. Det är tydligen vårt fel.. Sen säger hon att hon inte vill ha dottern hos sig mer alls under resten av sommaren..!

Vi åkte och hämtade flickan i morse. Utanför huset stod mamman, bonuspappan och hennes storebror och såg allvarliga och dystra ut, som om det var ett avsked för all framtid. Sen när dottern hade satt sig i bilen började hon gråta och sa att hon aldrig mer ska få träffa sin mamma och sin bror igen.

Hon hade med sig ett litet gosedjursmarsvin som de hade varit och köpt till henne igår, som hon skulle få ha med sig eftersom hon inte ska få "träffa" sina andra leksaker något mer. Dottern sa att mamman nog kommer dela upp hennes leksaker mellan hennes jämnåriga bonussyskon.

Jag är helt chockad. Jag förstår inte hur man kan säga såna saker till sitt barn! Fy fan vad elakt.

Förmodligen kommer mamman ändå att ändra sig om några veckor (eller dagar..?), men den där kommentaren om att hon inte vill träffa sitt barn mer, den kommer sitta i för all framtid.

Det torde ju vara ert fel om det nu är ni som haft henne den senaste tiden.

Jag förstår hennes sorg och desperation.

Synd att det går ut över barnet. Men när man är så nere och sårad, så är det svårt att tänka först och tala sedan.

Jag ser er som rövhålen i denna sörja. Faktiskt.

Jag har inte svarat i denna tråden innan men jag tycker att det hela är mammans fel alltihopa och tycker att ni har skött allt bra. Jag tror ju att dottern börjar bete sig så här pågrund av mammans handlande. Vem väljer att flytta och även ta ett jobb där hon jobbar kvällar och helger istället för att träffa sin dotter? För att även säga att hon är för bråkig och aldrig vill träffa henne igen?

Dags för en uppdatering.. För ca 2 månader sedan fick mamman ett jobb där hon jobbar mestadels natt oregelbundna dagar, vilket har inneburit att dottern numera bor hos oss på heltid. Situationen är jobbig på så sätt att dottern sällan vet från gång till gång hur länge hon kommer att vara hos oss, och det vet inte vi heller förrän någon/några få dagar i förväg.

Dottern har på sistone fått ett fruktansvärt humör och en hemsk attityd - hon trotsar oss i allt, säger elaka och fula saker till oss m.m. Nu har hon varit hemma hos mamma EN dag för första gången på en dryg vecka och mamman ringer upp och skäller ut min pojkvän för att dottern har börjat bete sig illa. Det är tydligen vårt fel.. Sen säger hon att hon inte vill ha dottern hos sig mer alls under resten av sommaren..!

Vi åkte och hämtade flickan i morse. Utanför huset stod mamman, bonuspappan och hennes storebror och såg allvarliga och dystra ut, som om det var ett avsked för all framtid. Sen när dottern hade satt sig i bilen började hon gråta och sa att hon aldrig mer ska få träffa sin mamma och sin bror igen.

Hon hade med sig ett litet gosedjursmarsvin som de hade varit och köpt till henne igår, som hon skulle få ha med sig eftersom hon inte ska få "träffa" sina andra leksaker något mer. Dottern sa att mamman nog kommer dela upp hennes leksaker mellan hennes jämnåriga bonussyskon.

Jag är helt chockad. Jag förstår inte hur man kan säga såna saker till sitt barn! Fy fan vad elakt.

Förmodligen kommer mamman ändå att ändra sig om några veckor (eller dagar..?), men den där kommentaren om att hon inte vill träffa sitt barn mer, den kommer sitta i för all framtid.

Jag har inte läst hela tråden, utan endast ts och din uppdatering. Men det här verkar ju inte riktigt klokt. Om mamman mått dåligt och inte kunnat ta hand om sina barn öht hade det varit en annan femma, men att hon tar hand om sina andra barn och utesluter ett är tragiskt.