Mamman flyttar och vill ta sitt och exets barn med sig

Du jämför päron med elefanter.

Här finns en pappa som bor i samma stad som alltid, där barnet är rotat. Det ligger i barnets intresse att bo heltid hos honom eftersom mamman i detta fallet har brustit i omdöme. 
Pappan verkar fullt villig att ta barnet på heltid. Att det ska lämnas vind för våg finns bara i din fantasi.

Fast pappan och bonusmamman täcker ju upp precis som en ensamstående skulle gjort! TS har skrivit att de är villiga att ha hela (vardags-) boendet, dvs pappan är förälder på heltid precis som du förespråkar.

Att sedan mamman bestämt sig för att ändra sina förutsättningar på så sätt att hon inte kan/vill ha vv-boende gör i så fall henne till den som brister i sitt föräldraskap.

Har en hel del erfarenhet som bonusvuxen. Jag blir så frustrerad och upprörd av saker jag läser här i tråden.

Enligt socialtjänsten, tingsrätt, den allmänna uppfattningen så ska Fn:s barnkonvention gällande barnets rättigheter alltid  ligga till grund för beslut om barnets bästa. Barnet har rätt till båda sina föräldrar, rätt att uttrycka sin vilja och önskan och stor vikt ska läggas vid barnets egen åsikt. Fina ord som inte alltid efterföljs!

Tyvärr har jag erfarenhet av att man helt struntar i barnens vilja, ingen hänsyn tas till barnets bästa. I vårt fall går de bara på vad mamman tycker och mammans rätt till barnen. De har tydligen glömt den väsentliga poängen att det handlar om barnets rättigheter och inte föräldrarnas...!
Jag har liksom du TS sett hur mamman manipulerar både pappan och barnen för att få sin vilja igenom, umgängessabotage, förhindrande av umgänge, falskspel, dålig samarbetsförmåga osv.

Man undrar hur de egentligen tänker, men inget förvånar mig längre! Mammans rätt går tydligen alltid först, mammans röst är den man lägger störst vikt vid. Oftast är det tyvärr så. Och tyvärr så räcker inte alltid en överenskommelse som inte är beslutat och meddelad av tinget. Min sambo har gått på så många nitar med sitt ex då han litat på hennes ord, de har skrivit avtal som hon ändrat utifrån vad hon tycker och socialtjänsten gör inte ett skit utan hänvisar till Tingsrätten. Dyrt är det, jag vet då vi är inne på tvist nr 3! Man kan undra att vi ens fortsätter, men vi gör det för barnens skull då de alltid tar upp boende- och skolfrågan med oss. De vill bo lika mycket hos båda och de vill absolut inte byta skola, förskola och fritids. 

Så TS stå på er för barnets skull! Mamman har valt att flytta och jag håller med den som i denna tråd ifrågasatte hur en flytt, byte av skola, förlorad kontakt med pappan osv hur det kan vara till barnets bästa?! Och få din sambo att förstå att avtalen ska alltid vara skriftliga hos Familjerätten/Socialtjänsten. Bryts avtalen så gå vidare till Tingsrätten.

Självklart tycker jag att barnet har rätt till båda sina föräldrar, men mamman har ju faktiskt gjort ett medvetet val. Barnet ska inte "betala" för mammans beslut. Hoppas er historia blir lyckligare än vår (än så länge) och att allt går enligt barnets bästa, viljan och önskan som barnet har! 

Ja, mamman må ha brustit i sitt omdöme men det innebär inte att hon inte kan fungera som en tillräckligt god mor åt sitt barn (inte säkert men förmodligen klarar hon av det). Barn mår generellt bättre av en dålig förälder än ingen alls. Det innebär att ts bonusdotter förmodligen skulle må bättre av sin halvbra mor än ingen alls.

Det är bara skitsnack att påstå att det skulle vara för ts bonusdotters bästa att slippa sin mor.

Väldigt vad du går ut hårt med att barnens plats är hos mamman, oavsett hur situationen ser ut. Pappor verkar inte ha speciellt hög status i dina ögon, bättre en sämre mamma än en bra pappa.

Mamman flyttar, mamman kan inte skjutsa dottern till skolan på pappas ort och kan därmed inte få vv att fungera, då ska mamman ha boendet och pappan enbart umgänge..............??
Jo, jag säger då det!

Du bygger halmgubbar i inlägg efter inlägg din inkompetenta debattör.

Hitta citat som stödjer dina påståenden om eller håll dig till ämnet.

Jag argumenterar för att man bör fokusera på barnets bästa i varje bedömning. Vad som är barnets bästa varierar beroende på barnet och omständigheterna. Generellt sett är det dock i barnets bästa att få växa upp hos sina föräldrar så långt det är möjligt. Det innebär även att få ha sitt boende delat om föräldrarna separerat. Och slutligen om barnet inte har möjligheten att växa upp hos båda föräldrarna åtminstone få möjligheten till nära kontakt med den ena eller båda föräldrarna.

Varsegod och framställ dina motargument.

Vart inkompetensen ligger kan diskuteras......................

Du sitter i inlägg efter inlägg, barnets bästa, barnets bästa, yada yada..........
Pappan i ts vill sitt barns bästa, men du har tydligen en annan åsikt om det.
Mamman får väl helt enkelt flytta tillbaks igen, om hon vill ha vv.

Det är ju inte säkert att mamman kan eller vill se till barnets bästa. Då är ju frågan kan eller vill pappan det?

Du får det att låta som att det vore katastrof att bara träffas varannan helg.
Jag är ganska säker på att det är tryggheten och att slippa flacka runt som är viktigare än ett exakt lika umgänge med två frånskilda föräldrar.

Finns någon forskning på det?
Jag tror nämligen tvärt om.