Jag kan det mesta inom vårdnadsfrågor. Fråga vad du vill!

Hej jag är svensk och mamman till vår 3 månaders dotter är ifrån Colombia. en Vårdnadstvist kommer med största sannorlikhet utbryta då hon vill ta barnet och flytta tilll Colombia. Hon ser inte mig som viktig del i barnet. någon som vet vad som räknas in i en sådan tvist.

Jag har en bekant som läst juridik. Hen påstår att om en förälder ansöker om ensam vårdnad så MÅSTE en av föräldrarna få ensam vårdan. Måste inte vara den som sökt, men delad vårdnad finns inte som allternativ då. Kan ju verkligen inte tro att det är sant????

Fel av henne. Om båda ansöker om ensam vårdnad så brukar en av dem få ensam vårdnad. Men, rätten har mandat att (i speciella fall) gå emot föräldrars yrkanden, och kan besluta om gemensam vårdnad, trots bådas yrkanden om ensam. Ansöker en om ensam och den andra yrkar på gemensam, så kan rätten besluta om antingen ensam eller gemensam.

Så har det inte varit hittills.  Det är svårt för en förälder att ta vårdnaden från den andra om det inte finns speciella omständigheter  (att ena föäldern  brukat våld etc).

Sorry, det är du som har fel. Om båda föräldrarna håller fast vid yrkandet om ensam vårdnad KAN INTE domstolen döma till gemensam vårdnad ....

Så båda föräldrarna måste vilja ha ensam alltså?
Är det mest sannolikt att mamman får det? Ingen av föräldrarna är dåliga föräldrar men de kan inte komma överens om någonting, de bråkar om ALLT! Så därför har mamman bestämt sig för att söka ensam vårdnad och jag tror pappan kommer säga att han vill ha ensam vårdnad. Hon är tvärsäker på att hon kommer få det just för hon är mamma. 

Nej då. Barnens bästa kommer före föräldrars yrkanden och domstolen kan döma till t.ex ensam vårdnad, för en part som har yrkat på gemensam, om det anses vara för barnens bästa.

Vad har du för källa till ditt påstående?

Jag kan hänvisa till lagboken;  Föräldrabalken 6 kap 5 § 2 st (som lyder: "Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad, om båda föräldrarna motsätter sig det.")

Dessutom Socialstyrelsens handbok för vå-bo-umg-utredningar, sid 70f :

Menade att om en förälder redan har ensam vårdnad (eftersom hon var ogift mor när barnet föddes)  behöver ju inte domstol ge henne ensam vårdnad,  hon behåller den ensamma vårdnad hon redan har,  trots att fadern gått till domstol för att få ensam vårdnad.   Detta om det inte finns speciella skäl att ta vårdnaden ifrån mamman.

Rätten får frångå det för barnens bästa. Har inte rätt dator för att kunna göra en hävisning just nu men fixar det när jag kan. En intressant dom, som bevisar detta, kan vara denna: www.dagensjuridik.se/2013/08/hovratten-splittrar-syskon-efter-infekterad-vardnadstvist-ska-bo-pa-olika-orter

Den där domen är ju ett exempel på ett fall där domstolen (helt enligt lagen) inte ansåg sig kunna döma till gemensam vårdnad, trots att åtminstone mamman hade det som ett möjligt alternativ. Hon drev alltså inte enbart frågan om ensam vårdnad. Jag vet inte vad du ville bevisa med den där länken ?? Väntar på en bättre länk från dig på ett prejudikat där hovrätt eller högre instans dömt tvärt emot lagens intentioner .....

Pappan yrkade inte på ensam vårdnad. Ändå fick han det.... Så den vägen kan Tingsrätten bedöma annorlunda, för barnets bästa, än föräldrars yrkanden. Så du ser, de kan göra det.

Och det där målet faller därmed inte under lagregeln att om båda begär ensam vårdnad kan inte domstolen döma till gemensam!! Man har strikt resonerat utifrån barnens bästa ..... (vilket ju alltså är möjligt att göra då)

Nej, men jag har aldrig påstått att domstolen kan döma annorlunda just i de fallen. Jag har skrivit att domstolen har mandat att gå emot föräldrars yrkanden.

Jag skrev: "Om båda ansöker om ensam vårdnad så brukar en av dem få ensam vårdnad. Men, rätten har mandat att (i speciella fall) gå emot föräldrars yrkanden, och kan besluta om gemensam vårdnad, trots bådas yrkanden om ensam." Självklart förutsatte jag en av föräldrarna redan hade ensam vårdnad. Inget annat stod i exemplet. Som du citerade: "Har föräld-rarna gemensam vårdnad är domstolen i en sådan situation skyldig att upplösa
den gemensamma vårdnaden och anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna."

Jag ids inte klyva hårstrån längre för jag antar att vi ändå är överens om lydelsen i 6 kap, 5 § 2 st FB - och det var den robusta formuleringen jag ville påpeka för dig inledningvis!

Avslutar härmed mitt engagemang i denna fråga ......

Självklart, jag hävdade bara att det finns tillfällen när rätten får gå emot föräldrars yrkanden, för barnens bästa.