Varför finns det kvinnor som äter psykofarmaka när de är gravida.
Det är bevisat att det är skadligt för fostret
Man får inte antidepressiva bara för att man är hängig/deppig. Särskilt inte om man är gravid.
Jösses, då skulle typ stora delar av svensk sjukvård gå helt emot de riktlinjer som finns och även om jag må vara kritisk mot vår sjukvård så är inte ens jag så cyniskt att jag tror på något sådant
Applåder.Fast de flesta får utskrivit antideppmedicin av allmänläkare eller läkare med andra specialiteer än psykiatri och väldigt många gör ingen ordentlig uppföljning (finns ingen tid) och vad är itne så enkelt heller, om man inte ligger inne.
En fråga: vad är skillnaden mellan "deppighet" och "depression"? Liksom skillnaden mellan att vara "deppad" och vara "deprimerad"?
Jag har nämligen i diskussioner med mina vänner upptäckt att vi menar (delvis) olika saker - jag är helt enkelt nyfiken på hur ni använder orden - är de synonyma med varandra eller skiljer sig betydelsen åt?
Detta var den dummaste frågan jag sett på länge! Självklart måste vissa som har behov äta dessa läkemedel trots gravidtet! Annars kommer de säkerligen ta livet av sig eller göra annat dumt- de mår inte bra ju!
Skulle de kunna så skulle de säkert glatt välja bort sjukdomen och piller
En bekant till mig fick ett återfall i sin anorexia då hon var gravid. Det ledde i förlängningen till att hon blev psykotisk och självmordsbenägen och i stort sett missade sitt barns första fyra år. Först då var hon frisk nog att kunna ha någon form av regelbundet umgänge.
Det hade nog varit bättre för alla inblandade om hon kunnat medicinera under graviditeten istället.
Undvik psykofarmaka helt och hållet. Det är bara en mental bedövning och det kan göra dig till en livslång kund till läkemedelsbolagen. Sedan finns det ju också biverkningarna.
Detta måste vara en av dem dumaste frågorna under fl:s historia. Varför inte starta en tråd där man undrar varför gravida kvinnor tar insulin eller kortison.
Är bipolär 2 och fungerar inte utan mina mediciner. Har haft ett rent helvete i över 15 år innan tre olika mediciner sattes in. Om man sätts på en lägsta dos så minimerar man riskerna för sitt barn/fostret samt att man själv kan må någorlunda bra trots sänkningen av dosen. Självklart skulle jag vilja klara mig utan medicin, lika mycket som en person utan ben skulle vilja kunna gå. Men verkligheten ser inte ut så och man äter inte antidepressiva läkemedel eller neuroleptika för skojs skull. Det handlar om livet och livskvalitet. mår mamman bra mår barnet bra - så resonerade min barnmorska och min son är fullt frisk (har alltid varit) och idag 6 år gammal.