Varför psykofarmaka när man är gravid?

Jaha? Så ni vet inte ens om ni har vitaminbrister ?
Det låter ju sådär faktiskt.

Jag tog b12-blodprov (eftersom det är vanligt med brist på b12 när man har den sjukdomen jag har). That what it, liksom.

Jag gjorde ingen skattning, fyllde inte i några formulär.

Men å andra sidan var det ganska solklart att det var en utmattningsdepression jag hade, en unge hade kunnat konstatera det

Jag pratade med läkaren  (en medicinläkare) och så började jag med antidepressiv medicin. Han skickade så klart en remiss till kommunens psykiatrimottagning men dit kom jag först 6-8 månader senare och så fort jag fick huvudet över vattenytan (dvs kunde börja tänka lite) så ringde jag själv till en psykiatriker för att få experthjälp med just medicinen o dosering...

 

Så länge antideppen funkar räcker det för mig.

Hmm, det där måste bero på vart man bor och vilken läkare man har. Jag har gjort flera undersökningar och lämnat en massa prover och de jag känner har också fått göra så. Konstigt att det är så annorlunda?

Antagligen har en läkare gjort bedömningen att det är bättre att fortsätta med medicineringen än att sluta med den. Det finns ju de som utgör ett hot mot sig själv och andra utan medicinering men som är precis som vem som helst när de äter medicin.

För att enbart svara på TS fråga, för att riskerna med att inte medicinera svårt deprimerade kvinnor överstiger riskerna med att göra det.

Om du med "för det mesta" syftar på att varken du eller dina vänner som också diagnostiserats med depression inte blivit undersökta med blodtryck, puls och auskultation ("lyssning") av hjärta och lungor så har ni alla märkligt slarviga läkare.  En läkare ska veta hur man utreder någon som lider av depressiva besvär (vilket inte är samma sak som att bli diagnostiserad med sjukdomen depression).  I synnerhet om man sedan väljer att skriva ut receptbelagda läkemedel för att behandla besvären.

Om du/ni har blivit undersökta på det viset så har man redan vid den tidiga diagnostiken minskat sannolikheten att kroppslig sjukdom ligger bakom besvären (och då har man ju faktiskt gjort "en massa fysiska undersökningar").

Jag förstår att du är av åsikten att läkemedel inte alltid är en bra lösning eftersom många av de du känner kan gå med vitaminbrist, sänkt sköldkörtelfunktion, osv -- antidepressiva läkemedel hjälper förstås inte över huvud taget vid dessa tillstånd.  Att "provbehandla" och låta någon känna på biverkningarna när man från början är nedstämd på grund av kroppslig sjukdom är ju förenat med livsfara med tanke på hur många med depressiva symtom som har självmordstankar.  Hoppas innerligt att du/ni har noggrannare läkare än så!

Dr Kungen ar svarat skitbra i inlägg 597.

Må så vara, men jag litar på mina läkare.