Tror ni på Gud?

Jag tror, orkar inte inte tro, tappar hela fotfästet då, vill ha trösten, tiliten, meningen i något större syfye än mitt mänskliga rädda ego. 

Jag struntar i vad andra tror (eller inte tror) på men när de försöker få mig att tro på det de tror på så säger jag vad jag tycker om deras sk tro. 

Det har hänt för mycket för att jag inte ska tro på spöken och andra väsen. Min mormors mor pratade ofta om och med sin man som dog många år före henne. Han besökte henne när hon skulle sova.

Flera gånger när morfar legat på sjukhus har han sett saker. I Frankrike, när han brutit benet där, så låg han på ett sjukhus som varit aktivt sedan innan första världskriget. Där såg han både soldater och personal i rummet och korridorerna. I Sverige, när han opererat hjärtat ena gången såg jag hur hans blick fokuserade vid dörren helt plötsligt. Frågade om det var någon där och morfar svarade "ja" och kunde beskriva personen. Ingen av oss andra såg personen. När mormor dog så kom hon och hälsade på morfar. Ibland ensam, ibland med sällskap. Sällskapet kunde vara avlidna vänner o h släktingar men även personer som var helt okända för morfar. 

Jag har även arbetat på ställen där det spökade, där folk dött. På ena stället kunde det plötsligt vara tänt i ett rum man visste att man släckt (var helt ensam på kontoret så ingen annan kunde ha tänt och det var inte rörelsestyrda lampor). Så jag började säga god morgon till spökena när jag kom först på morgonen och god natt på kvällen när jag var sist. Vi turades helt enkelt om att vakta kontoret, jag och spökena. 

Har även själv varit med om olyckor där jag borde ha blivit rejält skadad men klarat mig med blåmärken typ. 

Spännande läsning:) jag tror dig. Har själv upplevt mycket. I vaket och klart tillstånd. Nej jag vet. Det är jobbigt när folk ska pracka på en massa man inte bett om eller försöka övertyga. Jag tror att om man tror på något och känner sig trygg i det så behöver man inte försöka övertyga andra eller predika.

Det är ett fascinerande ämne ja, speciellt då det glider över i medvetandefilosofi, men i vad grundar sig din tro och kan den beläggas på något vis? Exempelvis är jag inte materialist, då jag inte sett några bevis som har kunnat belägga den. Vad är själar för något? Jag har inte alltid haft upplevelser, finns det något som talar för att mina upplevelser skulle fortsätta efter uppskattad levnadstid? Du skrev att det är stort, jag har varit inne på funderingar gällande storlek på upplevelser, men ännu inte hittat något konkret sätt att storleksklassificera dem. Kanske är frågan felställd. Det är ganska intressant och går som att väva in i själva ämnet.

Jag tror inte att jag kan svara så att du blir nöjd.
Men jag tänker ungefär såhär om jag ska fatta mig kort:
Även om jag tror på Gud så tror jag inte att det finns en plan. Jag tror inte heller att Gud vill att någon ska komma i en hemsk situation eller att någon ska få cancer.
Jag tror att människor har fri vilja, inte att Gud har stakat ut en plan för alla. Därför är det viktigt att vi försöker hjälpa varandra.
När vi är i en hemsk situation tror jag att Gud är med mig, att be är för mig att försöka hämta kraft och få känna Guds omsorg. Jag tror inte att Gud ändrar skeendet i världen för mig. Men Gud är hos oss, även när det är som mörkast, jag är inte ensam.

Jag hoppas du har överseende med att jag skriver kortfattat och förenklat.

Intressant, har själv upplevt sånt som är svårt att förklara.

Jag tror på Gud definitivt 

Tror inte på några som helst gudar eller övernaturliga fenomen. Finns inga bevis, och har därför ingen anledning att tro på sådana saker.

Går du regelbundet till kyrkan? Är du uppvuxen i ett kristet hem?

Så vem tror du skapade jorden och allt liv på jorden?