Vanligt att vara otrogen?

Men varför skulle att en annan människa blir sårad och mår dåligt få dig att "garva dig fördärvad"? Låter verkligen inte trevligt eller sympatiskt av dig utan ganska känslokallt och skadeglatt- vilket inte brukar vara egenskaper folk vill tillskriva sig. Samt skriv gärna inte förringande inlägg om andra medlemmar som inte är delaktiga i konversationen (helst inte alls såklart!) - finns inget syfte att dra upp denna medlem överhuvudtaget här. Så kanske fundera på vad du vill få fram i ett inlägg och hur du uttrycker dig om/till andra människor? Mellan raderna kunde iaf jag se några intressanta diskussionsämnen- håller inte med dig om min tolkning är korrekt - men intressanta likväl. Ett trevligare inlägg hade varit mer gynsamt för det du vill framföra och jag tror även att fler skulle tagit ditt inlägg seriöst om det var befriat från elakheter.

Har absolut inga problem med att bli betraktad som känslokall. Jag är lagd åt logik och tycker att bland det roligaste som finns är när bubblan spricker för moralpoliser och folk som sätter sig på höga hästar samtidigt som dom är otroligt naiva. Har sett detta hos många bekanta som aldrig trodde att deras partner inte kunde vara otrogen där det sedan visade sig att så var absolut inte fallet. Det är dock bara riktiga klantar som blir upptäckta. Den stora merparten blir aldrig upptäckts så länge man håller sig till att det roliga vid sidan om enbart är sex och man skall självklart alltid välja en lekkamrat som också är i en relation för att slippa massa tråkigheter. En separat knullmobil är en bra början. Se också till att det inte finns några konstiga poster på kontoutdrag om man har gemensam ekonomi. 

Tja, alla är vi väl olika - jag skulle se det som något mycket negativt att bli betraktad som känslokall eller att mina argument/åsikter/tankar inte skulle tas emot pga mitt sätt att tilltala andra är frånstötande. 

Kan faktiskt inte säga att jag uppfattar dig (givet otroligt svag evidens) som logiskt lagd - kanske på sin höjd pragmatisk i ditt egna förhållningssätt men kan inte se att det verkar ha uppkommit efter logiska slutsatser utan snarare en stark vilja/egen uppfattning om att din åsikt är den rätta och andras upplevelser sekundära - alltså mycket emotionell drivkraft. En som jobbar efter logiken skulle nog oftast ta i beaktning att alla människor har olika reaktioner på kriser, olika sätt att uppfatta och förhålla sig till moral. Pågrund av alla dessa variabler så borde den logiska slutsatsen vara att det inte går att bedöma och värdera känslor på ett enkelt sätt. Visst finns en normativ moral om vad som är rätt och fel och även här brukar logiken samstämma i att det är av vikt för att vi ska ha ett fungerande samhälle. Om vi nu ska vara anekdotiska så har jag aldrig uppfattat de människor jag mött som arbetat mycket efter logiken som känslokalla eller att de får njutelse av andra har fel. Att ha ett högt logiskt intellekt är inte en motsats till empatisk förmåga.

Lille vän. Det är hysteriskt roligt med alla amatörpsykologer på detta forum. Själv jobbar jag med rekryteringar och gör personlighetsanalyser dagligen och jag har arbetat i många år med personer med trauma och komplexa trauman att bearbeta. Kan garantera att jag har empatisk förmåga när personer förtjänar det men personer med starkt ego som sätter sig på höga hästar har jag absolut noll empati för utan njuter stort av att se dessa störtdyka i dyn.

Har aldrig utgett mig för att vara psykologiskt kunnig över allmänbildning, har precis som du viss utbildning och arbetslivserfarenhet inom liknande områden men då jag är online, på ett forum med främlingar så vill jag alltid vara restrektiv i hur jag framställer mina åsikter så det inte misstolkas som professionella uttalanden - det vore oetiskt och om mina inlägg tolkas som att jag försökt hävda detta så ber jag om ursäkt,  har inte varit min avsikt utan resonerade kring hur du uttrycker dig i skrift och formulerar dina argument/påståenden etc. Men ska absolut ta detta i beaktning i framtiden så tack för att du uppmärksammade mig på detta.

Men varför försöker du överbevisa mig i att du har empatiskförmåga när 1, det har aldrig varit ett tvivel hos mig - ren avsaknad av empati är som du bör vara medveten om ett ytterst allvarligt psykiskt tillstånd. 2, det var en stor poäng i mitt förra inlägg - att du uppfattas drivas mer av känslobetingade motivationer än av de logiska.
Ett stöd för detta finns i att du villkorar din empatiska förmåga (vilket egentligen är en omöjlighet men antar att du använder lekmansspråk) efter din egna moral - det finns ingen logik eller pragmatik i det ställningstagandet. Speciellt inte när den normativa moralen säger att den som bedrar är den som felat- då finns det ingen logik i att bli skadeglad åt den bedrage som innan var verbalt lycklig i sin relation.

Kanske tolkar jag dig fel nu, men jag uppfattar ditt inlägg som att du gick lite i defensiv och jag undrar då om jag förolämpade dig genom att lyfta detta? För då ber jag om ursäkt, gör själv ingen värdering i om man är emotionellt eller logiskt lagd så utgick inte från att det kunde tas som en förolämpning- var mest en reflektion så att säga.

Du har inte på något sätt förolämpat mig utan bara lockat till skratt. Självklart kan man villkora sin empati. Har helt enkelt väldigt svårt för människor som vill leka moder Theresa och bara ta skit och dumhet utan att sätta gränser för skit och dumheter. Att vara extremt naiv är en dumhet och även fast jag är praktiserande buhist så kan du ge dig på att jag blir extremt skadeglada när naiva människor som sitter på höga hästar hamnar i den dypöl som dom själva skapat. 

Vill bara påminna om Bodström i förräddarna. Folk är mycket bättre på att ljuga och föra andra bakom ljuset än vad många tror och det är väldigt svårt att se när folk ljuger och för bakom ljuset speciellt när man inte vill se. 

Kan också tilläggas att bearbeta trauma och komplexa trauman är inte någon jävla plutinutta och guligula process utan det kan göra ont som fan att bearbeta och få känslomässigt laddade minnen att bli logiska med en tydlig tidslinje. 

Ursäkta, fel av mig: Bristen på varierat sex då, i TS fall.

Båda varianterna (för lite sex/ för tråkigt sex) förekommer frekvent, det är du nog också medveten om efter alla trådar i ämnet.

Vill bara påminna TS om att det inte alls är så säkert att ett sexuellt äventyr blir en positiv upplevelse utan slutar i besvikelse. 

Det finns också en risk att en tillfällig förbindelse resulterar i mer känslor och viljan att fortsätta vara gift med hustrun ersätts med viljan att vara med älskarinnan.  Det finns många grynnor och skär med att skaffa älskarinna

Jag började utforska detta efter 12 år ihop med samma man. Jag är 45 år och killarna jag träffat allt mellan 19 och 33. Har dock kärat ned mig i några av dem och de i mig, så det har varit ganska omtumlande vissa gånger. Jag är en person som ger allt vid sex och inte har några direkta hämningar, så det blir oftast innerligt och intimt samtidigt som det är rått och vilt, vilket gör det svårt att värja sig känslomässigt. 

Skönt att du inte uppfattade det förolämpande. Men jag upplever att vi mest verkar prata om varandra så tror vi sätter punkt. Känns ju inte givande om du uppfattar mina tankar som värda att skratta åt direkt. Så ber om ursäkt att jag inte besvarar något mer av  ditt inlägg men tror inte att det gör någon skillnad.