Vanligt att vara otrogen?

Nä men fy, jag ber om ursäkt men detta var bland det värsta jag hört på länge. Brukar se mig själv som en ganska förstående människa, att jag kan förstå att de flesta kan begå misstag, få känslor, göra dåliga val osv. Att det inte gör en till världens hemskaste människa.  Däremot detta, att så kallt sitta och beräkna att man ska bedra, ljuga för och svika sin partner - det är ju ett avskyvärt beteende. Det handlar inte om känslor, situation eller något som kan förklara en ev otrohet (nej, tycker inte att det finns bra ursäkter men orsaker som förklarar). Detta är bara en total likgiltighet inför en människa som antagligen är en av de närmaste du har i livet. 

För att svara mer på din fråga - nej, detta tror jag inte är vanligt. Otrohet är kanske mer eller mindre vanligt men att planera på förhand på detta sätt tror jag inte hör till vanligheten.

Men varför skulle att en annan människa blir sårad och mår dåligt få dig att "garva dig fördärvad"? Låter verkligen inte trevligt eller sympatiskt av dig utan ganska känslokallt och skadeglatt- vilket inte brukar vara egenskaper folk vill tillskriva sig. Samt skriv gärna inte förringande inlägg om andra medlemmar som inte är delaktiga i konversationen (helst inte alls såklart!) - finns inget syfte att dra upp denna medlem överhuvudtaget här. Så kanske fundera på vad du vill få fram i ett inlägg och hur du uttrycker dig om/till andra människor? Mellan raderna kunde iaf jag se några intressanta diskussionsämnen- håller inte med dig om min tolkning är korrekt - men intressanta likväl. Ett trevligare inlägg hade varit mer gynsamt för det du vill framföra och jag tror även att fler skulle tagit ditt inlägg seriöst om det var befriat från elakheter.

Tja, alla är vi väl olika - jag skulle se det som något mycket negativt att bli betraktad som känslokall eller att mina argument/åsikter/tankar inte skulle tas emot pga mitt sätt att tilltala andra är frånstötande. 

Kan faktiskt inte säga att jag uppfattar dig (givet otroligt svag evidens) som logiskt lagd - kanske på sin höjd pragmatisk i ditt egna förhållningssätt men kan inte se att det verkar ha uppkommit efter logiska slutsatser utan snarare en stark vilja/egen uppfattning om att din åsikt är den rätta och andras upplevelser sekundära - alltså mycket emotionell drivkraft. En som jobbar efter logiken skulle nog oftast ta i beaktning att alla människor har olika reaktioner på kriser, olika sätt att uppfatta och förhålla sig till moral. Pågrund av alla dessa variabler så borde den logiska slutsatsen vara att det inte går att bedöma och värdera känslor på ett enkelt sätt. Visst finns en normativ moral om vad som är rätt och fel och även här brukar logiken samstämma i att det är av vikt för att vi ska ha ett fungerande samhälle. Om vi nu ska vara anekdotiska så har jag aldrig uppfattat de människor jag mött som arbetat mycket efter logiken som känslokalla eller att de får njutelse av andra har fel. Att ha ett högt logiskt intellekt är inte en motsats till empatisk förmåga.

Har aldrig utgett mig för att vara psykologiskt kunnig över allmänbildning, har precis som du viss utbildning och arbetslivserfarenhet inom liknande områden men då jag är online, på ett forum med främlingar så vill jag alltid vara restrektiv i hur jag framställer mina åsikter så det inte misstolkas som professionella uttalanden - det vore oetiskt och om mina inlägg tolkas som att jag försökt hävda detta så ber jag om ursäkt,  har inte varit min avsikt utan resonerade kring hur du uttrycker dig i skrift och formulerar dina argument/påståenden etc. Men ska absolut ta detta i beaktning i framtiden så tack för att du uppmärksammade mig på detta.

Men varför försöker du överbevisa mig i att du har empatiskförmåga när 1, det har aldrig varit ett tvivel hos mig - ren avsaknad av empati är som du bör vara medveten om ett ytterst allvarligt psykiskt tillstånd. 2, det var en stor poäng i mitt förra inlägg - att du uppfattas drivas mer av känslobetingade motivationer än av de logiska.
Ett stöd för detta finns i att du villkorar din empatiska förmåga (vilket egentligen är en omöjlighet men antar att du använder lekmansspråk) efter din egna moral - det finns ingen logik eller pragmatik i det ställningstagandet. Speciellt inte när den normativa moralen säger att den som bedrar är den som felat- då finns det ingen logik i att bli skadeglad åt den bedrage som innan var verbalt lycklig i sin relation.

Kanske tolkar jag dig fel nu, men jag uppfattar ditt inlägg som att du gick lite i defensiv och jag undrar då om jag förolämpade dig genom att lyfta detta? För då ber jag om ursäkt, gör själv ingen värdering i om man är emotionellt eller logiskt lagd så utgick inte från att det kunde tas som en förolämpning- var mest en reflektion så att säga.

Skönt att du inte uppfattade det förolämpande. Men jag upplever att vi mest verkar prata om varandra så tror vi sätter punkt. Känns ju inte givande om du uppfattar mina tankar som värda att skratta åt direkt. Så ber om ursäkt att jag inte besvarar något mer av  ditt inlägg men tror inte att det gör någon skillnad. 

Ville gärna besvara ditt inlägg då jag fann det intressant men har lite svårt med hur jag ska formulera starten- så hoppar bara in med förhoppning om att jag inte blir alltför rörig 🙈

1. Jag tror att man bör vara försiktig med att antyda/dra slutsats om att andra är upprörda bara för att de argumenterar emot. Även om det görs på ett ganska passionerat sätt så är allt det indikerar att den individen har en stark övertygelse. Då kan det uppfattas nästan lite förminskade och nästan anklagande om någon hävdar att man är upprörd. Lite som, "är du sur nu"-grejen. Jag känner mycket starkt för många frågor och kan debattera dem i oändlighet men inte blir jag för det upprörd för att någon tänker annorlunda. Jag menar nu  inte att jag tror att du avsåg här- dina andra inlägg tyder på motsatsen- men enligt mig kan det vara värt att tänka på då jag tror att det för många kan vara en diskussionstrigger. 

2. Nja, jag tror jag förstår vart du vill komma men är nog inte benägen att hålla med. Så länge samtalet rör sig inom ämnets parametrar så är det ju en naturlig del av en diskussion- konversation är ett levande ting och kommer röra sig fram och tillbaka. Givetvis krävs dock en viss nivå av social kompetens,  alla konversationer är inte lämpliga att man strävar för långt från ämnet i. Tipset om att skapa en egen tråd är också ett nja för mig. Blir ett sidospår alldeles för starkt och nästan lämnar huvudämnet så kan det kanske vara rimligt men generellt skulle det ju döda de flesta diskussioner om åsikter och tankar som går emot ts inte bör tas upp eller om sidospår inte är med. Vidare så skulle det för mig kännas märkligt om jag såg en medlem starta en tråd inom ett ämne som jag känner starkt för men istället för att bemöta den medlemmen då starta en egen tråd med typ innebörden att dennes åsikt är fel. För mig blir det lite "du kan aldrig gissa vad Bettan sa?!". 

3 + sista meningen om vem som äger frågan - Håller helt med om att mobbning och personangrepp inte hör hemma i civiliserade samtal. Tänker dock spontant att två saker är viktiga att komma ihåg här. Det första är att mycket har en tendens att låta/uppfattas hårdare online. Människan har en tendens att föreställa sig en mer aggressiv ton i vårt inre när vi möter kritik eller ej får medhåll men den där arga rösten vi hör i vårt huvud kanske aldrig fanns där så det är mycket viktigt att läsa ordentligt vad den andra faktiskt skrev. Det andra jag tror är mycket viktigt att tänka på är då lite av motsatsen till det jag skrev ovan och det är att tänka på hur man formulerar sig och minnas att mottagaren inte kan höra vare sig tonfall eller se kroppsspråk. Men rena personangrepp och elakheter hör inte hit. Med utgång i nummer 3 kan jag inte helt hålla med om att bara ts äger frågan. Många trådar är redan i sin grund elaka, fyllda med påhopp mot individer eller grupper av människor. Jag tycker inte att det är fel att folk går in och motargumenterar en sådan ts - utan att sjunka till samma nivå dock. Jag anser att alla är fria att tycka och yttra vad de vill men de har inte friheten att slippa bli emotsagda. 

Lång uppsats från mig, ber om ursäkt men som vanligt är jag sjukt uttråkad så här i tidiga morgontimman 🙈

1. Jag tänker att generellt så ligger det i ämnets natur och personlig anknytning till ämnet huruvida det går att diskutera utan att ta ställning - eller iaf hålla sig mer neutral även om man kanske har en bestämd åsikt. Även ligger det i hur en frågeställning presenteras och formuleras. Ta denna ts som ett exempel. Min utgång är att otrohet alltid när det kommer till kritan är moraliskt fel. Däremot kan jag fortfarande ha förståelse för att människor begår misstag, gör fel val osv. Hade därför ts skrivit en mer ödmjuk trådstart, viljan till otroheten bottnat i något av djupare karaktär osv så hade jag kunnat samtala/resonera om det på ett mer objektivt sätt även om min grundåsikt att det är fel väg att gå inte hade förändrats. Så var dock inte fallet i denna tråd, utan ts uppvisade både en arrogant och nonchalant inställning gentemot sin partner och sökte aktivt att svika och såra denna människa. Då kände iaf jag att det inte fanns någon grund för mig att inte ta ställning mot detta - jag tycker det är viktigt att säga ifrån när någon uppför eller beter sig illa.

2. Jo, detta skulle väl då vara ett exempel då sidospåret föll för starkt utanför ämnets parametrar så en egen tråd antagligen varit lämpligare. Men då är det ju för att tråden helt skiftat ämne och ts inte längre får den hjälp som efterfrågas. Lite som vi gjort nu egentligen men pga ts karaktär och trådstart så betvivlar jag starkt att det tagit mycket från tråden - tror inte det väntande en flock för att ge honom behjälpliga råd i att bedra sin partner på det sätt han ville göra. Konsensus verkade vart att han har/gör fel vilket jag samstämmer i. Men oavsett så är ju detta också en trådkapning i dess bemärkelse. 

3. Visserligen tror jag att det i mångt och mycket är så att folk släpper mer på spärrarna online i vad de säger till andra - men jag står även fast vid mitt förra inlägg om att jag även tror att mycket tolkas på fel sätt för att man läser in tonlägen och saker mellan raderna som kanske inte alls menades. Var själv med om det för en tid sedan då en medlem blev mycket upprörd på mig för att den uppfattade att jag kallat den för en elak människa. Det hade jag inte gjort, däremot skrev jag att den uttryckte sig elakt mot andra medlemmar. Det är skillnad men där lärde jag mig också vikten av min andra poäng att man även måste vara tydlig och försiktig i hur man uttrycker sig online för missförstånd uppstår lätt till följd av det jag redan skrivit. 

Jag håller helt med om att din poäng om att man inte bör ignorera om man uppfattar att någon går på för hårt, använder elakt språkbruk, behandlar andra illa osv vare sig mot en själv eller mot andra. Därför är enligt mig ibland viktigt att ta ställning även mot olika ts, att inte säga något skulle vara som att passivt godkänna detta. Däremot försöker jag alltid göra det på ett ödmjukt sätt för jag utgår från att oftast är människor faktiskt inte medvetna om hur burduska eller hårda de kan uppfattas i skrift.

Jag förstår var din ståndpunkt ligger och reaktionerna därefter och de är helt ok. Vi kanske inte håller med varandra i allt men det är också ok tänker jag😊

Jag skulle nog vilja säga att användandet av begreppet "naturligt" är applicerbart här. Människor styrs i mångt och mycket av sin egna moral - må det vara kulturell,uppfostran eller utvecklad - och det faller sig då naturligt att individer kommer reagera kraftigt när någon bryter mot den moralen - ännu mer så om det gäller frågor som även på samhällsnivå har ett konsensus i att vara moraliskt förkastligt. Otrohet, våld i nära relationer, brott av olika slag, barnuppfostran oav är exempel på sådana ämnen som har en hög kollektiv moral knutet till sig och diskussionstrådar gällande sådana ämnen kommer då förmå många att ta ställning. 

Huruvida det är korrekt eller inte är däremot en åsikt som vi (menar inte just du och jag, utan generellt) kan tycka olika i, kanske tycker vi lika beroende på ämne eller konstant åtskillda. Men naturligt och korrekt varken utesluter eller promptar varandra. 

Däremot är jag helt med på att det i många trådar finns de som tar till mycket starka ord och ibland kör på som en ångvält. Det är i de flesta fall fel anser jag då dels så dödas samtalet och delvis så går det lätt över till personangrepp osv. 

Vilket du såklart får tycka men jag skrev dock ibland och syftade till huruvida en ts ska stå oemotsagd alt enbart få medhåll för att inte riskera ot. Givetvis kan ingen sitta och vakta varenda tråd/video online men min måttstock för mig är att säga ifrån om jag är aktiv i en diskussion och någon börjar bete sig illa mot en annan part, annars skulle det för mig kännas som att jag i tystnad godkände det hela. Eller om en ts startas i syfte ett skada/såra/håna andra människor så kan jag också ibland känna att det för mig känns fel att inte säga någonting.