Ångrar mig efter första aborttabletten, ngn med erfarenhet?

Jo jag håller med , de kan såklart inte ifrågasätta, det skulle vara fel. Är man inte helt säker kan man be att få prata med kurator vid besöket , det gjorde jag en gång för längesen och det landade i att jag inte gjorde abort. 

Man kan ju vända på det också, om det kommer en person som är säker och verkligen vill göra abort och så blir hon ifrågasatt och skuldbelagd.. TS och alla andra måste ju förstå hur fel det skulle vara. 

Ledsen att det blev så med TS att hon ångrar sig, förstår att det måste vara hemskt. Men man kan ju inte bara tänka utifrån sin egen situation när man pratar om hur vårdpersonal ska bete sig. Det bästa är om de är helt neutrala och frågar vad man själv vill. Nu var det längesen jag var i en sån situation men jag tror att de frågar om man verkligen är säker innan man tar tabletten. 

Jag hoppas besöket hos kliniken går bra idag och att du får det svar du önskar! 

Har inga råd till TS men angående vårdpersonal, speciellt kring preventivmedel och graviditeter så har jag noll tillit för dem.

När jag var gravid med mitt första barn åt jag antidepressiv medicin vilket jag råddes av barnmorskan att fortsätta med. Att jag absolut inte skulle sluta. Samtidigt fick jag träffa en läkare som avrådde mig (med typ skrämselpropaganda) att sluta direkt. Ett sjukt utsatt läge att få så två olika råd. Jag bestämde själv att jag skulle gå ner på halv dos och fortsätta ta vilket gick bra.

Mycket tjat av barnmorskor att ta hormoner (p-piller, stav, spiral mm) fast man säger att man mår dåligt av dem. En vän till mig sa att hon var tvungen att ljuga när hon ville ha ut sin spiral, BM ville inte ta ut den utan en massa tjafs om annat p-medel så min vän sa att hon vill bli gravid (då var hon SÅ välkommen!) Som någon skrev här: det är politiskt. De blir programmerade att hålla på såhär. Är väl en sak med tonåringar men när man kommer 30+ och blir behandlat på det här viset då är det något fel i systemet. 

Jag har klarat mig hela livet på att hålla koll på min cykel och använda kondom under de dagar då jag är fertil.

Fick också höra när jag kom till min första förlossning att eftersom jag var förstföderska skulle det ta tid. De ville skicka hem mig, sjukt dålig attityd och mästrande, och sen visade det sig att min magkänsla var rätt. Jag var öppen och födde bara timmar efter.
 
Fick också en del skammande kommenterar under graviditeterna, av just barnmorskor, om min vikt. Att jag inte ska äta för mycket mm. Har gått ner allt inom 6 månader med båda barnen. 

Du verkar vara lika korkad du?

Att det generellt sett tar längre tid för en förstföderska är inget som säger något som helst om hur lång tid det kommer ta för en enskild individ och således det dummaste du kan säga till någon som har så starka värkar att hon inte kan stå upp, utan att i alla fall göra en undersökning, bara för att hon är just en förstföderska.

Det är som att neka en ung tjej att kolla upp en knöl i bröstet pga bröstcancer är ovanligt bland yngre tjejer. 

Och angående kost är det jäkla skillnad på att informera och att skamma. Jag var dessutom normalviktig. 
Du kommer få ett stort barn, fick jag höra. Nej han vägde lite över 3,5 kg. 

Det är skillnad på att förstå vad ett ord betyder och faktiskt förstå innebörden av det. 

Liksom att fatta skillnaden på korrelation och kausalitet, vilket folk GENERELLT gör hela tiden. 

När det gäller människor, individer, så kan du inte behandla dem; neka dem hjälp eller dra slutsatser genom att hänvisa till sannolikhet innan du först gjort en undersökning. Det är högst oprofessionellt och också ointelligent.