Ångrar mig efter första aborttabletten, ngn med erfarenhet?

Trådstartaren Dianis hade bestämt sig för att göra abort men sedan ändrat sig.

Det är väldigt ovanligt att någon i svensk sjukvård skulle puscha någon till att göra en abort! Det är heltokigt att tro det.

Svensk sjukvård ska vara neutral när det gäller sådant. Den ska utgå från att stötta kvinnan, oavsett vad hon väljer. 

Sedan finns det situationer där man som i Dianis fall påbörjat en abort men ångrar sig. Det är mycket svårt och sorgligt, men Dianis måste nog acceptera att hon påbörjat aborten, trots allt. Det går inte att gå tillbaka i tiden, man kan bara leva framåt, med all smärta som det innebär i det här fallet. 

 

Det är lite för sent att ångra sig efter det första abortpillret, tyvärr. Har man redan tagit det så borde man veta att den här gången är det inte läge att behålla barnet. Jag har tagit både det första och det andra i unga år när jag egentligen velat ha barn men insåg att det inte gick just då pga att det var fel livssituation med fel kille och dessutom mår jag så pass skitdåligt av att vara gravid. Jag menar verkligen dåligt och går in i en depression, så det var ingen tvekan, när jag blev så nedstämd och deprimerad så insåg jag att det inte gick. Hur kan man vara så puckad att du ångrar dig? Att du tagit det första visar ju att du inte är redo nu och så pass osäker att det inte är rätt att behålla just nu! 

När jag blev gravid med sonen jag har, för flera år sedan, jag var 100% inställd på att jag skulle föda honom så jag fortsatte graviditeten. Men som vanligt så mådde jag så pass dåligt över att vara gravid att de tyckte att jag skulle ta medicin som de egentligen inte rekommenderar till gravida, men har man behovet så sätter de in medicin/er så att man mår bra. De sade att det är större risk för komplikationer och mer risker för fostret om mamman mår skit, än om de sätter in medicinerna hon behöver för att må bra. 

Tyvärr, fostret är nog redan skadat av det första pillret. Du bör fullfölja genom att ta det andra också! Var glad över att du kunnat bli gravid, för det är inte alla kvinnor som kan även om det inte är något fel! Då vet du att du kan bli det igen! Du får tänka över det noggrannare nästa gång! 
(Även om jag förstår att det nog är normala känslor som drabbar alla som tagit ett avgörande beslut, att man känner sig osäker och att man ångrar det man valt bort. Jag tror det är normala känslor efter ett avgörande val som spökar, helt enkelt.)

Det klart att man kan ångra sig, vi är ju människor!

Man kan inte alltid veta säkert, ibland pendlar man mellan flera alternativ i tankarna. Det man får göra då är att ta det alternativ som man landar i flest gånger. Dvs om man för det mesta landar i att det är bäst att göra en sak och bara ibland landar i att man inte ska göra det, så får man gå på det man flest gånger tycker är bäst.

Livet är inte svart eller vitt, ofta har alternativen både för- och nackdelar. Vi lever våra liv i mellanrummen, mellan svart och vitt.

Men i vissa situationer kan det vara svårt att i efterhand göra något åt det val man har gjort. 

Det klart att man kan ångra sig, vi är ju människor!

Man kan inte alltid veta säkert, ibland pendlar man mellan flera alternativ i tankarna. Det man får göra då är att ta det alternativ som man landar i flest gånger. Dvs om man för det mesta landar i att det är bäst att göra en sak och bara ibland landar i att man inte ska göra det, så får man gå på det man flest gånger tycker är bäst.

Livet är inte svart eller vitt, ofta har alternativen både för- och nackdelar. Vi lever våra liv i mellanrummen, mellan svart och vitt.

Men i vissa situationer kan det vara svårt att i efterhand göra något åt det val man har gjort. 

Antalet aborter i Sverige har legat på en liknande nivå sedan mitten på 1980-talet. Då får man också komma ihåg att hela befolkningen har ökat under den tiden. Antalet tonårsaborter har minskat (enligt Socialstyrelsens uppgifter).

Staten/Socialstyrelsen har inget eget intresse av att aborterna ska öka. Om ett lands befolkning krymper så kommer man att få stora ekonomiska problem framöver. Få personer måste då försörja många äldre människor. 

I början på 1900-talet, då Sverige var mer auktoritärt styrt (kvinnorna fick rösträtt först i början på 1920-talet), så var preventivmedel helt förbjudna. Staten var rädd för en befolkningsminskning. Kvinnor började informera andra kvinnor om preventivmedel och till slut, 1938, blev det lagligt att sälja och använda dem (främst kondomer o. dyl.) 

Aborträtten växte fram från 1938, då det av vissa skäl blev tillåtet med abort (till exempel av medicinska skäl). Många olagliga aborter genomfördes (en del mycket farliga) och en del kvinnor åkte till Polen, där det var lättare att få abort.

Under 60-talet växte en praxis fram att om en gravid kvinna hade egna starka skäl att få abort så fick hon det. 1974 genomfördes rätten till fri abort i början av graviditeten.

Jag tycker att det skulle vara konstigt om en läkare gratulerade en kvinna till en graviditet, om hon kände att det var helt fel och tog emot beskedet med sorg. 

Att upplysa om att det finns en aborträtt under början av graviditeten kan vara  bra, så att ingen går och funderar så länge att beslutet sedan visar sig vara för sent taget. Ingen kvinna som vill ha barn tar något intryck av en sådan upplysning. De som är tveksamma till graviditeten går hem och funderar på alternativen. 

Jag skulle inte vilja vara barn till en mamma som inte vill ha/orkar med mig.