Har alla överviktiga sjukliga problem?

Nej men detta är ju nåt speciellt. samma med min kompis. Äter jättemkt och är bara skinn och ben. Alltså hon har knappt nåt underhudsfett alls. Sonen ser likadan ut. Menar inget illa men att skriva så men det är så hon ser ut. 

jag fick ofta frågan när jag var yngre hur jag kunde äta så mkt utan att gå upp. Men sen när jag blev 30 fick jag lättare att lägga på mig. I dag märker jag skillnad på bara några dagars extra ätande. Men då får jag hålla igen kommande dagar. 

Hos mig är det nog flera faktorer som gör att jag alltid behövt tänka på vikten. Jag väger kanske 10-15 kg "för mycket" - sen har jag också D-kupa (sen jag var typ tolv år gammal), så jag är kurvig på ett sätt som en del andra kvinnor inte är, och sånt väger ju också.

Jag har haft pcos hela livet, är nu 49 år. Som barn fick jag även astma, men inga mediciner ännu då, så jag rörde ogärna på mig eftersom jag fick andnöd av löpning och sånt. Tyvärr. Mina föräldrar uppmuntrade mig inte till motion, utan skulle köra bil överallt - även till affären som låg två minuters promenad bort! Jag blev alltså aldrig sportig, vilket jag känt sorg över som vuxen. Det var först i 30-årsåldern som jag började träna, springa etc, fast mest i perioder. I vissa perioder har jag sprungit regelbundet och t.o.m. deltagit i nåt lopp, i andra perioder har "livet" (bekymmer, barn etc.) kommit emellan och jag har inte orkat träna. Det har aldrig blivit en naturlig del av mig som jag hört att det är för många andra som bara _måste_ träna för att må bra, utan det är ofta en kamp. Nu på sommaren simmar jag dock nästan dagligen ca 1 km i sjön, det känns kul.

Sen hade jag en ganska jobbig uppväxt och tröståt nog en del som ung vuxen. Jag älskar all mat och gillar också vin. Med vissa av mina kompisar ses vi och lagar middag och dricker vin, eller går ut och äter, och dricker vin.

Tre gånger har jag gått ner (samma) 10 kilo. De perioderna har alltid varit präglade av strikt självdisciplin, ett mer osocialt liv och många dagliga tankar kring vad jag ska äta, vad jag äter och vad jag har ätit. Jag har nästan tvingats bli besatt av kosten och vikten för att lyckas gå ner. Det är förstås inte hållbart och så fort jag börjar ha lite mer kul igen, går jag upp i vikt.

På semestrarna har jag ätit, men ändå försökt begränsa mig lite. Det var egentligen först i år, på sommarens tågluff genom Europa, som jag tillät mig själv att njuta fullt ut. Jag gick på franska bagerier och tyska restauranger och köpte det jag ville ha, och tänkte att "ok, jag struntar i om jag går upp i vikt" (vilket jag aldrig brukar strunta i medvetet). Jag kan fortfarande njuta av minnet av hur mycket jag njöt! Det tycker jag det var värt. Jag har ändå goda värden, är blodgivare och frisk, så jag försöker sluta stressa över mina extrakilon. Jag har andra problem i livet och orkar inte hålla på och tänka på vikten varenda stund som jag gjort förut.

Jag vet, provocerande rubrik. 

men jag undrar varför så många överviktiga har så svårt att hålla vikten. 

jag har gått ner 20 kg detta år genom att tänka på kaloriintaget, jag har inte behövt gå hungrig heller. Gör t.ex. potatisgratäng med mjölk, äter mkt grönsaker, potatis. Äter inte en massa chips och godis men vid enstaka tillfällen så. Dricker alkohol som innan. 

Men till frågan, JA jag vet att att vissa har fysiska besvär av alla dess slag, problem med pcos,missbruk, underfunktion av sköldkörteln och en rad andra problem. 

men har man inte dessa problem fattar jag inte hur man kan kämpa sig ner i vikt för att sen gå upp allt igen. Om jag äter mkt en helg t.ex. får jag hålla igen kommande dagar. Hur svårt kan det vara? 

eller det kanske är så att nästan alla tjockisar har en enorm hunger sen även när som gått ner. Jag har t.ex. typ1 diabetes och insulinet gör att jag lättare läger på mig, så jag har inte heller det så enkelt. 

jag får lågt blodsocker så fort jag rör på mig mer eller mindre och måste äta både innan och efter. Vilket gör det svårt att håll vikten. Men då får man hitta alternativ som t.ex. apelsinjuice, då det innehåller få kalorier. 

varför går nästan alla upp efter att dom vart duktiga och gått ner?