Har alla överviktiga sjukliga problem?

Och som jag skrev i början så blev jag matad med lättprodukter och "fettfritt"hela barndomen och började inte gå ner i vikt förrän jag började vräka i mig fett. När jag fick/gav mig själv lov att använda vispgrädde, fet ost och crème fraiche, och riktig majonnäs för den delen, så gick jag ner i vikt. 

Jag har registrerat hur mycket jag äter i augusti bara för att jag varit nyfiken och det är sant som de säger, äter jag mycket fett blir jag mätt fort och orkar inte äta så många kalorier. 

Om det du gör funkar för dig är det toppen. Alla ska ha rätt att göra som de vill och som funkar för dem. 

Det är svårt att bryta dåliga vanor som man en gång börjat med. Anpassar inte kaloriintaget efter sin kropps förutsättningar 

Det spelar ingen roll om en person hypotetiskt skulle kunna gå ned i vikt, om det rent praktiskt inte går. När studie på studie visar att hur bra hjälp man än får så kan personer med etablerad fetma inte gå ned i vikt och behålla den utan går upp det de gått ned plus lite till inom några år, så får vi liksom acceptera att det inte funkar med livsstilsförändringar. 

Och varför de går upp? Tja, slå upp en BMR-kalkylator och titta på skillnaden mellan någon som väger 60 kg och någon som väger 80 kg. Hur håller man en sådan stenkoll på sitt energiintag år ut och år in att man inte får i sig de där 200 (eller vad det nu handlar om) extra kalorierna? Det finns ingen människa som kan ha den kollen över tid, utan vi är tvungna att förlita oss på att kroppen säger ifrån när vi ätit tillräckligt - bara det att för personer som en gång haft etablerad fetma så säger kroppen till 200 kcal för sent.

Att väga sig regelbundet och ta en bantningskur varje gång man gått upp 5 kg kan man ju tycka är ett sätt. Men att ta tag i det kräver viljestyrka och den där viljestyrkan går inte att trolla fram varenda gång man gått upp 5 kg. Vilket är visat i många studier. Det borde gå, kan man tycka, men trots att personerna får massvis med hjälp så går det inte i praktiken.

Acceptans brukar vara första steget till en lösning, och i det här fallet skulle hela samhället behöva komma till en acceptans. När man upprätthåller myter som ?det är bara att äta mindre och röra sig mer? - vilket teoretiskt är helt sant men praktiskt är ett värdelöst råd - så hindrar man också den verkliga hjälpen. 

För det finns självklart saker vi kan göra åt detta, det är ju bara att titta på hur liten andelen med fetma var på 60-talet förnyat förstå att miljön är en viktig orsak till problemet. Men det funkar inte att försöka ändra miljön enbart för dem som drabbats, utan vi måste ändra miljön för alla för att förebygga att människor drabbas. Det är liksom det enda sättet att lösa problemet, om vi inte vill att i stort sett alla människor i framtiden ska behöva vara beroende av läkemedelsinjektioner en gång i veckan. 

Om det handlar om viljestyrka men ändå säger folk övervikt har inget med bristande karaktär

vem orkar ha viljestyrkan att borsta tänderna varje dag, gå till jobbet och allt annat det kan man verkligen undra

jag körde iallafall en app, efter ett tag så går det som automatiskt, inte så svårt att efterhand lära sig vad som lirar och vad som inte. dessutom inte alls speciellt svårt att fortsätta köra den när man fått in vanan, om man nu ändå skulle ha behovet

det är inlägg som dina som bidrar till att folk att fortsätta vara feta. Det är det du lär ut, att det går inte att göra någonting hållbart åt sin övervikt ändå, så lika bra att lägga ned. Bra jobbat att legitimera det så pass effektivt 

Hade det varit lätt att hålla vikten hade ingen blivit fet. Om det var lätt att gå ner skulle ingen fortsätta vara fet. 

Det är inte bara kalorier in och kalorier ut. Vi måste ta hänsyn till hjärnan, kroppen och livssituation också. Det är extremt svårt att gå ner i vikt och behålla vikten när livet är stressigt och svårt att pyssla ihop av olika anledningar. Dels gör stresshormonerna det svårare och det är inte lätt att hitta motivationen och behålla den när man kämpar med livet. Man har inte energi eller förmåga att prioritera vikten och hälsan. 

Jag gick upp 20 kg under en 15 års period. Jag lyckades gå ner 10 kg i perioder för att snabbt gå upp igen. Jag hade ett extremt stressigt jobb, men jag fattade inte hur extremt stressigt det var förrän jag bytte jobb. Vips så tappade jag 10kg utan att ändra varken kost eller fysisk aktivitet. Tappade ytterligare 5 kg året efter. Nu har jag bara 5 kg kvar att gå ner. Mina exem försvann och oregelbundna mens rättade till sig. Det enda som ändrats är stressnivån och 7-16 jobb som gör det lättare att hålla bra rutiner med sömn och regelbundna måltider. 

Människan är komplex, tillvaron är också komplex för många. Tiden räcker inte till, energin räcker inte till. Det är svårt att ha självdisciplin när livet är komplicerat. Ens självdisciplin kanske bara räcker till att tvinga sig iväg till jobbet och prestera där och att se till att barnen får mat och har rena kläder Jag är helt övertygad om att stress är en stor faktor i den ökande övervikten i samhället. Om stressen minskade i samhället skulle fler ha möjlighet att prioritera sin hälsa, dvs äta bättre och röra på sig mer. 

Som sagt, hade det varit lätt hade inte lika många vara feta.

Jag säger att det är så för att det ÄR så, om man tittar på den statistik som finns. Med ytterst få undantag så fungerar inte livsstilsförändringar eller viktminskningsmetoder på etablerad fetma. Det är ett vetenskapligt faktum. Även i studier där man under flera års tid givit de drabbade den allra bästa behandlingen, med täta kontakter med dietist, psykolog och läkare, optimala och individanpassade kostscheman, och där personerna själva är starkt motiverade, så går det ytterst sällan att uppnå en viktnedgång som är bestående. Man kan tycka att det borde gå eftersom det ju teoretiskt är oerhört enkelt, men i praktiken så fungerar det inte.  

Observera att jag alltså inte pratar om personer som tillfälligt gått upp mycket i vikt pga läkemedelsbehandling eller en övergående depression eller graviditet eller liknande - där kan livsstilsförändringar ha mycket god effekt. 

Nej, men överdrivet tillsammans med en typ1 diabetes där jag blev tvungen att ta sötsaker pga lågt blodsocker. Där föll lchf. 

moch många som äter lchf äter på tok för mkt kalorier. T.o.m. tror att dom måste hälla i sig fettkaffe m.m. för att dom tror att dom inte får å sig tillräckligt med fett. Larv!!!

det jag menade är att jag kan äta mer kalorier i dag och behålla min vikt jämfört med när jag är lchf.