Killen ”tar” min graviditet

Jag är så arg att jag kokar! 

fick reda på att jag är gravid för cirka 4 veckor sedan, helt oplanerat och vi blev båda chokade. 

när choken lagt sig blev jag euforisk, svävade på moln, berättade för min mamma och plötsligt fick livet en tydlig mening. 

jag har en sambo, varit tillsammans cirka 1 år, han har två barn sedan innan. Vi har inte haft ett problemfritt förhållande på något sätt, vi bråkar ofta. Men har såklart fina stunder med. 

han vill absolut inte att jag ska behålla det pga vår ostadiga relation och andra faktorer (ekonomi). Han föreslår istället att vi försöker igen om något år. kan tillägga att jag är 33 år. 

jag blir så jävla förbannad på honom, vi båda var medvetna om att detta kunde hända när vi hade oskyddat sex. Sen har han mage att tvinga mig att skada min kropp frivilligt och föreslå att vänta ett år och försöka igen?! Vad är det som säger att det är annorlunda om ett år?! Och jag förväntas ta hand om hans barn (älskar dom) men får inget eget?!

har självfallet mängder av hormoner som säkert eldar på känslorna. Fick även abrupt avsluta min medicinering med antidepressiva (sjukskriven) när jag fick reda på graviditeten.

vad ska jag ta mig till? Det svåraste för mig är tanken att jag ska gå och döda ett barn, jag vill verkligen inte. Om vi tar bort det, vet jag inte om jag kan se mig själv leva med denna man längre. Pga min ålder ser jag även detta som lite sista tåget. 

Här har vi känsla mot förnuft:

Du går/har gått på antidepressiva.
Ni har dålig ekonomi.
Ni bråkar ofta.
Han vill inte ha barnet.
Förhållandet kan vara påväg att ta slut.
Du är sjukskriven.
Du vill inte ta hand om barnet ensam.

Men DU vill ha barnet!

Låter det som bra förutsättningar?

Det är lååångt ifrån sista tåget. Du måste tänka på vilket liv du vill ge ett framtida barn. Ni kommer inte vara tillsammans om ett år. Ni grälar redan när ni bör vara nykära och han har barn sedan innan vilket sänker era chanser till noll. 
(Fakta är också att en graviditet skadat din kropp betydligt mer än en abort. )

Får du barn med honom nu så kommer ditt barn med 100% växa upp med en deprimerad sjukskriven ensamstående mamma med dålig ekonomi. Barnet kommer få bo med sin pappa och nya styvmamma varannan vecka vilken inte kommer göra saker lättare. Varannan jul, varannan födelsedag med ditt blivande ex och han blivande nya tjej. Så blir det till 110%. Ni har verkligen ingen chans att hålla ihop.Denna uppväxt ger ditt barn en rätt mörk framtid enligt statistiken, 

Om du ändå vill få barnet så bör du vara realistisk för att gå det att funka. Din sambo vill inte ha barn med dig. Börja bygg ditt liv som ensamstående idag. 

Om du verkligen bryr dig om dina framtida barns liv så bör du höra abort, dumpa killen och jobba på att bli frisk och kunna arbeta. Sedan hittar du en barnfri bra kille som vill bli pappa till ditt barn. Du bygger upp ett bra liv med honom och får barn sedan. 

Här har vi känsla mot förnuft:

Du går/har gått på antidepressiva.
Ni har dålig ekonomi.
Ni bråkar ofta.
Han vill inte ha barnet.
Förhållandet kan vara påväg att ta slut.
Du är sjukskriven.
Du vill inte ta hand om barnet ensam.

Men DU vill ha barnet!

Låter det som bra förutsättningar?