• Anonym (Usch)

    Killen ”tar” min graviditet

    Jag är så arg att jag kokar! 


    fick reda på att jag är gravid för cirka 4 veckor sedan, helt oplanerat och vi blev båda chokade. 


    när choken lagt sig blev jag euforisk, svävade på moln, berättade för min mamma och plötsligt fick livet en tydlig mening. 


    jag har en sambo, varit tillsammans cirka 1 år, han har två barn sedan innan. Vi har inte haft ett problemfritt förhållande på något sätt, vi bråkar ofta. Men har såklart fina stunder med. 


    han vill absolut inte att jag ska behålla det pga vår ostadiga relation och andra faktorer (ekonomi). Han föreslår istället att vi försöker igen om något år. kan tillägga att jag är 33 år. 

    jag blir så jävla förbannad på honom, vi båda var medvetna om att detta kunde hända när vi hade oskyddat sex. Sen har han mage att tvinga mig att skada min kropp frivilligt och föreslå att vänta ett år och försöka igen?! Vad är det som säger att det är annorlunda om ett år?! Och jag förväntas ta hand om hans barn (älskar dom) men får inget eget?!


    har självfallet mängder av hormoner som säkert eldar på känslorna. Fick även abrupt avsluta min medicinering med antidepressiva (sjukskriven) när jag fick reda på graviditeten.

    vad ska jag ta mig till? Det svåraste för mig är tanken att jag ska gå och döda ett barn, jag vill verkligen inte. Om vi tar bort det, vet jag inte om jag kan se mig själv leva med denna man längre. Pga min ålder ser jag även detta som lite sista tåget. 

  • Svar på tråden Killen ”tar” min graviditet
  • Anonym (ego)

    Hur blir det för barnet då?

    Du är sjukskriven, har en depression.
    Du och pappan har ett ostadigt förhållande.
    Pappan vill inte ha barnet.
    Ni har dålig ekonomi.

    Det låter inte som särskilt bra förutsättningar för barnet att födas in i.

  • Anonym (Usch)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-05-10 06:57:34 följande:
    Finns inte en enda "positiv" sak med att föda detta stackars barn. Det har dessutom bara gått ett par veckor.  Hoppas ts verkligen tänker efter på.hur detta barns liv skulle bli.

    Nä, gör slut med mannen är prio ett.
    Det har gått mer än en par veckor. jag fick reda på det för ett par veckor sedan och var troligtvis då i vecka 4-5. bokade direkt abortrådgivning som fanns ledigt först drygt två veckor senare. Blev tillsagt att jag måste boka ännu en abortrådgivning för att kunna genomföra det, och på den får jag vänta ytterligare nästan tre veckor. 
  • Anonym (Usch)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-05-10 05:47:59 följande:

    Vill du inte göra abort så gör inte abort.
    Ni hade oskyddad sex, ni vet hur barn blir till.

    Jag brukar försvara männen men om han låg, medvetet, oskyddat så får han fatktiskt ta konsekvenserna.

    Sluta hjälpa till med hans småttingar om han förvägrar dig ett eget barn.

    Sen kan det inte hjälpas men här kommer moralkakan... varför bor ni ihop om ni bara varit tillsammans i ETT år? Ni känner ju inte ens varandra ännu!

    Varför tog det slut med hans ungar mamma/mammor?


    Tycker inte det är relevant men pga livssituation och boendesituation var det enda alternativet att flytta ihop om vi ville fortsätta 
  • Anonym (Usch)
    Anonym (ego) skrev 2024-05-10 08:04:41 följande:

    Hur blir det för barnet då?

    Du är sjukskriven, har en depression.
    Du och pappan har ett ostadigt förhållande.
    Pappan vill inte ha barnet.
    Ni har dålig ekonomi.

    Det låter inte som särskilt bra förutsättningar för barnet att födas in i.


    det låter som en dålig start men jag tror att det hade gått. men mycket tålamod och engagemang. 


    finns fler saker i vår relation som har hänt som jag väljer att inte skriva om här men som hade gett dig ännu starkare argument. 


    jag är bara så förtvivlad över att själv ha satt mig i denna overkliga situation. Vid lunch idag kommer hans barn hem. Jag har uttryckt att jag inte kommer kunna vara en bra bonusmamma nu när allt detta har hänt och vill därför åka härifrån innan de kommer. Dom tyr sig väldigt mycket till mig och det är svårt för Mig att ens få vara lite ensam när dom är här Och det finns absolut ingen tid för mig och killen att prata, inte ens när de sover eftersom han sover med dom. Han anser då att det är mitt ansvar att träffa dom och berätta att jag kommer vara borta ett tag och när jag kommer tillbaka. 


    så nu har jag sovit typ tre timmar och måste packa nått och åka någonstans snart. Har ingen aning om vart jag ska ta vägen. 

  • Anonym (b)

    Du behåller barnet, ni separerar och kommer på så sätt båda ur ett destruktivt förhållande och därefter betalar han underhållsbidrag eller något och ni har  varannan vecka osv 

    Enkelt.

  • Anonym (....)
    Anonym (frögurkan) skrev 2024-05-10 07:35:26 följande:
    Det beror på ens anlag och man kan gå och verifiera sin fertila status.

    Jag blev t.ex. gravid vid 46 med spiral och var tvungen att sätta in ny spiral vid 50 för läkaren sa att jag hade fina äggblåsor synliga och att mina äggstockar håller igång ett par år till...
    Det kan hon dock inte göra nu under graviditeten...

    Jag skulle i alla fall säga till en 33-årig gravid och hittills barnlös kvinna: "bättre en fågel i handen än tio i skogen". Och även under mindre-än-ideala omständigheter. Andra har klarat att fostra upp ett barn ensam under mycket värre omständigheter före henne. Och när hon är gammal och har en son eller dotter som kommer och hälsar på med SINA barn, så kommer hon att vara glad och tacksam för att hon behöll.
  • Anonym (....)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-10 08:03:30 följande:

    Ja jo jag håller absolut med. men älskar redan barnet över allt annat och skulle göra allt för det. jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag tar bort det och dessutom ångra mig resten av livet. 


    jag känner mig klämd mellan en Sten och ett hårt ställe. Hur jag än gör slutar det med att jag blir ensam och förlorar allt jag arbetat hårt med att bygga senaste två åren. Då menar jag också relationen till mina bonusbarn som jag verkligen älskar. 


    till råga på allt så har killen nu under de senaste dagarna när allt detta är som mest intensivt tjatat och tjatat om att ha sex. Vi snackar tjatat uppåt 10 ggr per dag om inte mer. Hur någon kan vara så okänslig är helt bortom mitt förstånd. 


    Ett tips från coachen: om du vill att han ska komma runt och välkomna det nya barnet i er familj, så bör du nog ha sex med honom... Annars blir ju din graviditet bara något ännu mer negativt för honom. 
  • Anonym (Cg)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-10 08:09:14 följande:
    Tycker inte det är relevant men pga livssituation och boendesituation var det enda alternativet att flytta ihop om vi ville fortsätta 

    Förlåt, klart det fanns alternativ till att fortsätta om man verkligen vill fortsätta. Jag hade aldrig flyttat ihop inom ett år med någon som har småbarn hemma. Alldeles för tidigt.   Heller aldrig låtit någon flytta hem till mig så tidigt. Handlar det om avstånd till varandra så får man ju ses när man kan och funkar det inte så gör det inte det. 

    Flytta ihop dessutom när man har ett ostadigt förhållande är ju bara ett nej det med. 

  • Anonym (Usch)

    ?och har en rätt kraftig bihåleinflammation, så allt annat än en varm säng känns helt otänkbar. Jag tycker så synd om mig själv nu och är så patetiskt så jag vet på riktigt ingenting. 

  • Anonym (ego)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-10 08:24:55 följande:

    det låter som en dålig start men jag tror att det hade gått. men mycket tålamod och engagemang. 


    finns fler saker i vår relation som har hänt som jag väljer att inte skriva om här men som hade gett dig ännu starkare argument. 


    jag är bara så förtvivlad över att själv ha satt mig i denna overkliga situation. Vid lunch idag kommer hans barn hem. Jag har uttryckt att jag inte kommer kunna vara en bra bonusmamma nu när allt detta har hänt och vill därför åka härifrån innan de kommer. Dom tyr sig väldigt mycket till mig och det är svårt för Mig att ens få vara lite ensam när dom är här Och det finns absolut ingen tid för mig och killen att prata, inte ens när de sover eftersom han sover med dom. Han anser då att det är mitt ansvar att träffa dom och berätta att jag kommer vara borta ett tag och när jag kommer tillbaka. 


    så nu har jag sovit typ tre timmar och måste packa nått och åka någonstans snart. Har ingen aning om vart jag ska ta vägen. 


    Är han en vissen pappa även till sina tidigare barn? Med tanke på att de tyr sig till dig?

    Jag förstår att du har alla dessa känslor, och såklart kan det bli bra för barnet även om många förutsättningar är dåliga.

    Men om man tänker i längden så finns det mycket som rimmar illa för detta barns uppväxt. Inte minst en pappa som inte verkar fungera särskilt bra, och en mamma som är skör på grund av egen sjukdom. Barn behöver mer än kärlek. 
Svar på tråden Killen ”tar” min graviditet